Nivå 3 - avklarad

Efter några dagars prov var det äntligen dags för att avsluta nivå 3 i franskan. Vi har haft hörövningar och läsförståelse samt prov i att tala och skriva. Eftersom jag har lämnat jante-lagen hemma i Sverige tänkte jag nu omärkbart klämma in att jag fick 92% på proven (återigen bäst i klassen). Som hemmafru måste jag ju ha någonting att vara stolt över förutom den rena toaletten...


Min kära klass med läraren Maude (i turkost i mitten)

Vi i klassen firade såklart att vi klarat våra prov med en massa godsaker. Vi bjöds också in att titta på en teater som eleverna i nivå 5 hade övat in. Återigen smög sig känslan av att gå i lågstadiet sig på. Pjäsen handlade om ett gäng ungdomar som sålde cigaretter olagligt, vilket avslöjades av polisen men självklart segrade kärleken i tillslut. De sjöng även 2 låtar och gjorde rörelser till... Här stod alltså vuxna människor, utklädda till tonåringar och spelade dålig teater. Jag var bland de få i lokalen som inte levde mig in i teatern, utan snarare satt och skruvade generat på mig. Det är väl bara att erkänna att jag blivit cynisk. Men jag trodde att det fanns ett allmänt consensus om att vuxna människor inte bör spela amatörteater (förutom möjligtvis revyer), speciellt om teatern serverar moralkakor i slutet och spelas inför andra vuxna. Tydligen inte.

På tisdag börjar jag nivå 4 av 6. Kanske ska försöka introducera lite sängkammarfars då, fast på franska. Det borde väl gå hem?

- Emma

NHL-hockey med svensk fägring

Igår möttes Montréal Canadinens och Vancouver Canucks i Montréals Bell Center och vi var självklart där. Vi var ett gäng på 9 svenskar som hade bokat biljetter för att se Sundin, Edler, Sedin x2 och Öhlund utklassa "the Habs" (smeknamnet på Montréal Canadiens) i äkta svensk anda. Dagen till ära hade vi tryckt upp blågula tröjor som tillsammans stavade SUDDEN!! men också SED!N, beroende på vem av de 3 som skulle göra mål, för att visa vårt stöd.


Finurligt...

.. inte sant?!

Öst- och västkustlag möts inte så ofta, så biljetterna sålde slut fort och stämningen var på topp i Bell Center. När vi kom in med våra tröjor och målade svenska flaggor tittade de andra på oss som om vi hade hamnat på fel match. "Vilka hejar de på?" såg de ut att tänka. När vi sen under matchen körde vår första hejaramsa ramlade polletten ner och vi blev kända på läktaren som "the Sundin-people". Det var kul att vi hördes och syndes ordentligt för det kändes som om vi var de enda som hejade på Sundin och co. Alla andra i hallen buade så fort Sundin rörde pucken och det blev en verbal fight oss emellan.



Svenska hejarklacken (klicka på bilder för förstoring)

Tyvärr gjorde inte Canucks ett enda mål på hela matchen. Habs målvakt Halak var på topp och han tog alla puckar som kom hans väg. "The Sundin-people" fick helt enkelt gå hem med hängande huvuden.

- Emma

Och min gamla vana trogen, så lägger jag ut en video för lite stämningsbeskrivare.

Skridskor i Jean Drapeau

I söndags tog vi metron ut till Parc Jean Drapeau och hyrde oss varsitt par skridskor. Alla förutom Jon dvs, som hade långpass på schemat. För er som kanske missat det så har Jon siktet inställt på Ottawa maraton senare i vår och tränar stenhårt inför det. Vi var mäkta imponerade av att han valde att springa istället för att åka skridskor. Det snöade konstant så isen var full med lössnö så vi fick ta i lite extra i skären. Så all motion och frisk luft gjorde att vi somnade ovaggade den kvällen.


Ett bevis på Jons motivation

En lördagkväll i mörker

I lördags kväll ville vi visa Montréals mörka sida för Sandra och Daniel, och det ordentligt. Vi hade nämligen bokat bord på en väldigt speciell restaurang, Onoir. På Onoir finns det bara blinda servitörer/servitriser och man äter i beckmörker för att få känna på hur det är att vara blind. Att äta i mörker ska också förstärka alla andra sinnen, så som smak och hörsel.


En bild på skylten utnför är den enda vi kan erbjuda...

