Dagen för dopparedan

Om 1h och 40 minuter slår den kanadensiska klockan tolv och välkomnar en ny dag, söndagen den 29 november, också känd som min födelsedag.

När jag och Jon började dejta för 3 år sen så ville Jon visa lite extra att han kom ihåg mig på min födelsedag. Efter att ha sovit över hos mig på kvällen innan (vi låg självklart skavfötters) så ringde hans larm kl 06.00 på morgonen och han var uppe som ett spjut. Känner man Jon vet man att det är en bragd, han går ogärna upp innan 09.00 och även då snoozar han helst larmet i minst 1 h. Han sa att han hade ett tidigt möte och försvann ut genom dörren. Jag tänkte inte så mycket på det utan somnade snabbt om. Ca 30 minuter senare kom han tillbaka med lussebullar och en bakelse med min initial på. Med levande ljus och skönsång väckte han mig med ett stort leende på läpparna.
- Åh Jon, va gullig du är.... men jag fyller inte förrän imorgon..
Jag kommer ihåg att jag tyckte så synd om honom, han ville ju så väl. Tror i alla fall att den händelsen lärde honom mitt riktiga födelsedatum och eftersom han inte kom med födelsedagsfrukost på sängen i morse så hoppas jag att han kommer ihåg mig imorgon. Håll tummarna!

Emma

A och O i influensatider

Så här i influensatider gör vi allt för att skydda oss från att bli smittade. Alkogel och munskydd är de nya sätten att försöka undvika den sviniga influensan. För att minska spridningen här i Kanada har det kanadensiska hälsoministeriet gjort den här instruktionsfilmen som just nu går för fullt på tv. Titta på den - den ger en helt ny bild av smittspridning!

Flyg till Sverige i jul - CHECK!

Nu har vi bokat resa till kära Svea i jul, tjihoo! Vi kommer att resa från Montréal redan den 9 december och resa tillbaka den 5e januari. Förhoppningsvis ska det ge oss tid att hälsa på familj och vänner som vi inte sett på länge. Planen är att göra en roadtrip från Eskilstuna till Sundsvall via Stockholm och Uppsala, men än så länge finns inga fasta datum förutom att jag ska fira jul i Eskilstuna och Jon i Sundsvall.

Nu vill vi ha lite önskelistor från våra respektive familjer så vi hinner köpa julklappar. Vad önskar ni er?


Klicka på bilden och längta efter oss

Tomtehemmafrun

Kära bloggen

I helgen var jag, Viktoria och några andra tjejer i Mont-Tremblant och gick på spa. Vi började lördag morgon med lite shopping i St-Saveur innan vi fortsatte norrut till hotellet i den lilla skidorten Mont-Tremblant. Där uppe myste vi med vin och god mat.

Mont-Tremblant by day


Vi bodde i huset med rött tak till höger i bild, i rummet med balkong

På söndagen var det svensk massage och spa som gällde för hela slanten på det skandinaviska spa:et. Underbart var det! 2 varma bubbelpooler, 1 torrbastu, 1 ångbastu, 1 eldstad med tillhörande eld, flera relaxrum, 2 kalla pooler och så den ännu kallare Diable-floden. Allt var självklart utomhus vilket gjorde det ännu mysigare. Jag skulle dessutom bevisa att jag var en riktig viking och badade i det 4-gradiga vattnet. Undra om det är därför som jag känner mig lite krasslig idag? Tyvärr har jag inga bilder från spa:et, utan väntar fortfarande på att få dem så de kommer senare. Tror i alla fall att jag ska försöka få med mig Jon till spa:et i slutet av januari när vi "firar" 3 år tillsammans.

Tack och hej, leverpastej.
Emma

Fredag natt

Fredag natt och jag har precis kommit hem från en mexikansk klasskamrats födelsedagsfest. Spanskan ringer fortfarande i mina öron, men kul var det. Sen så har vi fått finfrämmande av Sven som ska bo hos oss i helgen. Han och Jon är och "röjer loss" (deras egna ord) till Dropkick Murphys på Metropolis. Imorgon åker jag till Mont Tremblant med Viktoria och några av hennes kompisar. Vi ska bo på hotell och gå på spa, ska bli underbart skönt! Ser redan framemot hotellfrukosten. Är dock lite orolig över att lämna grabbsen ensamma hemma. Med tanke på den blick som Jon fick när han förstod att de två skulle ha lägenheten för sig själva i helgen så tror jag definitivt att han har något bus på gång. Kanske är bäst att inte fråga...

