Tandläkare à la Canada

Nu har både Jon och jag äntligen vågat!! - Gå till tandläkaren alltså.

För mig som har en onaturlig dos tandläkarskräck så är det faktiskt en stor prestation. Ungefär så här ser ett vanligt besök ut hos vår tandläkare Dando:

Man kommer in i en liten reception där man möts av en receptionist med en sån där mjuk röst som liksom lugnar men samtidigt irriterar eftersom den saknar känsloyttringar. Man fyller i en form med ca 3652 frågor och lovar på hedersord att man inte är gravid. Så visas man in i undersökningsrummet där hygienisten ger en ett par solglasögon av sorten cykelglasögon. Ursäkten är att man inte ska bländas av det starka skenet från lampan ovanför, men den riktiga anledningen är att patienten inte ska kunna skadas om ett verktyg tappas under undersökningen. Jon, som sin vana trogen gick mot strömmen och vägrade ha på sig glasögonen fick reda på sanningen, medan Emma-som-gör-allt-vad-en-aukoritetsperson-med-borr-säger snällt hade på sig dem. Hygienisten börjar sedan att undersöka, pilla och rengöra innan tandläkaren gör entré för att undersöka lite mer. Som tack för att man är en duktig patient får man tandborste, tandkräm och tandtråd som man måste lova dyrt och heligt att använda det varje dag. Väl färdig står man i väntrummet igen med en ny tid för att borra och en lugnande tablett som man ska ta 1h innan borrningen äger rum. Tanken på att ha fått tabletten lugnar samtidigt som man blir stressad av behovet av att ta en tablett innan borrningen, hur ont kan det inte göra i så fall?!

Men det mest positiva med hela upplevelsen var det som hände efteråt. Och nej, det var inte att jag fick gå därifrån även om det var underbart, utan det var att jag fick välja en affär där jag skulle få ett presentkort på 25$. Tydligen får den person som hänvisar en patient till tandis Dando ett presentkort. Eftersom pappa hade varit där i våras gav jag honom som "hänvisare" och fick jag presentkortet istället eftersom pappa bor i "fel" land. Tack pappsen!

Emma