Inne på restaurangen fick man inte ha något som genererade ljus så som mobiler, kameror eller klockor. Så innan vi satte oss till bords fick vi låsa in våra saker i ett skåp. Vi fick också beställa mat och dryck medan det var ljust. Sedan eskorterade servitrisen in oss på led, med händerna på axlarna på personen framför, i de blindas nattsvarta värld. Ögonen letade febrilt efter någon ljuspunkt att fästa ögonen på, så man kände sig nästan lite snurrig. Och att äta gick väl sådär i början. Vi skulle nog alla ljuga om vi sa att vi aldrig använde fingrarna och det hände fler än en gång att man bet på en tom gaffel. Som tur var var det ingen som såg.

Det var väldigt speciellt att äta i mörker. Hjärnan målade upp en bild av hur maten såg ut utifrån vad det smakade och hur rummet såg ut utifrån hur vi gick och vilka ljud vi hörde. När vi gick därifrån hade alla olika uppfattningar.

Så här i efterhand kan man fundera lite på vad det egentligen var vi betalade för. Vi har egentligen ingen aning om vad vi åt eller drack, så vi vet inte om det var värt pengarna. Vi har heller ingen aning om maten var fint upplagd eller om ett av servitrisens hårstrån ramlat i maten. Antingen så har vi blivit grundlurade eller så är Onoir väldigt inne - det nya svarta kanske? =)

- Emma

Besök nr 1

Nu har Sandra och Daniel landat här hos oss i Montréal. Vårt första besök! De bor numera på en luftmadrass på vårt vardagsrumsgolv. Idag har vi promenerat runt och hamnade nere i gamla hamnen där det var fullt med aktiviteter. Just nu vilar vi bort jetlaggen (Jon och jag sympati-vilar) och försöker komma iform inför kvällen. Först vankas resturangbesök i totalmörker, sedan poker och förhoppningsvis lite fyrverkerier och akrobatik nere i gamla hamnen.


Emma, Daniel och Sandra i gamla hamnen

Over 'n' out!

Viktig besöksinfo

Idag kommer vårt första besök från kära gamla Svedala. Vi har även fler besökare inbokade i vår och sommar, och därför skulle vi vilja ge några viktiga tips för er vistelse här.

Räkna med skatten
Det här kanske låter som det tråkigaste tipset, men det är faktiskt det mest användbara. I Canada är aldrig skatten "inbakad" i priset på varor, utan man måste alltid räkna in det själv. Först är det en s.k. provincial tax på 7,5% och sedan en s.k. federal tax på 5%, vilket ger en total skatt på straxt under 13%. Det kan vara ganska irriterande innan man får in det i hjärnan, speciellt när man köper lite dyrare grejer. Mest irriterande är det nog ändå när man går ner till kiosken för att köpa vatten med jämna småmynt utan en tanke på skatten. Då får man snällt gå hem igen med sina cents skramlande i fickan.

Herr Gårman
Alla övergångsställen i Montréal har inte en egen herr Gårman, men det betyder inte att fotgängare får gå över vägen på eget initiativ. Icke. Istället måste man rätta sig efter bilarnas trafikljus och det gäller även på småvägar där det inte finns en enda bil i närheten. Gör man inte det finns stor chans att farbror polisen kommer och skriver en liten trafikbot. Skulle ni finna er i en sådan situation är Jons bästa tips att prata med grov svensk dialekt och säga att ni är turister. Det har funkat för honom!

Shopping Montréal
Det finns, utan tvekan, väldigt mycket shopping i den här staden. Det som kanske är mest utmärkande är de underjordiska shoppingområdena i downtown. Där kan man shoppa utan att behöva se dagsljuset eller känna den bitande kylan. Tydligen så är den underjordiska staden, som den också kallas, den största i världen med sina 12 kvadratkilometer. Orkar man kan man gå i alla tunnlar (32 km) så kan man ta tunnelbana till någon av de 7 stationerna som ligger runt om. Själv är jag lite rädd för att aldrig hitta ut igen om jag går in.

