Quebec

Efter att ha hämtat oss från fredagens äventyr på skridskobanan, bestämde vi oss för att ta en dagstur till Quebec på söndagen.
En önskan var att besöka Citadellen, en stor försvarsbefästning också kallad Amerikas Gibraltar, som byggdes under britternas styre. De militärer som huserar där idag sägs vara de tuffaste i hela Canada. Men pga ett akut behov att fylla på låga blodsockernivåer så hann vi tyvärr inte till deras enda visning. Istället smög vi omkring som två misslyckade spioner innanför murarna innan vi äntligen hittade ett ställe att klättra över och fly.

Quebec har en väldigt mysig gammal del där husen är pittoreska, turisterna är många och maten är dyr. På vintern bygger de upp en lång isbana där man kan åka kälke (självklart för en slant). När Jon fick se isbanan blev han eld och lågor och insisterade på att vi skulle åka. Jag som hade klätt mig i min opraktiska men fina röda kappa kände inte lika stark längtan. Snälla, kan vi ta det en annan gång, banan är ju alldeles blöt? Men icke sa Nicke, vi trotsade smältvädret och traskade uppåt med en kälke.


Kälkarna fram!

Efter vad som kändes som en ostadig tur i 120 km/h var vi åter nere på planmark. Jag klev av kälken helt dyngsur om byxorna och spenderade resten av dagen med att gå bredbent för att inte känna de kalla, våta byxorna. Jon klarade sig med några stänk i ansiktet och fick så dåligt samvete att han bjöd mg på fika. Blev lite torrare av det!
- Emma


Utsikten från toppen

På tur i Eastern Townships

Sedan jag kom hit har jag försökt fråga runt bland kollegor och andra infödingar om vart det finns bra isar för långfärdsskridsko. Responsen har varit en oförstående min som oftast slutat med en hänvisning till någon av de hundratals hockeyrinkar som finns utspridda över staden.

När jag tålmodigt förklarat att snurra runt i en tiometers cirkel inte riktigt är det jag är ute efter utan snarare en uppfriskande naturupplevelse har de ibland skinit upp och stolt förklarat att varje vinter så plogar man upp en rink nere i Old Port.

För Benoit, en trevlig ung montrealare jag jobbar med, visade jag några svenska långfärdsskridskofilmer. "Woah, that looks dangerous.. I don't think that exists here". *Suck*

Några heta tips gjorde dock gällande att man i Ottawa varje år plogar 7 km av kanalen. Det låter ju faktiskt som en riktigt bra anledning att bila ner till huvudstaden! Efter att ha ringt Ottawas turistinformation visade det sig dock att kanalen inte var "öppen" ännu. (Antar att man inte öppnar förrän isen bär vikten av plogbilen)

Skam den som ger sig, ytterligare efterspaningar på nätet visade att man i den lilla byn Memphrémagog (Populärt förkortat Magog) öster om stan kunde skrinna på den intilliggande sjön.

I fredags fyllde vi termosen, packade in oss i bilen och blåste iväg mot Magog i Eastern Townships.

Väl framme i Magog visade det sig att sjön inte heller "öppnat" än. Vår besvikelse gick dock snabbt över när det visade sig att man hade en lång isbana längsmed sjön! Äntligen!

Lac du Memphrémagog

Långfärdsskridskorna gjorde en stor succé på isbanan. Alla vi mötte ögnade noga skridskorna och några stannade eller t.o.m vände om för att fråga om det var någon "ny grej". Kanske skulle man kunna starta långfärdsskidsoimport ifall man ledsnade på telekombranschen? :-)

Jon

Skön naturskön tur

Undertecknad med sin snygga isprinsessa

Julfint?

Något vi har lärt oss här borta är att störst och mest är bäst och vackrast, i alla fall när det kommer till juldekorationer. Att köra bland villaområdena i Montréal är som att åka på tivoli. Stora uppblåsbara tomtar och snögubbar blandas med färgglada blinkande julslingor och lysande renar. Man får julstämning och epilepsi på samma gång! Frågan är bara hur mycket elräkningen landar på för dessa familjer?
Emma

Rustad för Kung Bores lavemang

Vintern har kommit till vår Quebeckiska ö för att stanna, även om Kung Bore inte verkar ha bestämt sig hur han vill ha det riktigt ännu. Endera dagen är det -15 och full snöstorm och andra dagen är det +7 och regn. En sak är dock säker, det är fullkommligen snorhalt! Under de snöfyllda trottoarerna gömmer sig ofta blankis vilket inte bara är vanskligt i allmänhet, det kan vara direkt nerbrytande för mina planer att springa Ottawa marathon i vår.

