torsdag 29 oktober 2009

Helgen i Austin - Söndag

Söndag bjöd på sol så vi rustade oss kvickt med kängor, mössor och halsdukar. Här skulle ut och njutas av den friska luften.


Först blev det en tur i pedalbåten som hörde till stugan...


..sen blev det promenad på skogsvägarna..


..innan vi på eftermiddagen tog bilen till Mont Orford för en skogspromenad.


Utsikten över l'Étang-Fer-de-Lance

Behöver jag lägga till att vi sov väldigt gott på söndagskvällen? Tänk vad lite friskluft kan göra!
Emma

Helgen i Austin - Lördag

På lördagen vaknade vädergudarna på fel sida och vi fick njuta av regn, regn och mer regn. Vi vågade oss ut på en liten tur in till närmaste lilla stad, Magog, men återvände snart hem till värmen. Lördagen spenderades alltså i största del i vertikal position tittandes på Axels tecknade filmer eller läsandes en bok. Mysigt men slött!


Bakis-Jon


Pontus, Viktoria och Axel

Emma

Helgen i Austin - Fredag

I helgen tog vi oss alltså iväg på en liten minisemester tillsammans med Familjen W. Eftersom "i tid" är ett begrepp som vi inte riktigt förstår så panikletade vi stugor att spendera helgen i på onsdagen före. När vi väl kunde komma överens om stuga var det torsdag lunch men tur nog hittade vi en stuga mitt ute i ingenstans men ändå nära nationalpark Mont Orfordsom. Viktoria, jag och lilla Axel åkte dit efter lunch på fredag och fick sällskap av killarna senare på kvällen. Det var en mysig liten stuga som låg precis vid en liten flod.



Det var otroligt vackert med snön som låg kvar på träden, men samtidigt en jobbig påminnelse om att vintern väntar runt hörnet. Jag förstår fortfarande inte riktigt att det är höst...

På kvällen myste vi i stugan med god mat och ett oräkneligt antal omgångar Sekvens.


Jag och Viktoria tackade för oss vid kl.1 medan killarna fortsatte ända fram till småtimmarna och skyllde allt på att "det var djävulen som flög i oss". Säga vad man vill om den ursäkten men de fick i alla fall varsinn djävulsk huvudvärk dagen efter.


Djävulsdricka!

Emma

torsdag 22 oktober 2009

Snabb uppdatering

Nu var det ett tag sedan det skrevs något på bloggen, här kommer ett kort inlägg bara för att visa att vi lever. För det gör vi, lite för mycket kanske eftersom vi inte hinner med att skriva här.

Den här veckan har det varit franskaprov och jobb för hela slanten för min del. Sista nivån (nr.6) för min del, vad som händer efter denna vecka är fortfarande ganska oklart. Hade tänkt fortsätta med två skrivnivåer men kanadensiska regeringen vill inte betala för det tyvärr. Den här veckan har också någon vänlig själ delat med sig av sina baciller så just nu har jag en härlig förkylning och ett huvud som känns som bly. Tack och bock!

Jon har kommit hem från Tyskland. Väskan står fortfarande ouppackad vilket var ganska passande då han fått veta att han ska åka till Mexico i början av November.

I helgen har vi hyrt en stuga tillsammans med Pontus och Viktoria öster om Montréal, i en liten stad som heter Magog. Hoppas kunna sitta ihopkrupen på soffan och läsa hela helgen, i alla fall om det ska regna som väderleksrapporten säger. Appropå väder så kom första riktiga snön idag. Tjihoo, fram med kälkarna! (observera att detta skrivs med stor dos av ironi).

Nu ska här packas!
Emma

torsdag 15 oktober 2009

Tandläkare à la Canada

Nu har både Jon och jag äntligen vågat!! - Gå till tandläkaren alltså.

För mig som har en onaturlig dos tandläkarskräck så är det faktiskt en stor prestation. Ungefär så här ser ett vanligt besök ut hos vår tandläkare Dando:

Man kommer in i en liten reception där man möts av en receptionist med en sån där mjuk röst som liksom lugnar men samtidigt irriterar eftersom den saknar känsloyttringar. Man fyller i en form med ca 3652 frågor och lovar på hedersord att man inte är gravid. Så visas man in i undersökningsrummet där hygienisten ger en ett par solglasögon av sorten cykelglasögon. Ursäkten är att man inte ska bländas av det starka skenet från lampan ovanför, men den riktiga anledningen är att patienten inte ska kunna skadas om ett verktyg tappas under undersökningen. Jon, som sin vana trogen gick mot strömmen och vägrade ha på sig glasögonen fick reda på sanningen, medan Emma-som-gör-allt-vad-en-aukoritetsperson-med-borr-säger snällt hade på sig dem. Hygienisten börjar sedan att undersöka, pilla och rengöra innan tandläkaren gör entré för att undersöka lite mer. Som tack för att man är en duktig patient får man tandborste, tandkräm och tandtråd som man måste lova dyrt och heligt att använda det varje dag. Väl färdig står man i väntrummet igen med en ny tid för att borra och en lugnande tablett som man ska ta 1h innan borrningen äger rum. Tanken på att ha fått tabletten lugnar samtidigt som man blir stressad av behovet av att ta en tablett innan borrningen, hur ont kan det inte göra i så fall?!

