I söndags var en sån frikyrkligt underbar dag (inget ont mot våra frireligösa läsare) som svenska språkets mest storslagna adjektiv knappt kan beskriva. Det var en sån perfekt dag som gör att man blir kär i livet och verkligen uppskattar det man har. Med andra ord var det en solig dag, temperaturen låg mellan 15-20 grader, marken var klädd av röd-gul-orangea löv och jag var ledig. En svårslagen kombination. Så jag och Nina Simone tog en långpromenad upp, runt och nedför Mont Royal. Och vi var inte ensamma. Fler montrealare dyrkade solguden på stadens älskade berg men det gjorde inget eftersom alla var på så bra humör. Det var musik, folk skrattade, barnen lekte och ekorrarna samlade mat för vintern.
Tänk att det ska krävas en sån dag för att man ska kunna stanna upp och njuta. Det enda jag saknade (ja, något är det ju alltid..) var Jons hand i min. Som tur är kommer han hem på fredag igen och stannar förhoppningsvis lite längre än bara helgen.
Så, må solens strålar skina över er alla på er väg i vardagen (hellre det än det j-vliga höstrusket, eller hur?)
Armen.
Emma
Söndagens theme song: Nina Simone - Ain't Got No (I Got Life)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar