onsdag 9 december 2009

Taskig tajming

Idag ska vi fara hem till Sverige. Några mörka moln dök dock upp på vår högflygande horisont för ett par dagar sedan när väderexperterna förutspådde 15 cm snö på onsdagen.

Prognosen justerades efter någon dag till 25 cm, därefter 35 cm och tillslut 40 cm snö.

Efter att ha rullat upp rullgardinen i morse verkar det som om metereologerna träffade rätt. Det inte bara snöar. Det kamekaze snöar! Illvilliga snöflingor som i hetsiga bombvågor störtar mot marken för att sprida kaos och inställning av flygningar. Som det heter på pistvaktsjargong - det spysnöer!

Håll tummarna för oss!!

- Jon

tisdag 8 december 2009

Handgjort

Jag har haft lite utav en hantverksmani den senaste månaden. Min nya favoritsida på internet är Etsy.com där jag kan sitta i timmar för att på inspiration. Hittills har jag bestämt mig för att börja sy allt från förkläden till väskor, att göra stämplar och textiltryck och att börja sticka. Hur det gått återkommer jag till i ett annat inlägg. Istället vill jag slå ett slag för alla otroligt talangfulla quebeckiska kreatörer. Häromdagen var jag nämligen på den stora årliga hantverksmässan som hålls innan jul där alla hantverkare samlas för att visa sina kreationer. Här blandas keramik med hattar, smycken med fårskinnstofflor, tvålar med kläder, ja ni förstår kanske vad jag menar. Här finns allt och lite till.
Här är mina två största favoriter bland de lokala hantverkarna:

A.J Creation - Handblåst glas och keramik i underbar kombination


Vackra mortelar - vill ha!


Vaser/vattenbehållare
Foton: A.J Creation

Anne Marie Chagnon - Smycken i alla färger och former


Hennes smycken är ofta lite "chunky" och otroligt coola


Och så är de färgglada. Att hon har sin bakgrund i Cirque de Soleil märks.

Vad tycker ni?
Emma

Vilsen själ söker

Idag har mormoner från Jesus Kristi-kyrka kommit fram och pratat med mig vid två olika tillfällen. Vad är det med idag? Har jag verkat i extra stort behov av vägledning och av frälsning? Tydligen. Måste ha stått "vilsen själ" skrivet i pannan på mig. Jag visste att jag skulle ha tagit på mig en mössa när jag gick ut..! På sin höjd tycker jag att jag är en "virrig själ" så här 24h innan avfärd mot Sverige.
Herregud!

Heliga Emma

söndag 6 december 2009

Söndagkväll

Klockan är halv elva på söndag kväll. För ungefär 1h sen började det snöa stora fina snöflingor. Det verkar som om vintern äntligen har kommit till Montreal. Jon blev helt till sig och bestämde sig för att bege sig ut på en springtur. Åh, va fint det är ute, var det sista jag hörde honom säga innan han begav sig ut i den vitklädda staden. Själv njuter jag av söndagkvällen i soffan med en kopp te och min nya favoritbok A Confederacy of dunces av John Kennedy Toole. Inte så dumt det heller.

Igår tog Pontus med oss på konsert. Vi var och såg det danska bandet MEW, ett band vi aldrig hört talas om förut. Ändå tyckte vi att det var en riktigt bra konsert i en ganska liten, intim lokal. Vi tackar Pontus för hans musikaliska inflytande på oss =)
Kändes som om det var längesen vi var på konsert, det måste bli mer sånt efter det nya året.

Nu åter till min bok.
Gokväll!

fredag 4 december 2009

Ericsson visar sin uppskattning New York-style

I onsdags bjöds Jon avdelning på stor fest - New York style. Festen var för att visa sin uppskattning för att de anställda gjort ett bra jobb och det gjorde de verkligen. En lokal på nordöstra sidan stan hade för kvällen förvandlats till the Big Apple. Det fanns Little Italy, Broadway, Central park, Pretzels-stånd, barer, pubar, gatuartister, skoputsare ja, allt som man associerar med NY. Som kronan på verket fanns det också ett casino och alla fick marker att spela med.


Jon i Central park


Jag försöker lära mig roulette.

Det var en väldigt trevlig och påkosta fest med inslag av So you think you can dance på dansgolvet. Det var ca 500 anställda på plats och Ericsson bjöd på all mat och dryck. Förutom det så de delade ut Wii-konsoler, plasma tvs, blue-ray spelare, dimamantörhängen, klockoroch iPhones i obestämt antal, för att bara nämna några saker. Som lagom-svensk blev man nästan lite chockad, aldrig har jag varit med om något liknande. Vilken upplevelse! Även om Jon har rätt när han säger att det bara är småpotatis för Ericsson så kan jag inte låta bli att tänka på hur mycket Jon och hans kolleger fick kämpa i Sundsvall bara för att få julgröten varje år. Ja, jag är nog för svensk..

tisdag 1 december 2009

December - redan?

Oj, är det redan december? Var tog hösten vägen? Imorgon är det en vecka kvar tills vi sätter oss på flyget till Sverige för att fira jul.