För att vintersäkra apostlahästarna (och för att slippa att bara springa på jobbets löpband) så investerade jag igår i ett par rejäla dubbdojjor!

De fick sitt elddop (eller ska man kalla det isdop?) idag med -11 graders snökaos. Omdöme? Mycket bra, även på ren blankis ger de fäste nog att stanna på en 5-öring!

Hare bra i snöyran! Hälsar en nöjd Jon

Julavslutning i skolan

Idag var sista dagen i skolan i jul och det firades med tomte och sång. Alla i klassen hade tagit med sig fika så vårt fikabord såg nästan ut som något taget ur en Astrid Lindgren film, och ja, vi såg väl ut som de giriga ungarna i godisaffären i Pippi Långstrump. De ungarna som bara trycker i sig godsaker. Inte så smickrande, men gott..

Som den sanna tävlingsmänniska jag är så såg jag i alla fall till att få bäst resultat i klassen. Nä, jag vet att det inte var någon tävling, men jag vann ändå! Jag lyckades också kamma hem priset i vår klass för "Des eleves trés sage". Har inte riktigt koll på vad det betyder, men jag är säker på att det är något bra. Jag fick i alla fall ett presentkort och en kram från tomten. Vad mer kan man begära? Jag har lagt upp en film för att ni ska få känna på den sockerstinna julstämningen. Äntligen jullov!

Och så speciellt för er KomIn:are: Titta på bilden på mina fina julcupcakes. Nästa i klass med A-C och Sandras, eller hur? Jag använder min present väl! =)


Jingle Bells fast på franska - om tomten bara är hög på socker eller inte låter jag vara osagt.


Julcupcakes

Bakstuga inför jul

Igår vad bakstuga här hemma. Jag bakade 2 omgångar med cupcakes som jag ska bjuda på i skolan imorgon och provade att för första gången göra brända mandlar. Enkelare julgodis får man leta efter och ändå så är det otroligt smarrigt!
Vi tillagade också vår alldeles egna första julskinka. Det var kanske ett större påhitt än vad vi trott... Vi hittade en julskinka på en tysk/skandinavisk delikatessaffär för några dagar sen. Delikatess-farbrorn ville kränga på oss en 7,5 kg skinka, men vi lyckades undvika den och gick istället därifrån med en som vägde 3,5 kg. Skinkan hade legat i saltlake, så igår fick vi först baka den i ugnen för att sedan grilljera. Det tog tid minsann! Brödskivor skulle torkas i ugnen för att få brödsmulor till grilljering, svålen skulle skäras bort (blä!) och på samma gång fick inte temperaturen överstiga 75 grader. Puh!
Så här dagen efter tycker nog både Jon och jag att det var värt det ändå. Imorse åt vi nämligen varsin skinkmacka till frukost! Mums!


Brända mandlar


Grilljera mera!

Tjejfest

Förra helgen hade jag, Susanne och Paula tjejfest i vår lägenhet. Det var Paulas sista helg i Montréal innan hon lämnar kylan för värmen i Brasilien. Vi lagade mat tillsammans, drack en massa drinkar och hade mysigt. När klockan började närma sig midnatt tog vi en taxi till St Laurent och letade upp den klubb som hade längst kö. Vi spelade vårt "svenska-tjejer-i-Montréal"-kort och slapp stå i kön längre än några minuter. Ibland är det bra att vara exotisk svensk! Kvällen fortsatte med mycket dans, ännu fler drinkar och och mycket skratt. En kväll att minnas (även om vi alla har några minnesluckor..)!
Emma

Mystiken kring den försvunna snön

I fredagskväll började det mullra utanför fönstret så vi var tvungna att titta ut . Vi fick se snöplogar som både plogade och sög upp snön, för att sen spruta ut det i stora långtradare. När en långtradare var full, fyllde de på nästa. Nu har vi sett sådana lastbilar flera sena kvällar och börjar undra vart de kör all snö. Någonstans måste det ju hamna. Kanske kör de den hem till jultomten (père Noël på franska) för att preparera hans och renarnas landningsbana? Vem vet? Mystiken tätnar...
Emma

Julpynt i skolan

Jag har i tidigare inlägg beskrivit mina skoldagar, och i fredags var ytterligare en sådan dag som fick mig att fundera på om jag egentligen är tillbaka på lågstadiet. Sista timman innan vi slutade för dagen skulle vi elever julpynta dörren till vårt klassrum. Alla klasser pyntade sin dörr och sedan fick lärarna rösta på sin favorit. Vi gjorde en julgran av presentpapper, glitter och guldfärgat godispapper. Inte speciellt avancerat men man tager var man haver. Konkurrensen var hård mellan klasserna, men självklart vann min klass! Fast det ar nog inte granen som gjorde att lärarna föll pladask utan snarare julakvarellen som Tatiana hade målat på fönstret. Som pris fick i alla fall alla varsin julmugg med godis i. Ibland är det allt bra roligt att gå på lågstadiet!

Emma


Övre raden från vänster: Sam, Armando, Enrique, Carrie, Lucilla.
Nedre raden från vänster: Mona (min lärare), Noboyo, Tatiana och Nardane.

Uppkörd byråkrati

I tisdags kom vinterns första snöstorm. Det snöade oavbrutet hela dagen, för att sedan växla över till regn natten till onsdag och sen tillbaka till snö igen på onsdag morgon. Inte en så stor grej egentligen, om det inte hade varit för att vi skulle köra upp på onsdagen..

Allt började lite kaosartat när Jon körde hem från jobbet på tisdag kväll. Det tog över en timma att köra och när han väl kom hem gick det inte att komma in på vår parkeringsplats. Bilen bara gled förbi. Nervositeten började krypa sig på.



På onsdagsmorgonen när vi gick ut till bilen var den täckt av 1 cm isbark. Det hängde stora istappar under hela bilen och vi fick bara upp förardörren. Tyvärr (för Jon) så hade vi bara en isskrapa så det tog ca 20 min innan bilen var körduglig. Nervositeten byttes mot frustration och en oro för att vi inte ens skulle kunna ta oss till uppkörningen.

När vi väl hittade platsen för uppkörning hade snön äntligen slutat falla och vi hoppades att vår tur äntligen vänt, men icke. Förutom det extra pappersarbetet som alltid krävs för att vi är utlänningar, så började personalen på uppkörningen krångla med vår hyrbil. Här i Kanada kan man nämligen köra upp med sin egen bil men då måste den vara försäkrad, registrerad etc. Tjejen i luckan tittade konstigt på oss och undrade varför vi hyrt en bil som var "reggad" i Nova Scotia när vi skulle köra upp i Quebec. Ännu mera pappersarbete och en massa förvirring bland personalen. Frustrationsnivå: hög, nervositet: bortglömd.

2h senare fick Jon äntligen köra upp, men inte utan lite mer frågor och funderingar kring hyrbilen. Tillslut fick han ta en övingskörningsskylt, fästa den på taken på hyrbilen och bege sig iväg. Under tiden satt jag på en pinnstol och blev mer och mer nervös. Jon kom tillbaka 30 min senare, godkänd! Emma: stigande nervositet, Jon: lättnad.

När Jon väl hade kommit tillbaka började processen med alla bilpapper om eftersom jag skulle köra samma bil. Men det visade sig efter många om och men att jag inte fick köra samma bil, eftersom jag bara var co-driver på bilen, inte den som stod högst upp på kontraktet. Jag fick snällt gå till en biluthyrningsfirma 3 dörrar bort och hyra en uppkörningsbil. Och sen tillslut, efter ytterligare 2 h, när min nervositet var som störst, fick också jag köra upp. Resultat: godkänd.

Lättade tog vi oss tillbaka in mot stan i snömodd och trakfikkaos, men nu som legitimerade förare i byråkratins högborg, Quebec.

