En lördagkväll i mörker

I lördags kväll ville vi visa Montréals mörka sida för Sandra och Daniel, och det ordentligt. Vi hade nämligen bokat bord på en väldigt speciell restaurang, Onoir. På Onoir finns det bara blinda servitörer/servitriser och man äter i beckmörker för att få känna på hur det är att vara blind. Att äta i mörker ska också förstärka alla andra sinnen, så som smak och hörsel.


En bild på skylten utnför är den enda vi kan erbjuda...

Inne på restaurangen fick man inte ha något som genererade ljus så som mobiler, kameror eller klockor. Så innan vi satte oss till bords fick vi låsa in våra saker i ett skåp. Vi fick också beställa mat och dryck medan det var ljust. Sedan eskorterade servitrisen in oss på led, med händerna på axlarna på personen framför, i de blindas nattsvarta värld. Ögonen letade febrilt efter någon ljuspunkt att fästa ögonen på, så man kände sig nästan lite snurrig. Och att äta gick väl sådär i början. Vi skulle nog alla ljuga om vi sa att vi aldrig använde fingrarna och det hände fler än en gång att man bet på en tom gaffel. Som tur var var det ingen som såg.

Det var väldigt speciellt att äta i mörker. Hjärnan målade upp en bild av hur maten såg ut utifrån vad det smakade och hur rummet såg ut utifrån hur vi gick och vilka ljud vi hörde. När vi gick därifrån hade alla olika uppfattningar.

Så här i efterhand kan man fundera lite på vad det egentligen var vi betalade för. Vi har egentligen ingen aning om vad vi åt eller drack, så vi vet inte om det var värt pengarna. Vi har heller ingen aning om maten var fint upplagd eller om ett av servitrisens hårstrån ramlat i maten. Antingen så har vi blivit grundlurade eller så är Onoir väldigt inne - det nya svarta kanske? =)

- Emma