I söndags firade vi min födelsedag, och ja, Jon kom så klart med frukost på sängen på morgonen. På eftermiddagen fylldes lägenheten av svenskar eftersom vi bjudit in till traditionellt svenskt adventsfika. Vi bjöd på glögg, pepparkakor och saffransbakverk av olika slag. Var väldigt mysigt. Det är nog alla människor som man aldrig skulle ha umgåtts med om man inte hade varit i den här situationen, men det är otroligt trevliga människor och jag är glad att vi får lära känna varandra. Tyckte mest synd om alla barn (8 stycken) som försökte hitta något att underhålla sig med i våra 3 rum och kök.

Just nu är Jon på hockey med en svensk kille från Ericsson. Kan det vara Montreal vs. Toronto kanske? Jag har dålig koll... Imorgon ska vi på en New York-kväll som anordnas av Jons avdelning där de bjuder på mat och dryck. Så nu måste vi fundera på vad vi har för NY-utstyrsel..? Några tips?

Emma

lördag 28 november 2009

Dagen för dopparedan

Om 1h och 40 minuter slår den kanadensiska klockan tolv och välkomnar en ny dag, söndagen den 29 november, också känd som min födelsedag.

När jag och Jon började dejta för 3 år sen så ville Jon visa lite extra att han kom ihåg mig på min födelsedag. Efter att ha sovit över hos mig på kvällen innan (vi låg självklart skavfötters) så ringde hans larm kl 06.00 på morgonen och han var uppe som ett spjut. Känner man Jon vet man att det är en bragd, han går ogärna upp innan 09.00 och även då snoozar han helst larmet i minst 1 h. Han sa att han hade ett tidigt möte och försvann ut genom dörren. Jag tänkte inte så mycket på det utan somnade snabbt om. Ca 30 minuter senare kom han tillbaka med lussebullar och en bakelse med min initial på. Med levande ljus och skönsång väckte han mig med ett stort leende på läpparna.
- Åh Jon, va gullig du är.... men jag fyller inte förrän imorgon..
Jag kommer ihåg att jag tyckte så synd om honom, han ville ju så väl. Tror i alla fall att den händelsen lärde honom mitt riktiga födelsedatum och eftersom han inte kom med födelsedagsfrukost på sängen i morse så hoppas jag att han kommer ihåg mig imorgon. Håll tummarna!

Emma

tisdag 24 november 2009

A och O i influensatider

Så här i influensatider gör vi allt för att skydda oss från att bli smittade. Alkogel och munskydd är de nya sätten att försöka undvika den sviniga influensan. För att minska spridningen här i Kanada har det kanadensiska hälsoministeriet gjort den här instruktionsfilmen som just nu går för fullt på tv. Titta på den - den ger en helt ny bild av smittspridning!

Flyg till Sverige i jul - CHECK!

Nu har vi bokat resa till kära Svea i jul, tjihoo! Vi kommer att resa från Montréal redan den 9 december och resa tillbaka den 5e januari. Förhoppningsvis ska det ge oss tid att hälsa på familj och vänner som vi inte sett på länge. Planen är att göra en roadtrip från Eskilstuna till Sundsvall via Stockholm och Uppsala, men än så länge finns inga fasta datum förutom att jag ska fira jul i Eskilstuna och Jon i Sundsvall.

Nu vill vi ha lite önskelistor från våra respektive familjer så vi hinner köpa julklappar. Vad önskar ni er?


Klicka på bilden och längta efter oss

Tomtehemmafrun

måndag 23 november 2009

Kära bloggen

I helgen var jag, Viktoria och några andra tjejer i Mont-Tremblant och gick på spa. Vi började lördag morgon med lite shopping i St-Saveur innan vi fortsatte norrut till hotellet i den lilla skidorten Mont-Tremblant. Där uppe myste vi med vin och god mat.

Mont-Tremblant by day


Vi bodde i huset med rött tak till höger i bild, i rummet med balkong

På söndagen var det svensk massage och spa som gällde för hela slanten på det skandinaviska spa:et. Underbart var det! 2 varma bubbelpooler, 1 torrbastu, 1 ångbastu, 1 eldstad med tillhörande eld, flera relaxrum, 2 kalla pooler och så den ännu kallare Diable-floden. Allt var självklart utomhus vilket gjorde det ännu mysigare. Jag skulle dessutom bevisa att jag var en riktig viking och badade i det 4-gradiga vattnet. Undra om det är därför som jag känner mig lite krasslig idag? Tyvärr har jag inga bilder från spa:et, utan väntar fortfarande på att få dem så de kommer senare. Tror i alla fall att jag ska försöka få med mig Jon till spa:et i slutet av januari när vi "firar" 3 år tillsammans.

Tack och hej, leverpastej.
Emma

lördag 21 november 2009

Fredag natt

Fredag natt och jag har precis kommit hem från en mexikansk klasskamrats födelsedagsfest. Spanskan ringer fortfarande i mina öron, men kul var det. Sen så har vi fått finfrämmande av Sven som ska bo hos oss i helgen. Han och Jon är och "röjer loss" (deras egna ord) till Dropkick Murphys på Metropolis. Imorgon åker jag till Mont Tremblant med Viktoria och några av hennes kompisar. Vi ska bo på hotell och gå på spa, ska bli underbart skönt! Ser redan framemot hotellfrukosten. Är dock lite orolig över att lämna grabbsen ensamma hemma. Med tanke på den blick som Jon fick när han förstod att de två skulle ha lägenheten för sig själva i helgen så tror jag definitivt att han har något bus på gång. Kanske är bäst att inte fråga...