Men det mest positiva med hela upplevelsen var det som hände efteråt. Och nej, det var inte att jag fick gå därifrån även om det var underbart, utan det var att jag fick välja en affär där jag skulle få ett presentkort på 25$. Tydligen får den person som hänvisar en patient till tandis Dando ett presentkort. Eftersom pappa hade varit där i våras gav jag honom som "hänvisare" och fick jag presentkortet istället eftersom pappa bor i "fel" land. Tack pappsen!

Emma

onsdag 14 oktober 2009

Biltokig?

Om det är någon som mot förmodan har missat hur mycket Jon tycker om sin nya bil så finns det bildbevis här. Med fin kamera och fin bil så blev det många timmars fotande från många olika vinklar, med många olika skärpedjup, ISO, zoom, perspektiv och allt vad fototermer heter. Det måste ju vara ett bra köp helt enkelt!


Fotograf Jon

Min ihärdige fotograf åkte i måndags kväll till Düsseldorf för att jobba. Går allt som det ska kommer han hem på söndag. Tills dess har jag bilen alldeles för mig själv. Undra hur många turer till IKEA jag kan hinna med innan söndag? Ska du med mamma?

Gräsänkan

tisdag 13 oktober 2009

När blev det höst?

I söndags tog vi första road-tripen med nybilen. Destinationen var Mont Sutton för lite friskluft och vandring. Det var en underbar dag, solen lyste på träden som skimrade i rött, gult och oranget. Blev lite chockad över att hösten var så långt gången, hur kunde jag missa att det blivit höst?

Hur som helst, Jon tycker jag skriver för långa inlägg. Han tror att ingen läser allt och med tanke på att antalet kommentarer har minskat till ett genomsnitt av 0 st i veckan så kommer här ett inlägg utan så många ord och med desto fler bilder. Vad tycker ni om det?


Vi tog liften upp för berget.


Vandrade sedan 1h ytterligare uppför för att mötas av den här utsikten.


Vi njöt av solen...


...och naturen...


...innan vi vandrade ner til bilen igen.


Uppe på toppen hölls en tam-tam session som varade i över 4h. Här är ett klipp som är något kortare än så.

Over 'n' out!
Emma

måndag 12 oktober 2009

U-sväng


- Fråga: Vad är detta för skönhet?

Jag har på något outgrundligt vis alltid tagit mig fram i en Volvo. I min "kollektion" ingår f.n. 3 stycken, en Volvo Amazon, en C303 samt en 940. Inte för att jag är någon stor volvo-fanatiker, det har liksom bara blivit så automatiskt på någe vis, därför är det nu extra roligt att vår nya bil är en SAAB!

Inte vilken saab som helst heller utan något så ovanligt som en fyrhjulsdriven saab med boxermotor. GM's ledning kom på att man behövde en sportig fyrhjulsdriven bil för att konkurrera bättre i det nordamerikanska övre mellanbilssegmentet. Man tog DNA't från Subaru Impreza WRX och korsade det med saab's genuppsättning och vips var denna skönhet en faktum.


- Svar: Saab 9-2x

Återkommer inom kort med rapport från våran första roadtrip, ses i trafiken!

- Jon

fredag 9 oktober 2009

Hur ser det egentligen ut?

Om det är någon som vill se huset där vi bor så har ni en jättefin bild HÄR. Hur det ser ut där Jon jobbar hittar ni HÄR och galleriet där jag jobbar, det ser ut som så HÄR. Skolan jag går i har det HÄR utseendet. Nu ska jag och Jon åka HIT och köpa vår bil, tjihoo!

Google Street View är ju underbart roligt, eller vad tycker ni?

Emma

tisdag 6 oktober 2009

Att åka buss

Det är nog ingen nyhet för er som känner mig att jag längtar efter en bil. Även om vi har klarat oss väldigt bra utan är Montréal, och Kanada i helhet, ett sådant ställe där man behöver bil. Kollektivtrafiken är inte så utvecklad, vill man till exempel till IKEA (och vem vill inte dit??) så tar det minst 1h och och 2 byten. Inte så kul. Sen är avstånden i det här landet enorma så det underlättar om man har en bil.