Vi komma, vi komma från pepparkakeland

I lördags var det pepparkakshusbyggning/julmys hemma hos Familjen W i Kirkland. Vi bjöds på glögg, pepparkakor, tomtegröt, skinkmakor och annat julgott i ett underbart julpyntat hus. Alla familjer och par fick varsinn sats med pepparkakshusdelar som man skulle sätta ihop och dekorera som man ville. Jon och jag satsade stort och köpte granar, bomull, icing och plast djur och soldater för att till vårt pepparkakshus. Till slut blev det så att vi tjejer byggde en bondgård och killarna en soldatborg. Här nedan ser ni resultatet.



Tjejernas hus utsågs till det finaste (enligt egen utsago)


Killarnas borg

På vägen hem råkade vi svänga fel någonstans och hamnade utanför det här juldekorerade huset. Titta på bilden, visst är huset ganska likt killarnas?!


Jon framför look-alike-huset

Bil-bildning

Igår bockade jag och Jon av ytterligare en sak på vår byråkratiska ”att-göra-lista”. Vi klarade teoriprovet för att få giltigt körkort för bil här i Quebec. Alla svenskar med giltiga körkort måste göra om både teoriprov och uppkörning för att få köra en köpt eller leasad bil i Quebec. Enligt vår kanadensiska mamma*, Marie-Claude, beror det på att svenska regeringen inte har skrivit på de nödvändiga dokumenten de senaste åren. Istället var det vi som fick fylla i en massa papper med finstilt text som skulle dubbelkollas och signeras. Vi fick också göra ett litet meningslöst syntest och ta en bild för körkortet.

När vi väl fick göra provet visade det sig att alla satt på rad framför varsinn stenåldersdator utan mus och endast 5 knappar (en Commodore (64 eller Amiga) enligt Jon). Grafiken var som i ett nintendo 8-bitars spel, dvs. byggd av färgglada kuber i olika storlekar. Man fick bara ha ett visst antal fel på de olika delarna så vi både satt och räknade våra fel för att se om vi klarade oss. Efter en svettig halvtimme hade både Jon och jag klarat oss. Det enda som återstår nu är uppkörningen den 10 december.

Intressant bilfakta:
- Här i Quebec får en förare ha max 0,8 promille alkohol i blodet innan det räknas som olagligt. I Sverige är det 0,2 promille.

*Marie-Claude har blivit som vår kanadensiska mamma eftersom hon är den som hjälpt oss med alla våra byråkratiska göromål. Hon hämtade oss på flygplatsen, tittade på lägenheter med oss, hjälpte oss med sjukvårdskort, social security number etc. Hon är en rättfram dam med många åsikter som tipsar om mat och varma kläder. Hon säger gärna precis vad hon tänker, som igår när Jon gäspade sa hon att hon aldrig hade sett ett så stort gap. Kanske inte så kärleksfull, men desto mer underhållande!

Jag och Marie-Claude på lägenhetsjakt

Födelsedagsfest

I lördags fyllde jag 25 år, så nu är jag närmare medelåldern än min födelse som min bror så fint uttryckte det.

Jon tjuvstartade firandet redan i torsdags då han överraskade mig med middag på en brasiliansk restaurang. På restaurangen fanns 3 olika rätter att välja mellan, fisk, höna eller kött. Ni som känner mig vet att jag självklart valde kött =) Det roliga med denna restaurang var att kyparna hela tiden kom med nya köttspett som de kravade från. Vi fick varsin lapp, med en grön sida och en röd sida. Vände man den gröna sidan upp betydde det att man ville ha mer kött, och röd sida självklart motsattsen. Det fanns verkligen ingen hejd på den köttsliga upplevelsen! En underbar middag som vi avnjöt med en flaska vin.

På lördagen kom Jon med frukost på sängen. En lyx som borde införas oftare! Dagen spenderade vi hemma med att pyssla i lägenheten inför kvällen. Vi hade bjudit Jons jobbarkompisar och några av mina klasskompisar på en lite födelsedagsfest. De dök upp kring 19 och festen blev verkligen av det multikulturella slaget. Det dracks glögg, saké, sambuca, vodka och öl i massor. Inte konstigt att vi var sega dagen efter. Kvällen avslutades med att gå ut och dansa, väldigt kul!