Vad ska ni göra i helgen?
Emma

torsdag 19 november 2009

Branden

Branden är nu släkt, i fönstrena sitter det nu plankor och polisen utreder brandorsaken. En sak är i alla fall säkert - det var läskigt, väldigt läskigt.

Precis som Jon skrev förut så exploderade en ruta ovanför mitt huvud (andra våningen) och eldflammor sprutade ut. Jag började slå 112 innan jag kom på att det var 911 man skulle ringa här i Kanada. Redan när jag pratade med 911 förstod jag att det skulle bli en ordentlig brand. Eldtungorna slickade fasaden och det började ryka ur lägenheten ovanför. När jag lade på luren hörde jag äntligen brandkåren. Det bisarra var att det enda jag kunde tänka på var att jag skulle flytta bilen. Jag förbannade mig själv för att jag hunnit parkera den och jag såg framför mig hur brinnande husdelar skulle falla ner på den. Det är nämligen så att vi delar bakgård med det eldhärjade huset. Det är ca 12 m mellan våra hus och där parkerar vi bilen. Men innan jag hann agera kom brandkåren och spärrade av. Det enda jag kunde göra var att ringa hem Jon för att få lite tröst och sätta mig på sängen och se brandutvecklingen genom fönstret.

Men vilket fantastiskt jobb brandmännen gjorde. Tidningarna säger att det var ett 130-tal brandmän på plats för att bekämpa elden och det märktes. De var överrallt och kämpade med slangar och yxor. De är utan tvekan våra nya hjältar. Tyvärr var det 1 man som dog i elden och ett 30-tal blev hemlösa pga den. Samtidigt som jag lättnad tackade högre makter för att det inte var vår lägenhet som brann så fick jag skuldkänslor för att jag kände lättnad. Det var ju trots allt så många som inte kunde återvända hem den natten och som kanske inte skulle kunna göra det överhuvudtaget. Tungt.
Emma


Brandmännen bröt upp taket för att kunna låta vattnet rinna igenom hela huset och släcka elden ordentligt. Teglet som rasat var det brandmännen som rev.


När det hela var över var det bara brandlukt och skalet av ett tegelhus kvar. Bilden är tagen från vår balkong.

onsdag 18 november 2009

Elden är lös!

Denna dag kom med en otrevlig överraskning. När Emma parkerat bilen efter jobbet så exploderade en ruta ovanför hennes huvud och stora eldsflammor slog ut. Det brann för fullt i grannhuset. Hon ringde 911 och fick veta att brandkåren var på väg.


Så här såg det ut från vårat sovrumsfönster


Gatan utamfär var avspärrad av branskåren (Tack! De gjorde ett kanonjobb!)

Vi mår bra om än något omskakade.

- Jon

måndag 16 november 2009

Hur man får sin partner att packa upp sin resväska på ett kick..

1. Köp en ny hårdrocksskiva (alt. skiva i enlighet med partnerns musiksmak som är bra uppackningsmusik).
2. Droppa en omärkbar kommentar (kan också ses som förklätt tjat) om att partnern kanske bör packa upp sina väskor.
3. Sätt på hårdrocksskivan på hög volym.
4. Vips så är plötsligt resväskorna upppackade.

Tänk att det kan vara så enkelt ibland! Enda nackdelen är att det kan bli dyrt i längden om den andra hälften reser väldigt mycket.

/Partnern som inte reser mycket

lördag 14 november 2009

En regnig lördag

Jon kom äntligen hem igår efter 2 veckor i Mexiko. Jag har saknat honom. Som tecken på hans hemkomst ligger nu två öppnade resväskor och en massa kläder på vardagsrumsgolvet. Jon själv, han är ute och springer ett 10km terränglopp på Île-Bizard. Att spendera en mysig lördagsmorgon med mig var inte lika lockande. Ja, ni märker hur mycket han saknat mig. =)

Appropå resande så tänkte jag passa på att flagga för våra syskon som också är ute på resande fot. Min bror, Philip, är just nu i Australien där han backpackar tillsammans med en kompis. Deras äventyr kan man läsa om här. Jons syster, Kristin, har mönstrat på S/Y Candela som är ute på världsomsegling och deras seglats kan man läsa om här.

Vad jag ska göra idag vet jag inte riktigt. Det regnar ute, så egentligen skulle jag bara vilja krypa upp i soffan med en bra bok och en kopp te. Tror faktiskt jag ska göra det, pronto.
Ha en trevlig helg!
Emma

onsdag 11 november 2009

Bixi - sommaralternativet till kollektivtrafiken

Eftersom jag för någon månad sedan skrev ett oootroligt intressant inlägg om kollektivtrafiken tänkte jag fortsätta den spännande följetången med att berätta om Montréals alternativ till metro och buss, nämligen BIXI.