Ekorrar, ekorrar så långt ögat når
Montréal är hemort till 95% av Canadas ekorrar. Ok, nu kanske jag överdriver men det kan inte vara långt ifrån. Ekorrarna är verkligen överallt - i parker, på staketen, på trottoarerna - helt enkelt där det finns mat och människor. De är dessutom väldigt tama och kommer fram till den som går för sakta för att se om personen har mat (eller kanske om personen går att äta?). Om inte annat hjälper ekorrarna oss att urskilja turisterna från de äkta montreal:arna. Turisterna är de som står och fotar och matar ekorrarna medan innevånarna är de som fnyser åt dem och går förbi. Jon tycker ekorrarna är jättesöta, men jag är lite mer skeptisk. Är de inte bara lite större råttor med en snyggare outfit?


Vi var också turister en gång i tiden...

Det finns utan tvekan mycket intressant att säga om Montréal, men tror det här får räcka för idag. Välkomna till vår nya hemstad!

- Emma & Jon

Vår nya, röda familjemedlem

I söndags, efter en äggstraordinär brunch på frukostrestaurangen Eggspectation, råkade vi hamna i en gitarraffär. Tror till och med att det kan ha varit den ultimata gitarraffären, i alla fall här i Montréal. Det hängde hundratals gitarrer i taket, alla i olika former, färger och storlekar. Och den jag fastnade för, det var en liten röd sak, nämligen en Ukulele.

Jag har i hemlighet gått och suktat efter en ukulele sen i midsomras då Jons syster, Kristin, spelade så fint. Med en sträng mindre än gitarren och med en smalare hals så hoppas jag att den ska vara betydligt lättare att hantera. Så igår kväll fick Jon njuta (?) av låtar som bestod av hela 4 ackord - C, F, G och Am. Det konstiga var att han kom och stämde om ukulelen ungefär varje kvart. Han sa att det var för att nya ukuleles stämmer om sig hela tiden... Undra om han egentligen tyckte att jag spelade falskt? Nä, det kan inte vara möjligt! Kanske ska ta en risk och försöka lära mig ytterligare ett ackord idag?

Introt till vilken låt?: C-F-C-F-C-F-G-F

Emma

Kanada - bästa resmålet?

Blev tipsad om en länk av våra vänner Swedes of Montréal som jag ville dela med mig av. Aftonbladet har publicerat ett utdrag från boken "Best in Travel 2009" och på första plats i kategorin "Bästa resmål" hamnar faktiskt Kanada. Kanada (Montréal) tar också hem andra platsen i kategorin "Bästa landet för att bli lycklig". Verkar i alla fall som vi har valt rätt land att emigrera till.

Läs artikeln här.

Emma

Alla hjärtans dag

Igår firades alla hjärtans dag även här i Kanada. Precis som jul, halloween och andra uppmärksammade dagar så är alla hjärtans snäppet kommersiellare här. Förra året spenderade canadensarna i snitt $92.30 dollar (ca 623 kr) för att fira årets romantiska höjdpunkt. Om det bor runt 33,5 miljoner människor i Kanada får ni själva räkna ut resten. Mycket pengar är det i alla fall som handelsindustrin tjänar. Och personen som en gång sa att "Love don't pay the rent" kan i alla fall inte ha upplevt dagens pengaspenderande...

Här i Montréal var restaurangerna fullbokade flera veckor i förväg och de flesta skyltfönster dekoreras med hjärtan och går helt i rosa-rött inför Saint-Valentin. Jon och jag spenderade dagen utan större kärleks(penga)utgifter. Det mesta av våra pengar gick till öl som vi drack på kvällen tillsammans med andra svenskar som vi bjudit hem till oss för lite hjärtligt umgänge. Vi hade en väldigt trevlig kväll med sång och musik. Jag har lagt upp ett litet smakprov, så skynda er att titta innan Jon tar bort det. Det är visserligen ingen kärleksserenad och den spelades in ganska sent på kvällen, men det kanske hörs. =)


I sann alla hjärtans-anda borde jag väl kunna tjäna lite utpressningspengar på det här klippet?
- Emma

En lyxhustrus hårda liv

Idag, efter jag slutat skolan, tog jag en sväng förbi mataffären för att storhandla. Nej, jag ska inte skriva ett tråkigt inlägg om att handla mat, utan om det faktum att när jag tagit allt vatten, mjölk, öl, juice, yoghurt etc etc som vi behövde och betalat så gick jag därifrån tomhänt. Här i Canada har nämligen de flesta affärer hemkörning. Jag betalade 3 dollar (ca 20 SEK) och 2 timmar senare stod det en man utanför vår dörr med varorna. För oss som inte har bil är det ett underbart koncept. Om inte annat så gör det mitt liv som lyxhustru/hemmafru lite enklare. Nu ska jag bara hitta någon som utför uppackning av varor och matlagning för en billig penning...
- Lyxhustrun a.k.a. Emma