Trots denna negativa beskrivning av kollektivtrafiken är jag (och Jon) frekventa kollektivåkare. Jon tar alltid metron till jobbet om det inte är cykelväder. Själv pendlar jag till kiropraktorn som jag går hos 2 gånger i veckan. Det tar 1h enkelresa varav 2 byten, sen är det 10 minuters knäckande innan jag påbörjar min 1h hemresa med ytterligare 2 byten. Hade det bara varit metro så hade det gått smidigare men ca 25 minuter är buss vilket inte är lika kul eftersom de alltid är fulla. Men för att se det positiva så är det ganska lätt att ta reda på vilka tider bussen går om man saknar en tidtabell. Varje busshållsplats har en egen kod. Så man ringer numret som står på skylten, matar in koden och så berättar en inspelad röst vilka de 3 nästa avgångarna är. Ganska finurligt tycker jag.
Emma


Busshållsplatsen utanför benknäckaren

torsdag 1 oktober 2009

1årsjubileum och ändå 6 månader kvar i Montreal

Ja, nu är det nog officiellt. Jon har fått sitt kontrakt förlängt med 6 månader vilket vi har tackat ja till. Det betyder att han nu har kontrakt fram till sista mars. Som vanligt kom förfrågan i sista minuten, vi hade redan sagt upp lägenhet och höll på att organisera hemflytt när E-son kom på att de inte ville släppa Jon riktigt än. Det var inte lätt att ställa om sig mentalt trots att vi helst ville stanna i Montreal. Hur som haver känns det nu bra att stanna ett litet tag till, om inte annat kanske det är lättare att lämna staden när det är -30 och snöslask ute (ja den kombinationen är vanlig i Montreal).

Nu har vi varit i Montreal i precis ett år men det känns som så mycket längre. Tänk vad mycket vi gjort och varit med om. Nu börjar kalenderåret om för oss. Den här helgen är det kanadensisk Thanksgiving och i slutet av oktober Halloween. Sen är det ju praktiskt taget jul igen, fast denna jul kommer vi att spendera i Sverige hos nära och kära. En liten nyhet i alla fall är att vi håller på och letar efter en bil. Det lutar åt en SAAB 9-2X, men mer info om det kommer i ett annat blogginlägg.

Emma

Vernissage och poutine

Igår var det vernissage på galleriet. Det som skulle ställas ut och säljas var de gamla, restaurerade möbler som jobbats med under hela helgen innan. Vi hade 9 olika graffitimålare som målade eller, som det heter på graffitispråk, "taggade" allt från stolar till byråer, till bord och skolbänkar. De jobbade hårt under helgen för att hinna klart. I motsatts till vad jag trodde så tog det ganska lång tid för dem, men många jobbade med penslar istället för sprejburkar vilket förklarar saken. Så här såg det i alla fall ut i helgen:


Fredag: Aishaa, Shalak, Guko och Peet Massé.


Lördag: El-Seed, Peet Massé, Near, Dawsr och S3.

Och slutresultaten blev ännu bättre. Alla möbler fick helt olika stil tack vare den individuelle graffitimålaren. Ska försöka ta några Efter-kort så ni kan jämföra med dessa kort. Men så igår var det då vernissage mellan 17 och 21. Trots det lite kyliga vädret var det en bra ström med folk som sippade äppelcider samtidigt som de tittade på föremålen. När vi väl stängde igen för kvällen var vi vrålhungriga så vi besökte en av Montréals bästa poutinerestaurang, La Banquise.

För er som inte vet vad poutine är så kan jag berätta att det är en maträtt som ursprungligen kommer härifrån Quebéc och består ursprungligen av pommes frites, ostkvarg och lite pepprigare brunsås. Jag har aldrig känt mig speciellt lockad att prova denna fettbomb, men efter att MC berättat att de hade en oändlig variant av poutine så kunde vi inte tacka nej. Man måste ju prova det innan man åker hem. Och hon ljög inte, många varianter fanns det. Det blev en poutine som, förutom original ingredienserna, innehöll köttfärs, paprika, svamp och lök. Den var väldigt god men å så mättande. Som nybörjarna vi är orkade jag 1/3, Jon 1/2 medan MC och Anders åt upp sina. Jon, som alltid brukar äta mycket, gick därifrån lite besviken och svor att han skulle ta revansch en annan gång. Vi var fortfarande mätta i morse när vi vaknade ;)

Emma