BIXIs är cyklar som man abonnerar sig på årligen. Sen får man en liten nyckel (ser ut ungefär som ett usb-minne) som man måste ha med sig för att kunna utnyttja cyklarna. Cyklarna finns strategiskt utplacerade på stationer i nästan hela stan (se här), man tar en cykel på en station och lämnar den på en annan. Det är alltså inte meningen att man ska hyra cyklarna en hel dag, även om det också går, utan tanken är att man ska ta sig från punkt A till punkt B på ett miljövänligt sätt. Jag har använt BIXIs hela sommaren för att ta mig till galleriet.


BIXI-stationen utanför Berri-UQAM

Det var första sommaren BIXI provades i Montréal och eftersom det blev en succé här ska de nu exporteras till London och Boston. Jag tycker att det är en underbart bra idé, något vi kanske kan exportera till Sverige?
Emma

tisdag 10 november 2009

Sol, sol, sol!

I söndags var en sån frikyrkligt underbar dag (inget ont mot våra frireligösa läsare) som svenska språkets mest storslagna adjektiv knappt kan beskriva. Det var en sån perfekt dag som gör att man blir kär i livet och verkligen uppskattar det man har. Med andra ord var det en solig dag, temperaturen låg mellan 15-20 grader, marken var klädd av röd-gul-orangea löv och jag var ledig. En svårslagen kombination. Så jag och Nina Simone tog en långpromenad upp, runt och nedför Mont Royal. Och vi var inte ensamma. Fler montrealare dyrkade solguden på stadens älskade berg men det gjorde inget eftersom alla var på så bra humör. Det var musik, folk skrattade, barnen lekte och ekorrarna samlade mat för vintern.

Tänk att det ska krävas en sån dag för att man ska kunna stanna upp och njuta. Det enda jag saknade (ja, något är det ju alltid..) var Jons hand i min. Som tur är kommer han hem på fredag igen och stannar förhoppningsvis lite längre än bara helgen.

Så, må solens strålar skina över er alla på er väg i vardagen (hellre det än det j-vliga höstrusket, eller hur?)

Armen.
Emma

Söndagens theme song: Nina Simone - Ain't Got No (I Got Life)

torsdag 5 november 2009

Det händer...

... utanför fönstret. Okej, vill bara börja det här inlägget med att säga att jag tycker lastbilschafförer är bra människor och jag menar inget illa med det jag ska till att skriva. Men ibland undrar jag vad dem tänker med.

Tittar vi ut genom vårt vardagsrumsfönster kan vi se en liten viadukt dom går över en av vägarna. Mycket trafik passerar under denna viadukt, varav en del är lastbilar, och på viadukten går pendeltågen. Det återkommande problemet är att vissa lastbilar verkar ha svårt att beräkna sin höjd för sedan i maj har jag sett 2 lastbilar som inte kommit under med lastbilen intakt (och då är vi ändå inte hemma och spanar lastbilar så ofta). En kurs i huvudräkning kanske skulle behövas för de förarna?


Så här såg det ut i maj...

Hippie Halloween

Förra helgen var det halloween, som här firas med megapack godis och utklädnader i äkta nylon. Jon och jag var bjudna på Marie-Claudes 40års-fest som gick i 60-talets tecken (eftersom MC är född 69), så med andra ord var det en fest med hippies och hasch. Okej, det sista kanske inte var sant, men annars var det en epoksenlig fest på alla vis. Lavalampor, peace-märken, runda solglasagon à la John Lennon samt en och annan uppblåsbar Barbara. Det bästa var nog ändå den tidsenliga maten, dvs plockmat. Kyparna kom regelbundet med brickor fyllda av färgglada godheter och allt fick man lägga på det lilla fat man fått som ring runt lillfingret. Det var verkligen finger food!


Fingerfat med neonturkost tilltugg

Det var en underbart rolig fest även om vi fick utstå skallebank dagen efter!


Jon, födelsedagsbarnet och Yves


Fussball-fight

Sen måste jag bara få slå ett slag för min frisyr som tog 1h att resa. Till min hjälp hade jag 3627 hårnålar, 2 hårnät, löshår, en duschsvamp i nät (en sån som ser ut som en blomma) och en stor burk med spray. Den satt som berget hela kvällen men var inte den lättaste frisyren att ta ur sådär framåt småtimmarna. Ska man vara fin så får man skylla sig själv när man hittar hårnålar i håret 1 vecka efteråt!


Ståndaktig frisyr

torsdag 29 oktober 2009

Helgen i Austin - Söndag

Söndag bjöd på sol så vi rustade oss kvickt med kängor, mössor och halsdukar. Här skulle ut och njutas av den friska luften.


Först blev det en tur i pedalbåten som hörde till stugan...


..sen blev det promenad på skogsvägarna..


..innan vi på eftermiddagen tog bilen till Mont Orford för en skogspromenad.


Utsikten över l'Étang-Fer-de-Lance

Behöver jag lägga till att vi sov väldigt gott på söndagskvällen? Tänk vad lite friskluft kan göra!
Emma

Helgen i Austin - Lördag

På lördagen vaknade vädergudarna på fel sida och vi fick njuta av regn, regn och mer regn. Vi vågade oss ut på en liten tur in till närmaste lilla stad, Magog, men återvände snart hem till värmen. Lördagen spenderades alltså i största del i vertikal position tittandes på Axels tecknade filmer eller läsandes en bok. Mysigt men slött!