Tack alla som var med och gjorde min födelsedag speciell så långt hemifrån (speciellt Jon)!
Kram Emma

Julparad

I lördags inleddes upploppet inför jul med påmpa och ståt här i Montréal. Huvudgatan i centrum stängdes av för att ge rum för en stor julparad med pepparkaksgubbar, paket, snögubbar och självklart en tomte. De lyckades även klämma in några ryska gymnaster, ett kinesiska marschband och en hel hög mexikanska dansare, kanske inte lika juligt, men kul att tita på. Det var mest barnfamiljer på plats och så vi såklart. Det var verkligen en upplevelse i alla fall. Precis en sån parad som man ser i amerikanska filmer, stora utsmyckade vagnar med musik och folk som spexar. Är lite svårt att förklara så jag bifogar några bilder och en film så ni kan få lite stämning. Det enda som saknades för att få julstämning var snön. Den väntar vi fortfarande på...
Bon soirée!
Emma

Franska för nybörjare

Efter några års paus i mitt studernde är jag nu tillbaka i skolbänken. Jag har börjat med franskalektioner! Det är verkligen som att gå tillbaka i tiden, ungefär till lågstadiet för min del. Jag tror i alla fall det var så längesen jag såg en lärare skriva med krita på en svart tavla. Att studera franska är precis som när man lärde sig engelska i grundskolan. Det är härövningar från en gammal bandspelare som gör att alla röster låter som mansröster, vi skriver enkla texter om kända personer och så min favorit såklart, choklad-bingo. Det är sant, i fredags spelade vi bingo för att repetera siffror och den som först fick bingo fick en chokladbit. Jag klagade inte!

Nu ska ni inte tro att alla i klassen är unga för att vi leker lekar, nej, det är snarare tvärtom. De flesta är i min ålder eller äldre även om de beter sig som omogna tonåringar. De kommer insläntrande 30 minuter försent utan att bry sig om att läraren är mitt i en mening, de sover på bänken under lektionerna, de orkar inte göra sina läxor etc. Jag trodde ändå det skulle vara lite annorlunda att plugga franska. Alla har ju ändå valt att lära sig språket, troligtvis för att det krävs inom arbetslivet. Nej, jag ska inte döma, men det är ganska intressant att se vilka kulturkrockar det kan bli när man sätter ihop en klass med japaner, mexikaner, ryssar, kandensare mm. Som svensk skulle jag aldrig drömma om att komma 30 min försent, men pratar man med t.ex. mexarna så är det inte ens något de tänker på.

Jag tycker i alla fall att det är väldigt kul att plugga franska. Jag fick börja på nivå 2 av 6, eftersom jag redan hade lite förkunskaper. Det är mycket grammatik och tempus-former. Futur proche, passé composé, conditionnel, imperfait för att bara nämna några och all undervisning sker på franska. Det otroligt utmanade och stimuleraden! Jag lär mig nya saker varje dag och det var längesen jag gjorde det senast. Huvudet är sprängfyllt när jag kommer hem på dagarna.

Oj, det blev ett långt inlägg. Har haft bloggabstinens, får skylla på det... Just nu sitter jag på ett cafe som har internet. Vi hoppas få internet nästa vecka i lägenheten.

À prochaine!
Emma

Nordamerikansk sport på nära håll

För några veckor sedan så köpte vi utan någon riktig tanke bakom det hela biljetter till semifinalen i Gray Cup. Helt plötsligt var det dags för avspark (eller vad det nu kallas). Dagen började lätt oengagerat, vi har ju en hel container att packa upp i vår nya lya och att "genomlida" 3½ timme amerikansk fotboll stod inte högst på vår priolista!

Gray Cup är Canadas motsvarighet till Super Bowl, dvs en rejäl folkfest och höjdpunken för alla fotbollsintresserade. (Obs: Med fotboll härborta menas oftast American Football, men ibland även european football / Soccer). Olympiastadiumet fylldes av nära 40000 förväntansfyllda fans och stämmningen var verkligen vad man skulle kalla på topp. Ljudnivån inne på stadiumet skulle fått AC/DC att framstå som barnvisor med Barbro och våra öron susade i timmar efteråt. (Stort varmt kärvänligt tack till mannen som sålde plasttutorna stora som näverlurar nere i tunnelbanan!). På det hela taget var evenemanget en mycket trevlig och intressant upplevelse. Den kvicka servicen på ölförsäljningen gjorde inte saken sämre heller.

