Jon och hans bilar

Att Jons hjärta slår lite extra för motordrivna fordon av olika slag tror jag många vet. Han har bland annat en fin samling hos sina föräldrar på Hovid som består av två skotrar, en Volvo Amazon, en Volvo 940, en Scout och ett 6-hjuligt terrängfordon. Ungefär 1/5 av dessa fordon är i dagsläget kördugliga, de andra är mer som rostiga trädgårdstomtar bland Ulf och Birgittas blomstrande rabatter. Därför tror jag de sistnämnda kommer att bli väldigt glada när Jon nu ska skeppa hem SAABen som han köpte i Montreal förra året. Eller kanske inte...?

Att frakta hem bilen har varit ett myller av byråkrati, papper, tullbestämelser och logistik. Efter mycket research bestämde Jon sig för att frakta hem bilen via Baltimore med s.k. RollOn-RollOff, dvs. bilen rullas upp på ett fartyg i Baltimore och rullas av i Göteborg. Första stora vägguppet i bilens resa mot Sverige var när vi skulle ta oss över gräsen från Kanada till USA. För att bilen skulle få skeppas från USA behövde vi få ett införselbevis och en stämpel i registreringsbeviset för att visa att vi inte smugglat in bilen. Tror ni tullen kunde ge oss det? Icke. De ansåg inte att det behövdes för att kunna skeppa bilen. Det spelade ingen roll hur många tullofficerar vi pratade med, ingen kunde förstå vad vi ville ha. Det tog 5h, 5 olika tullofficerare och ett samtal till tullstationen från vår skeppare innan de tog fram rätt blanketter och gav oss stämpeln. Vid det laget var vi genomfrusna och dygnblöta av att ha sprungit mellan bil-tullstation-bil-en annan tullstation-bil osv. i stormblåst, 5 grader och ösregn.

H-vetes, j-vla tullstation!

Det kan tilläggas att det var samma tullstation där Jon en gång blev nekad återinträde till Kanada för många år sen. Vi tycker inte om den tullstationen speciellt mycket nu.

Idag har vi i alla fall kört upp bilen till Baltimore, fått den godkänd för export och lämnat av den för skeppning. Så nu är den äntligen på väg till Sverige även den. Nu har vi bara importeringsbyråkratin att se framemot!

Emma