Bakis-Jon


Pontus, Viktoria och Axel

Emma

Helgen i Austin - Fredag

I helgen tog vi oss alltså iväg på en liten minisemester tillsammans med Familjen W. Eftersom "i tid" är ett begrepp som vi inte riktigt förstår så panikletade vi stugor att spendera helgen i på onsdagen före. När vi väl kunde komma överens om stuga var det torsdag lunch men tur nog hittade vi en stuga mitt ute i ingenstans men ändå nära nationalpark Mont Orfordsom. Viktoria, jag och lilla Axel åkte dit efter lunch på fredag och fick sällskap av killarna senare på kvällen. Det var en mysig liten stuga som låg precis vid en liten flod.



Det var otroligt vackert med snön som låg kvar på träden, men samtidigt en jobbig påminnelse om att vintern väntar runt hörnet. Jag förstår fortfarande inte riktigt att det är höst...

På kvällen myste vi i stugan med god mat och ett oräkneligt antal omgångar Sekvens.


Jag och Viktoria tackade för oss vid kl.1 medan killarna fortsatte ända fram till småtimmarna och skyllde allt på att "det var djävulen som flög i oss". Säga vad man vill om den ursäkten men de fick i alla fall varsinn djävulsk huvudvärk dagen efter.


Djävulsdricka!

Emma

torsdag 22 oktober 2009

Snabb uppdatering

Nu var det ett tag sedan det skrevs något på bloggen, här kommer ett kort inlägg bara för att visa att vi lever. För det gör vi, lite för mycket kanske eftersom vi inte hinner med att skriva här.

Den här veckan har det varit franskaprov och jobb för hela slanten för min del. Sista nivån (nr.6) för min del, vad som händer efter denna vecka är fortfarande ganska oklart. Hade tänkt fortsätta med två skrivnivåer men kanadensiska regeringen vill inte betala för det tyvärr. Den här veckan har också någon vänlig själ delat med sig av sina baciller så just nu har jag en härlig förkylning och ett huvud som känns som bly. Tack och bock!

Jon har kommit hem från Tyskland. Väskan står fortfarande ouppackad vilket var ganska passande då han fått veta att han ska åka till Mexico i början av November.

I helgen har vi hyrt en stuga tillsammans med Pontus och Viktoria öster om Montréal, i en liten stad som heter Magog. Hoppas kunna sitta ihopkrupen på soffan och läsa hela helgen, i alla fall om det ska regna som väderleksrapporten säger. Appropå väder så kom första riktiga snön idag. Tjihoo, fram med kälkarna! (observera att detta skrivs med stor dos av ironi).

Nu ska här packas!
Emma

torsdag 15 oktober 2009

Tandläkare à la Canada

Nu har både Jon och jag äntligen vågat!! - Gå till tandläkaren alltså.

För mig som har en onaturlig dos tandläkarskräck så är det faktiskt en stor prestation. Ungefär så här ser ett vanligt besök ut hos vår tandläkare Dando:

Man kommer in i en liten reception där man möts av en receptionist med en sån där mjuk röst som liksom lugnar men samtidigt irriterar eftersom den saknar känsloyttringar. Man fyller i en form med ca 3652 frågor och lovar på hedersord att man inte är gravid. Så visas man in i undersökningsrummet där hygienisten ger en ett par solglasögon av sorten cykelglasögon. Ursäkten är att man inte ska bländas av det starka skenet från lampan ovanför, men den riktiga anledningen är att patienten inte ska kunna skadas om ett verktyg tappas under undersökningen. Jon, som sin vana trogen gick mot strömmen och vägrade ha på sig glasögonen fick reda på sanningen, medan Emma-som-gör-allt-vad-en-aukoritetsperson-med-borr-säger snällt hade på sig dem. Hygienisten börjar sedan att undersöka, pilla och rengöra innan tandläkaren gör entré för att undersöka lite mer. Som tack för att man är en duktig patient får man tandborste, tandkräm och tandtråd som man måste lova dyrt och heligt att använda det varje dag. Väl färdig står man i väntrummet igen med en ny tid för att borra och en lugnande tablett som man ska ta 1h innan borrningen äger rum. Tanken på att ha fått tabletten lugnar samtidigt som man blir stressad av behovet av att ta en tablett innan borrningen, hur ont kan det inte göra i så fall?!

Men det mest positiva med hela upplevelsen var det som hände efteråt. Och nej, det var inte att jag fick gå därifrån även om det var underbart, utan det var att jag fick välja en affär där jag skulle få ett presentkort på 25$. Tydligen får den person som hänvisar en patient till tandis Dando ett presentkort. Eftersom pappa hade varit där i våras gav jag honom som "hänvisare" och fick jag presentkortet istället eftersom pappa bor i "fel" land. Tack pappsen!

Emma

onsdag 14 oktober 2009

Biltokig?