En dag i backen

I söndags tog vi oss ut ur stan och åkte till Morin Heights tillsammans med Stefan och hans kusin Magdalena. Solen sken från klarblå himmel när vi kom fram, så efter lite utprövande av hyrutrustning så var vi beredda att ge oss ut i backarna. Det var inga gigantiska backar, fallhöjden låg på 200 m och det fanns 24 pister, lagom för årets första åk.



Efter att ha värmt upp i de gröna och blåa backarna kände vi oss redo för att våga oss på en svart. Vi möttes av skylten "Experts only", men tänte att vi är ju vikingar, inga problem. Det var inte förrän vi var halvvägs nedför backen som vi förstod varför man var tvungen att vara expert, backen bestod mer eller mindre av blankis. Våra oslipade hyrskidor flög åt ett håll och vi åt de andra. Vi kom ner utan några brutna ben, men höll oss till de gröna och blåa backarna resten av dagen.


For experts - or the stupid

Jon och Emma

Ericsson sparar och prioriterar om

Bara ett kort inlägg:
Tycker att det är bra att Ericsson hittat något att göra med de pengar som blir över när de ska sparka ytterligare 5000 personer. Ericsson Globe - artiklen hittar du här.

-Emma

Meteorologiska murmeldjur del 2

Jag måste bara följa upp förra inlägget med eftersnacket från gårddagen. Idag pratas och skrivs det nämligen om stackars borgmästaren i New York, Michael Bloomberg, som blev biten av murmeldjuret Chuck, när han försökte locka ut honom ur boet. Titta på filmen i den här länken så färstår ni hur det hela firas och varför borgmästaren blev biten.

Och jag måste säga att mina sympatier ligger hos stackars Chuck. Här kommer en massa människor som väcker honom med trumpeter och skrik. När han väl kommer ut ger de honom mat som han inte får äta upp. Jag skulle också ha bitit ifrån. Chuck och jag har nog samma underbara morgonhumör helt enkelt...

- Emma

Ps. Sen vet jag inte om jag håller med dem om att Chuck förutspådde tidig vår. Han sprang tillbaka in i boet flera gånger, även om det kanske var för att han såg borgmästaren och inte sin skugga.

Le jour de la marmotte

Idag, den 2 februari, är det en väldigt speciell dag i Canada. Det är nämligen Le jour de la marmotte, eller Groundhog day som de säger på engelska. Översatt till svenska betyder det Murmeldjurets dag.

Traditionen är att om ett murmeldjur kommer ut ur sitt gryt på morgonen, ser sin skugga, blir rädd och rusar tillbaka in i grytet så kommer vintern att vara ytterligare 6 veckor. Skulle murmeldjuret dock inte se sin skugga och därmed inte bli rädd så kommer våren tidigt det året. Med andra ord, är det soligt den 2:a februari så kommer vintern att bli lång och är det molnigt så är våren på intåg. Enligt förespråkare av murmeldjurs-traditionen så stämmer djurens förutspåelser 75%-90% av gångerna. Men enligt studier så brukar djuren bara ha rätt 37% av gångerna.

Det finns inte heller bara ett orakel-murmeldjur, utan flera stycken, så jag är lite osäker på vilken av dem man ska tro på. Buckeye Chuck från Ohio eller French Creek Freddie från West Virginia, för att bara nämna två kända murmeldjur. Men 3 av huvudmeterologerna bland murmeldjuren, Punxsutawney Phil från Pennsylvania, Shudnedacadia Sam från Nova Scotia och Wiarton Willy från Ontario var eniga i år. Det blir 6 veckor till av vinter och det låter väl ganska logiskt med tanke på att vårdagsjämningen infaller den 21 mars.

Hur känner då de männskliga meteorologerna för den här konkurrensen? Lite avundsjuka måste det ju ändå finnas. Murmeldjuren behöver ju bara jobba en dag per år, behandlas som kungligheter av allmänheten och det spelar ingen roll hur många år i rad deras väderprognoser slår fel. Folk vill ändå alltid höra vad de har att säga.

-Emma