Om Spelet:
En match är uppdelad i 4 perioder som logiskt nog kallas quarters. Det gäller för varje lag att få så mycket poäng som möjligt. Genom att föra bollen till motståndarsidans kortsida får man 6 poäng (S.k. touchdown), sparkar man bollen genom de två pinnarna får man 3 poäng (S.k. fieldgoal) och när man gjort en touchdown får man dessutom en frispark som kan ge ytterligare 1 poäng.

Själva spelet ter sig för en utomstående rätt komiskt där 5 sekunders spel följs av uppställning/taktikgenomgång på 20 sekunder, 5 sekunders spel, 20 sek uppställning, osv, ja ni förstår hur jag menar.. Här är ett litet smakprov från när Montreal Alouettes* gör en touchdown. Enjoy!

Över och ut!

/Jon

Fotnot: Alouttes har faktiskt fått sitt namn efter barnvisan, (alla som läst franska borde veta vad jag talar om)

Pssst...

Vi har precis flyttat från hotellet och in i vår nya lägenhet. Förutom att all tid går åt att packa upp så har vi har ännu inte hunnit fixa internet där så vi ber er att hålla ut när det kommer till inlägg. De kommer så fort vi kommer ut på det stora nätet igen. Tjoo!

Ännu en historisk händelse

Den första svarta presidenten i USA är en stor historisk händelse. Glöm inte heller andra stora historiska händelser som första månlandningen, skivat bröd, att Spice Girls splittrades, etc etc. Listan kan göras lång. Och så, precis när man tror att man upplevt det mesta så händer det något större... Ja, det är sant, något ännu större..

*dumdurudumdurudum* (trumvirvel)

Våra möbler har äntligen kommit och flyttats in i vår nya lägenhet! Tjihoo!
Och här är beviset:




Jon har börjat packa upp lite kläder, så än så länge vet vi inte om något saknas. Ja, förutom skruvarna till sängen som tullen verkar lagt beslag på. Fler svenskar som skeppat över sina möbler har blivit av med skruvarna till deras säng. Mystiskt!

Nu vet vi i alla fall vad vi ska göra till helgen. Flytta ur hotellet, packa upp våra saker och åka till IKEA för att komplettera med gardiner, extra förvaring m.m. Men bäst av allt är nog att vi ska få sova i våra egna sängar igen. Längtar redan...

Emma-Hemma

En historisk händelse

USA:s medborgare har talat och historia har skrivits

Amerikas nästa president heter Barack Obama

Vi hoppas att det är ett steg mot en bättre värld och önskar honom lycka till i vita huset!

"Utan snus försmäkta vi på denna ö"

Pippi visste vad hon talade om.

Efter 2 veckors lång väntan anlände så äntligen de postorderbeställda stockarna. Inbäddade i ett knöligt paket som färdats över atlantens vida böljor. Välkommna små dosor!

Som "icing on the cake" som man säger härborta blir det dessutom billigare att köpa snus på postorder, frakta hit den samt betala expeditionsavgift än vad den kostar att köpa i Sverige. Lustigt eller hur?

Stock market - Hallelujah!

Min bättre hälft anser att jag varit lite stingslig på sistone. Hur det än är med den saken så tror jag det beror på piano-abstinens!

Hej så länge :-)

- Jon

Parc National du Mont-Tremblant

I söndags sken solen från en klarblå himmel. Temperaturen låg kring noll-strecket så vi drog på oss våra långkalsonger, packade lite matsäck och styrde bilen mot nationalparken Mont-Tremblant. Parken ligger ca 2h bilresa norr om Montréal. På vintrarna vallfärdar montréalare dit för att åka skidor i någon av de många backarna och på sommrarna är det vildmarksliv som hägrar.

Vi hade tänkt ta en lift upp på Mont-Tremblant (direktöversatt: berget som skälver), men eftersom liften var stängd inför vintersäsongen bestämde vi oss för att åka längre in i nationalparken och ta en tur på någon av de många vandringslederna. Eftersom vår container inte seglat i hamn än, vilket ni vet vid det här laget, så hade inte jag speciellt bra vandringskläder att tillgå. Det blev gympaskor med Jons merinosockor och varmaste finrocken. Förstår inte hur Jon alltid lyckas vara mer förberedd än jag? Tror det har något att göra med hans förkärlek till Fjällräven och merino ull...