Om det är någon som mot förmodan har missat hur mycket Jon tycker om sin nya bil så finns det bildbevis här. Med fin kamera och fin bil så blev det många timmars fotande från många olika vinklar, med många olika skärpedjup, ISO, zoom, perspektiv och allt vad fototermer heter. Det måste ju vara ett bra köp helt enkelt!


Fotograf Jon

Min ihärdige fotograf åkte i måndags kväll till Düsseldorf för att jobba. Går allt som det ska kommer han hem på söndag. Tills dess har jag bilen alldeles för mig själv. Undra hur många turer till IKEA jag kan hinna med innan söndag? Ska du med mamma?

Gräsänkan

tisdag 13 oktober 2009

När blev det höst?

I söndags tog vi första road-tripen med nybilen. Destinationen var Mont Sutton för lite friskluft och vandring. Det var en underbar dag, solen lyste på träden som skimrade i rött, gult och oranget. Blev lite chockad över att hösten var så långt gången, hur kunde jag missa att det blivit höst?

Hur som helst, Jon tycker jag skriver för långa inlägg. Han tror att ingen läser allt och med tanke på att antalet kommentarer har minskat till ett genomsnitt av 0 st i veckan så kommer här ett inlägg utan så många ord och med desto fler bilder. Vad tycker ni om det?


Vi tog liften upp för berget.


Vandrade sedan 1h ytterligare uppför för att mötas av den här utsikten.


Vi njöt av solen...


...och naturen...


...innan vi vandrade ner til bilen igen.


Uppe på toppen hölls en tam-tam session som varade i över 4h. Här är ett klipp som är något kortare än så.

Over 'n' out!
Emma

måndag 12 oktober 2009

U-sväng


- Fråga: Vad är detta för skönhet?

Jag har på något outgrundligt vis alltid tagit mig fram i en Volvo. I min "kollektion" ingår f.n. 3 stycken, en Volvo Amazon, en C303 samt en 940. Inte för att jag är någon stor volvo-fanatiker, det har liksom bara blivit så automatiskt på någe vis, därför är det nu extra roligt att vår nya bil är en SAAB!

Inte vilken saab som helst heller utan något så ovanligt som en fyrhjulsdriven saab med boxermotor. GM's ledning kom på att man behövde en sportig fyrhjulsdriven bil för att konkurrera bättre i det nordamerikanska övre mellanbilssegmentet. Man tog DNA't från Subaru Impreza WRX och korsade det med saab's genuppsättning och vips var denna skönhet en faktum.


- Svar: Saab 9-2x

Återkommer inom kort med rapport från våran första roadtrip, ses i trafiken!

- Jon

fredag 9 oktober 2009

Hur ser det egentligen ut?

Om det är någon som vill se huset där vi bor så har ni en jättefin bild HÄR. Hur det ser ut där Jon jobbar hittar ni HÄR och galleriet där jag jobbar, det ser ut som så HÄR. Skolan jag går i har det HÄR utseendet. Nu ska jag och Jon åka HIT och köpa vår bil, tjihoo!

Google Street View är ju underbart roligt, eller vad tycker ni?

Emma

tisdag 6 oktober 2009

Att åka buss

Det är nog ingen nyhet för er som känner mig att jag längtar efter en bil. Även om vi har klarat oss väldigt bra utan är Montréal, och Kanada i helhet, ett sådant ställe där man behöver bil. Kollektivtrafiken är inte så utvecklad, vill man till exempel till IKEA (och vem vill inte dit??) så tar det minst 1h och och 2 byten. Inte så kul. Sen är avstånden i det här landet enorma så det underlättar om man har en bil.

Trots denna negativa beskrivning av kollektivtrafiken är jag (och Jon) frekventa kollektivåkare. Jon tar alltid metron till jobbet om det inte är cykelväder. Själv pendlar jag till kiropraktorn som jag går hos 2 gånger i veckan. Det tar 1h enkelresa varav 2 byten, sen är det 10 minuters knäckande innan jag påbörjar min 1h hemresa med ytterligare 2 byten. Hade det bara varit metro så hade det gått smidigare men ca 25 minuter är buss vilket inte är lika kul eftersom de alltid är fulla. Men för att se det positiva så är det ganska lätt att ta reda på vilka tider bussen går om man saknar en tidtabell. Varje busshållsplats har en egen kod. Så man ringer numret som står på skylten, matar in koden och så berättar en inspelad röst vilka de 3 nästa avgångarna är. Ganska finurligt tycker jag.
Emma


Busshållsplatsen utanför benknäckaren

torsdag 1 oktober 2009

1årsjubileum och ändå 6 månader kvar i Montreal

Ja, nu är det nog officiellt. Jon har fått sitt kontrakt förlängt med 6 månader vilket vi har tackat ja till. Det betyder att han nu har kontrakt fram till sista mars. Som vanligt kom förfrågan i sista minuten, vi hade redan sagt upp lägenhet och höll på att organisera hemflytt när E-son kom på att de inte ville släppa Jon riktigt än. Det var inte lätt att ställa om sig mentalt trots att vi helst ville stanna i Montreal. Hur som haver känns det nu bra att stanna ett litet tag till, om inte annat kanske det är lättare att lämna staden när det är -30 och snöslask ute (ja den kombinationen är vanlig i Montreal).