Vad ska ni göra i helgen?
Emma

Branden

Branden är nu släkt, i fönstrena sitter det nu plankor och polisen utreder brandorsaken. En sak är i alla fall säkert - det var läskigt, väldigt läskigt.

Precis som Jon skrev förut så exploderade en ruta ovanför mitt huvud (andra våningen) och eldflammor sprutade ut. Jag började slå 112 innan jag kom på att det var 911 man skulle ringa här i Kanada. Redan när jag pratade med 911 förstod jag att det skulle bli en ordentlig brand. Eldtungorna slickade fasaden och det började ryka ur lägenheten ovanför. När jag lade på luren hörde jag äntligen brandkåren. Det bisarra var att det enda jag kunde tänka på var att jag skulle flytta bilen. Jag förbannade mig själv för att jag hunnit parkera den och jag såg framför mig hur brinnande husdelar skulle falla ner på den. Det är nämligen så att vi delar bakgård med det eldhärjade huset. Det är ca 12 m mellan våra hus och där parkerar vi bilen. Men innan jag hann agera kom brandkåren och spärrade av. Det enda jag kunde göra var att ringa hem Jon för att få lite tröst och sätta mig på sängen och se brandutvecklingen genom fönstret.

Men vilket fantastiskt jobb brandmännen gjorde. Tidningarna säger att det var ett 130-tal brandmän på plats för att bekämpa elden och det märktes. De var överrallt och kämpade med slangar och yxor. De är utan tvekan våra nya hjältar. Tyvärr var det 1 man som dog i elden och ett 30-tal blev hemlösa pga den. Samtidigt som jag lättnad tackade högre makter för att det inte var vår lägenhet som brann så fick jag skuldkänslor för att jag kände lättnad. Det var ju trots allt så många som inte kunde återvända hem den natten och som kanske inte skulle kunna göra det överhuvudtaget. Tungt.
Emma


Brandmännen bröt upp taket för att kunna låta vattnet rinna igenom hela huset och släcka elden ordentligt. Teglet som rasat var det brandmännen som rev.


När det hela var över var det bara brandlukt och skalet av ett tegelhus kvar. Bilden är tagen från vår balkong.

Elden är lös!

Denna dag kom med en otrevlig överraskning. När Emma parkerat bilen efter jobbet så exploderade en ruta ovanför hennes huvud och stora eldsflammor slog ut. Det brann för fullt i grannhuset. Hon ringde 911 och fick veta att brandkåren var på väg.


Så här såg det ut från vårat sovrumsfönster


Gatan utamfär var avspärrad av branskåren (Tack! De gjorde ett kanonjobb!)

Vi mår bra om än något omskakade.

- Jon

Hur man får sin partner att packa upp sin resväska på ett kick..

1. Köp en ny hårdrocksskiva (alt. skiva i enlighet med partnerns musiksmak som är bra uppackningsmusik).
2. Droppa en omärkbar kommentar (kan också ses som förklätt tjat) om att partnern kanske bör packa upp sina väskor.
3. Sätt på hårdrocksskivan på hög volym.
4. Vips så är plötsligt resväskorna upppackade.

Tänk att det kan vara så enkelt ibland! Enda nackdelen är att det kan bli dyrt i längden om den andra hälften reser väldigt mycket.

/Partnern som inte reser mycket

En regnig lördag

Jon kom äntligen hem igår efter 2 veckor i Mexiko. Jag har saknat honom. Som tecken på hans hemkomst ligger nu två öppnade resväskor och en massa kläder på vardagsrumsgolvet. Jon själv, han är ute och springer ett 10km terränglopp på Île-Bizard. Att spendera en mysig lördagsmorgon med mig var inte lika lockande. Ja, ni märker hur mycket han saknat mig. =)

Appropå resande så tänkte jag passa på att flagga för våra syskon som också är ute på resande fot. Min bror, Philip, är just nu i Australien där han backpackar tillsammans med en kompis. Deras äventyr kan man läsa om här. Jons syster, Kristin, har mönstrat på S/Y Candela som är ute på världsomsegling och deras seglats kan man läsa om här.

Vad jag ska göra idag vet jag inte riktigt. Det regnar ute, så egentligen skulle jag bara vilja krypa upp i soffan med en bra bok och en kopp te. Tror faktiskt jag ska göra det, pronto.
Ha en trevlig helg!
Emma

Bixi - sommaralternativet till kollektivtrafiken

Eftersom jag för någon månad sedan skrev ett oootroligt intressant inlägg om kollektivtrafiken tänkte jag fortsätta den spännande följetången med att berätta om Montréals alternativ till metro och buss, nämligen BIXI.

