Dagen för dopparedan

Om 1h och 40 minuter slår den kanadensiska klockan tolv och välkomnar en ny dag, söndagen den 29 november, också känd som min födelsedag.

När jag och Jon började dejta för 3 år sen så ville Jon visa lite extra att han kom ihåg mig på min födelsedag. Efter att ha sovit över hos mig på kvällen innan (vi låg självklart skavfötters) så ringde hans larm kl 06.00 på morgonen och han var uppe som ett spjut. Känner man Jon vet man att det är en bragd, han går ogärna upp innan 09.00 och även då snoozar han helst larmet i minst 1 h. Han sa att han hade ett tidigt möte och försvann ut genom dörren. Jag tänkte inte så mycket på det utan somnade snabbt om. Ca 30 minuter senare kom han tillbaka med lussebullar och en bakelse med min initial på. Med levande ljus och skönsång väckte han mig med ett stort leende på läpparna.
- Åh Jon, va gullig du är.... men jag fyller inte förrän imorgon..
Jag kommer ihåg att jag tyckte så synd om honom, han ville ju så väl. Tror i alla fall att den händelsen lärde honom mitt riktiga födelsedatum och eftersom han inte kom med födelsedagsfrukost på sängen i morse så hoppas jag att han kommer ihåg mig imorgon. Håll tummarna!

Emma