Nu har vi varit i Montreal i precis ett år men det känns som så mycket längre. Tänk vad mycket vi gjort och varit med om. Nu börjar kalenderåret om för oss. Den här helgen är det kanadensisk Thanksgiving och i slutet av oktober Halloween. Sen är det ju praktiskt taget jul igen, fast denna jul kommer vi att spendera i Sverige hos nära och kära. En liten nyhet i alla fall är att vi håller på och letar efter en bil. Det lutar åt en SAAB 9-2X, men mer info om det kommer i ett annat blogginlägg.

Emma

Vernissage och poutine

Igår var det vernissage på galleriet. Det som skulle ställas ut och säljas var de gamla, restaurerade möbler som jobbats med under hela helgen innan. Vi hade 9 olika graffitimålare som målade eller, som det heter på graffitispråk, "taggade" allt från stolar till byråer, till bord och skolbänkar. De jobbade hårt under helgen för att hinna klart. I motsatts till vad jag trodde så tog det ganska lång tid för dem, men många jobbade med penslar istället för sprejburkar vilket förklarar saken. Så här såg det i alla fall ut i helgen:


Fredag: Aishaa, Shalak, Guko och Peet Massé.


Lördag: El-Seed, Peet Massé, Near, Dawsr och S3.

Och slutresultaten blev ännu bättre. Alla möbler fick helt olika stil tack vare den individuelle graffitimålaren. Ska försöka ta några Efter-kort så ni kan jämföra med dessa kort. Men så igår var det då vernissage mellan 17 och 21. Trots det lite kyliga vädret var det en bra ström med folk som sippade äppelcider samtidigt som de tittade på föremålen. När vi väl stängde igen för kvällen var vi vrålhungriga så vi besökte en av Montréals bästa poutinerestaurang, La Banquise.

För er som inte vet vad poutine är så kan jag berätta att det är en maträtt som ursprungligen kommer härifrån Quebéc och består ursprungligen av pommes frites, ostkvarg och lite pepprigare brunsås. Jag har aldrig känt mig speciellt lockad att prova denna fettbomb, men efter att MC berättat att de hade en oändlig variant av poutine så kunde vi inte tacka nej. Man måste ju prova det innan man åker hem. Och hon ljög inte, många varianter fanns det. Det blev en poutine som, förutom original ingredienserna, innehöll köttfärs, paprika, svamp och lök. Den var väldigt god men å så mättande. Som nybörjarna vi är orkade jag 1/3, Jon 1/2 medan MC och Anders åt upp sina. Jon, som alltid brukar äta mycket, gick därifrån lite besviken och svor att han skulle ta revansch en annan gång. Vi var fortfarande mätta i morse när vi vaknade ;)

Emma

söndag 20 september 2009

Audition, träning och galleri

Återigen har det gått så där lång tid sen vi skrev senast. Vad händer då här borta?

Jo, förra veckan var jag på en audition för att läsa in den svenska rösten till några e-learning filmer som skulle göras. Jag hittade annonsen för jobbet på internet och tog efter några dagar mod till mig och ringde för att få lite mer information. När jag lade på luren 3 minuter senare hade jag tackat ja till en audition där jag skulle läsa olika svenska texter dagen efter. När tiden för auditionen kom tryckte de upp en mick i ansiktet på mig och gav mig en svensk text. Snacka om att jag hamnade utanför min bekvämlighetszon! Jag har ingen aning om hur det gick, de skulle höra av sig om drygt 1 månad. Om inte annat så är jag en erfarenhet rikare!

Jon har ägnat den här veckan åt att träna. Han har provat-på-tränat med en triathlonklubb här i stan nästan varje kväll och har på övrig ledig tid läst på om allt som finns att veta om triathlon. 2 böcker är redan inhandlade. När han väl ger sig in i något är det helhjärtat och det här med träning har verkligen fått honom på kroken verkar det som. Han har till och med nämnt att han skulle kunna tänka sig att gå en kurs för kunna undervisa i ämnet. Jag vet inte riktigt vad som hänt med honom med honom...

Själv har jag haft skola och galleri hela veckan. Det är kulturdagar här fredag till söndag så vi har ett event där graffitimålare ska dekorera återvunna möbler. tror det kommer bli väldigt snyggt! Ska bli kul att äntligen få vara med på ett event som jag varit med på hela vägen och skött hela PRen till. Återkommer med bilder så fort jag kan.

Nu ska jag krypa i säng så jag hinner få lite sömn innan helgen.
Emma

onsdag 16 september 2009

Fotofynd på Icebreaker

Vi är precis hemkomna från Icebreakers releasekväll av deras nya höstkollektion. Icebreaker är affären med enbart merinoullskläder, och en av Jons få favoritaffärer. Vi hade osat att vi skulle gå dit och kika men var båda ganska trötta och velade in i det sista om vi verkligen hade ork att ta oss dit. Men efter att ha insett att vi legat på sofflocket de senaste 2 kvällarna bestämde vi oss för att bege oss. Och tur var väl det, för när vi väl kom innanför dörren möttes vi av en vägg med bilder varav 1 bild verkade väldigt bekant. Vänta, det var ju bilden som Jon skickade in till deras fototävling för 1 månad sen. Tydligen hade bilderna hängt där sedan i augusti utan att vi vetat om det. Och med det så förvandlades kvällen nästan till ett vernissage iställe, speciellt när Jon, precis som de andra fotograferna innan honom, fick signera sitt foto. Vilken lycka och stolthet! Tror han tyckte det var värt varenda dollar han lagt ner på kameran.