BIXIs är cyklar som man abonnerar sig på årligen. Sen får man en liten nyckel (ser ut ungefär som ett usb-minne) som man måste ha med sig för att kunna utnyttja cyklarna. Cyklarna finns strategiskt utplacerade på stationer i nästan hela stan (se här), man tar en cykel på en station och lämnar den på en annan. Det är alltså inte meningen att man ska hyra cyklarna en hel dag, även om det också går, utan tanken är att man ska ta sig från punkt A till punkt B på ett miljövänligt sätt. Jag har använt BIXIs hela sommaren för att ta mig till galleriet.


BIXI-stationen utanför Berri-UQAM

Det var första sommaren BIXI provades i Montréal och eftersom det blev en succé här ska de nu exporteras till London och Boston. Jag tycker att det är en underbart bra idé, något vi kanske kan exportera till Sverige?
Emma

Sol, sol, sol!

I söndags var en sån frikyrkligt underbar dag (inget ont mot våra frireligösa läsare) som svenska språkets mest storslagna adjektiv knappt kan beskriva. Det var en sån perfekt dag som gör att man blir kär i livet och verkligen uppskattar det man har. Med andra ord var det en solig dag, temperaturen låg mellan 15-20 grader, marken var klädd av röd-gul-orangea löv och jag var ledig. En svårslagen kombination. Så jag och Nina Simone tog en långpromenad upp, runt och nedför Mont Royal. Och vi var inte ensamma. Fler montrealare dyrkade solguden på stadens älskade berg men det gjorde inget eftersom alla var på så bra humör. Det var musik, folk skrattade, barnen lekte och ekorrarna samlade mat för vintern.

Tänk att det ska krävas en sån dag för att man ska kunna stanna upp och njuta. Det enda jag saknade (ja, något är det ju alltid..) var Jons hand i min. Som tur är kommer han hem på fredag igen och stannar förhoppningsvis lite längre än bara helgen.

Så, må solens strålar skina över er alla på er väg i vardagen (hellre det än det j-vliga höstrusket, eller hur?)

Armen.
Emma

Söndagens theme song: Nina Simone - Ain't Got No (I Got Life)

Det händer...

... utanför fönstret. Okej, vill bara börja det här inlägget med att säga att jag tycker lastbilschafförer är bra människor och jag menar inget illa med det jag ska till att skriva. Men ibland undrar jag vad dem tänker med.

Tittar vi ut genom vårt vardagsrumsfönster kan vi se en liten viadukt dom går över en av vägarna. Mycket trafik passerar under denna viadukt, varav en del är lastbilar, och på viadukten går pendeltågen. Det återkommande problemet är att vissa lastbilar verkar ha svårt att beräkna sin höjd för sedan i maj har jag sett 2 lastbilar som inte kommit under med lastbilen intakt (och då är vi ändå inte hemma och spanar lastbilar så ofta). En kurs i huvudräkning kanske skulle behövas för de förarna?


Så här såg det ut i maj...

Hippie Halloween

Förra helgen var det halloween, som här firas med megapack godis och utklädnader i äkta nylon. Jon och jag var bjudna på Marie-Claudes 40års-fest som gick i 60-talets tecken (eftersom MC är född 69), så med andra ord var det en fest med hippies och hasch. Okej, det sista kanske inte var sant, men annars var det en epoksenlig fest på alla vis. Lavalampor, peace-märken, runda solglasagon à la John Lennon samt en och annan uppblåsbar Barbara. Det bästa var nog ändå den tidsenliga maten, dvs plockmat. Kyparna kom regelbundet med brickor fyllda av färgglada godheter och allt fick man lägga på det lilla fat man fått som ring runt lillfingret. Det var verkligen finger food!


Fingerfat med neonturkost tilltugg

Det var en underbart rolig fest även om vi fick utstå skallebank dagen efter!


Jon, födelsedagsbarnet och Yves


Fussball-fight

Sen måste jag bara få slå ett slag för min frisyr som tog 1h att resa. Till min hjälp hade jag 3627 hårnålar, 2 hårnät, löshår, en duschsvamp i nät (en sån som ser ut som en blomma) och en stor burk med spray. Den satt som berget hela kvällen men var inte den lättaste frisyren att ta ur sådär framåt småtimmarna. Ska man vara fin så får man skylla sig själv när man hittar hårnålar i håret 1 vecka efteråt!


Ståndaktig frisyr