Jon och hans bilar

Att Jons hjärta slår lite extra för motordrivna fordon av olika slag tror jag många vet. Han har bland annat en fin samling hos sina föräldrar på Hovid som består av två skotrar, en Volvo Amazon, en Volvo 940, en Scout och ett 6-hjuligt terrängfordon. Ungefär 1/5 av dessa fordon är i dagsläget kördugliga, de andra är mer som rostiga trädgårdstomtar bland Ulf och Birgittas blomstrande rabatter. Därför tror jag de sistnämnda kommer att bli väldigt glada när Jon nu ska skeppa hem SAABen som han köpte i Montreal förra året. Eller kanske inte...?

Att frakta hem bilen har varit ett myller av byråkrati, papper, tullbestämelser och logistik. Efter mycket research bestämde Jon sig för att frakta hem bilen via Baltimore med s.k. RollOn-RollOff, dvs. bilen rullas upp på ett fartyg i Baltimore och rullas av i Göteborg. Första stora vägguppet i bilens resa mot Sverige var när vi skulle ta oss över gräsen från Kanada till USA. För att bilen skulle få skeppas från USA behövde vi få ett införselbevis och en stämpel i registreringsbeviset för att visa att vi inte smugglat in bilen. Tror ni tullen kunde ge oss det? Icke. De ansåg inte att det behövdes för att kunna skeppa bilen. Det spelade ingen roll hur många tullofficerar vi pratade med, ingen kunde förstå vad vi ville ha. Det tog 5h, 5 olika tullofficerare och ett samtal till tullstationen från vår skeppare innan de tog fram rätt blanketter och gav oss stämpeln. Vid det laget var vi genomfrusna och dygnblöta av att ha sprungit mellan bil-tullstation-bil-en annan tullstation-bil osv. i stormblåst, 5 grader och ösregn.

H-vetes, j-vla tullstation!

Det kan tilläggas att det var samma tullstation där Jon en gång blev nekad återinträde till Kanada för många år sen. Vi tycker inte om den tullstationen speciellt mycket nu.

Idag har vi i alla fall kört upp bilen till Baltimore, fått den godkänd för export och lämnat av den för skeppning. Så nu är den äntligen på väg till Sverige även den. Nu har vi bara importeringsbyråkratin att se framemot!

Emma

Segs in the city

Eftersom Washington är en stor stad med mycket att se hade Jon och jag pratat om att ta en guidad tur av något slag för att få lite historia bakom alla byggnader och monument. Och jag tror vi hittade den ultimata touren, nämligen guidad tour på Segways. Så igår morse mötte vi vår guide för 3 minuters genomgång innan vi begav oss ut i trafiken. Det var både knepigt och läskigt i början, eftersom det är olikt något annat fordon jag någonsin kört förut. Det är ett eldrivet, tvåhjuligt fordon utan gaspedal och broms. Istället kör man framåt och bakåt med hjälp av sin egen kroppsvikt. Vill man åka framåt lutar man sig framåt och tvärtom. Ju fortare man vill åka, desto mera lutar man sig. Vill man stanna ska man stå rakt upp och ner. Men när man väl kommit in i det så gick var det riktigt roligt! Och så här såg det ut:


Jag och min "Seg" utanför Vita huset


Cruisandes genom Washington D.C.

Emma

Washington by night

Igår tog vår bästa guide Sven med oss in till Georgetown i Washington för lite eftermiddagsstrosning. I äkta turistanda tog vi en båttur längst Potomac floden i eftermiddagssolen och fick höra historierna kring några av de 3 627 miljoner (svag överdrift) olika minnesmonument som finns i den amerikanska huvudstaden.


Sven och jag med Kennedy Center i bakgrunden

Efter mycket strosning förvandlades eftermiddagen till kväll och mörkret la sig över Washington D.C. Ett perfekt tillfälle köra runt och se de pampiga byggnaderna upplysta mot den mörka natthimlen. Och perfekt fototillfälle för Jon såklart.


Kapitolium


Vita huset. I det andra fönstret från vänster på andra våningen, dvs. presidentfamiljens våning, såg vi tv:n stå på. Undra vad familjen Obama tittade på? Idol?

Emma

Roadtripping i USA

Så i fredags vinkade vi sorgsna farväl av Montreal för den här gången och begav oss över gränsen till USA. Mer om vår problemtiska gränsövergång i ett annat inlägg. Eftersom bilen ska skeppas till Sverige har vi nu rattat oss hela vägen ner till Sven som bor straxt utanför Washington. Det var en lång resa som halverades med en välbehövlig hotellövernattning i lilla Haskell eftersom tröttman efter en veckas flyttande blev för mycket.


Saabarun, Jon och jag på vår färd mot Washington.

I lördags eftermiddag kom vi äntligen fram och fick vår belöning - middag och margaritas på en solig uteservering med trevligt sällskap. Underbart!


Jon och Sven på Uncle Julios.

Emma

Ps. Jag nås nu för tiden på mitt gamla svenska mobilnummer.

Au revoir Montreal!

Igår tömde flyttfirman vår lägenhet. Nu beger vi oss av mot USA, därefter styr vi kosan återigen mot gamla Svea. Ses snart!

Ciao! (eller som man skriver här i Montreal: Chau!)

- Jon o Emma

En snabb uppdatering bland flyttkartongerna

Nu har vi kommit hem från San Andrés, utvilade, rödbrända och välfödda. Var en underbar paus från all flyttstress vi känt av den senaste tiden. Mer om vår resa får det bli i ett annat inlägg, för just nu har vi 3 killar i lägenheten som håller på och packar ner alla våra saker inför morgondagens flytt. Känns konstigt och sorligt men samtidigt skönt att dagen vi planerat för i 2 månader äntligen är här, det är nu det gäller.



Emma

Tiden flyger och snart även vi

Oj, nu har det varit tyst på bloggen ett tag allt pga våra flyttbestyr. Jons sista dag på jobbet är officiellt idag så ikväll ska vi ut på vår sista after work. Sorgligt!

Vi har i alla fall bokat en resa till San Andres, en liten ö utanför Nicaraguas kust men som tillhör Colombia. Vi far på måndag och där ska vi spendera en vecka för att ladda om våra batterier inför hemflytten. När vi kommer tillbaka är det packning av vårt bohag innan vi flyger ner till Washington den 16e. Resan till Sverige bokade vi igår och vi kommer att landa på Arlanda den 28 april.

Nu försöker vi njuta av Montreal så mycket vi kan och hinna träffa alla vi vill. Att det sedan ska bli 25 grader i morgon och på lördag här i Montreal är ju bara bonusnjutning.

Glad påsk på er alla!