Jon och hans bild på mig när jag tittar ut över stupet i Parc National des Hautes-Gorges.

Emma

tisdag 15 september 2009

Spice up vardagen

Hittills har vi inte mycket att rapportera om den här veckan. Den har mest involverat jobb och skola. Ja, jag har börjat plugga franska igen på nivå 6. Känns onekligen bra med lite hjärnstimuli efter en sommars uppehåll.

För att fylla ut det här inlägget tänkte jag istället bjuda på en gammal goding som vissa av er redan sett. Tidigare i somras fick ni lyssna på Jons inblandning i KirklanCrew-låten. Men det är abslout inte det första bandet som Jon varit med i. Visste ni att han var med i Spice Girls, nej jag menar Spice Guys..? Så här såg dem ut då.

Emma

söndag 13 september 2009

Den här helgen

Taggade efter allt förra helgens cyklande gjorde vi i lördags en favorit i repris. Fast den här gången styrde vi styret mot Parc Jean-Drapeau och den gamla Formula 1-banan som nu också är racingbana för cyklar. Vi tog vägen över Pont Jaques-Cartier och fick en fantastisk vy av Montréal.


Hela bron skakade av bilarna som körde, som tur var var det bara vatten under oss...

När vi kom fram till Formula 1-banan var den avstängd för ett triatlon vilket jag trodde skulle göra Jon lite besviken. Han hade nämligen pratat om att cykla på banan hela sommaren. Tvärtom blev han alldeles extatisk. Jon har nämligen pratat om att göra ett triatlon ända sedan han sprang marathonet i Ottawa. Vi han dock bara se slutet på loppet men det verkar helt klart ha givit honom blodad tand.


Ser ni lyckan (och önskan att delta) i hans ansikte?

Efter några timmar vände vi hemåt igen och när vi kom innanför dörren visade Jons cykeldator att vi suttit på sadeln i 2.30h. Lite ömma var vi.


Hemåt!

På kvällens var det svensk musik som hägrade. Vi tog med oss Anders och gick till Metropolis för att se The Sounds. Trots att vi inte hade lyssnat speciellt mycket på dem kunde vi över 60% av låtarna. Tror de har spelats flitigt på radio i Sverige. Bra stämning och bra musik var det i alla fall!


The Sounds


Kvällen avslutades med en öl på en pub som låg gömd långt in i en gränd. Hade det inte varit för önskan att få dricka en efter-konsert-öl hade vi aldrig gått in där. Det visade sig vara ett helmysigt ställe med en grönskande uteservering.

Emma

Förra helgen

Här har det varit dåligt med skriverier på sistone. Ber om ursäkt för det, har varit lite ockuperade med annat. Med det ska bli ändring på det nu (hoppas jag)! Vi börjar helt sonika med vad vi gjorde förra helgen.

Efter att ha kommit hem från ett Sverige där hösten stod på tröskeln känns det bra att vara tillbaka i Montreal där vi fortfarande njuter av temperaturer runt 25 grader. Förra helgen drog vi nytta av det och bestämde oss för att ta en cykeltur i solskenet.


Tar man rätt väg kan man ta sig från oss ända till Olympiastadion på andra sidan stan på cykelbanor. Cykelbanor är annars väldigt ovanliga.

Några rassel och lite pling senare så kom vi fram till MC och Anders som hade bjudit in oss på kräftskiva. Anders hade till sin stora lycka hittat kräftor på IKEA, äkta turkiska sådana! Efter lite socialiserande runt poolen slog vi oss ner till bords och satt där till långt efter mörkrets intrång. Omotiverade att ta cyklarna hem i mörkret erbjöds vi att stanna över vilket vi glada tackade ja till.

Dagen därpå bjöd solen återigen på värme och efter en härlig frukost utomhus blev det ytterligare pooldopp och soldyrkning.


Alltid lika underbara - Anders och MC

När eftermiddagen kom krypande tackade vi för oss, tog våra trogna rullare och cyklade till den stora utomhusmarknaden Jean-Talon. Vilken upplevelse! Färska grönsaker och frukt i överflöd, och 99% odlat i Québec. Och billigt var det. Eftersom det är skördesäsong nu är det extra billigt och gott! Nästan allt säljs i korgform, dvs man köper en korg med exempelvis apelsiner eller tomater. Vi köpte en korg med avokado för $2,50 (ca 16 SEK) och en korg med rödbetor för samma pris. Mer fanns det inte plats för i våra ryggsäckar. Titta så underbart:







Den enda nackdelen med att köpa frukt och grönt i så stora mängder är att vi sen förra helgen inte har ätit annat än rödbetor och avokado. Men det var de sötaste rödbetorna vi någonsin ätit!


Vi avslutade helgen på marknaden med lite glass i solen.

Emma