Fin & opraktisk vs. fin & förberedd

I vilket fall som helst så var det underbart att få komma ut i den kanadensiska naturen. Vi tog en tur som gick upp på ett av bergen och som ledde fram till en panoramavy av Lake Munroe. Solen lyste på oss där vi gick i snön. Kändes nästan som det var vår. Bäckarna porlade för fullt och snön smälte så sakteligen i solen och bildade istappar i träden. En underbar promenad i uppförsbacke!


Belöningen efter vandringen uppåt - utsikten!

Det mest slående med utsikten var faktiskt inte vad vi såg utan vad vi hörde (eller inte hörde). Tystnaden och lugnet där uppe var total förutom ett vattendrag som brusade i fjärran. Snacka om skillnad mot storstadslivet!
- Emma


Lyssna på tystnaden...

Happy halloween!

Efter flera månaders upplopp med pumpor och storpack godis var det äntligen dags för halloween. Ett antal glada själar samlades hemma hos familjen Oliviera de Macedo Persson på Rue du Fort för att fira på äkta kandesiskt (eller kanske amerikanskt?) manér. Bilder säger mer än tusen ord:


Djävulen Emma och Jason-Jon


Dracula-Mange och Katt-Lian


Bikerchic-Paula och Susanne the Ripper


Jason-Jon och Baguette-mördaren Petter

Natten då vintern kom till stan...

.. var igår. Natten till onsdag kom första snön här i Montréal. Jon vaknade med ett leende när han förstod att det hade snöat, medan jag drog täcket över huvudet och somnade om. Inte snö än! Det kom inga jättemängder snö, det mesta som hamnade på marken smälte, men alla hustak och träd är nu vackert vita. Det som gjorde saken värre var den hårda blåsten som ven mellan husen. Då menar jag riktigt blåst, Sundsvalls-blåst gånger 10 och den gick rakt genom alla kläder. Brrrrr! Vi höll på att blåsa bort i jakten på halloween-outfit till helgen. Temperaturen ligger fortfarande kring 0-strecket så idag är det långkalsonger som gäller. (Tack Jon för att du tänkte praktiskt och tog med 2 par..).

Imorgon ska det bli 11 grader och sol och vi hoppas att det håller sig kring det tills våra vinterkläder kommer.
Emma


Ett snöigt Montréal

Lägenhetsnytt!

Yes! Efter att ha sett ett tjugotal olika lägenheter så beslutade vi oss för att slå till på den andra lägenheten vi tittade på. En nybyggd trea på Northcliffe i bortre Westmount. Förutom 3 minuters promenad till metron, busstationen och pendeltåget så ingick även parkering, tvättmaskin och diskmaskin. Här är några smakprov:

Vardagsrum och kök

Sovrum och badrum

Nu återstår bara en container med lite möbler =)

Fredagskonsert

I fredags lämnade vi alla funderingar om lägenheter, container, jobb etc hemma på hotellrummet och begav oss iväg på konsert. Vi gick och såg walesiska sångerskan Duffy uppträda på Metropolis. Men först upp på scen var Chris Velan, en helt ny sångare för oss som också visade sig vara riktigt bra. Han var ensam med sin gitarr på scen men "samplade" sig själv när han spelade (tror det kallas för det). Han började t.ex. med ett trummande på gitarren, vilket han spelade in och loopade, sen la han på en gitarrslinga, som han också spelade in och loopade. Så fortsatte han tills han hade så många slingor att det lät som ett helt band. Det är lite svårt att förklara så kolla in den här länken så kanske ni förstår vad jag menar!
http://www.youtube.com/watch?v=FG4_popNmiM

Duffy var också helt underbar, en av mina favoriter i alla fall. Underbart cool tjej! Titta bara på filmen här nere.

Efter konserten fortsatte vi till Jons stammispub, Hurleys och drack lite god öl. Var jätteskönt att få glömma alla måsten för en kväll och bara njuta av att vara här. Nu satsar vi på att njuta av mer livemusik i Montréal även framöver!
Emma

Ohoj container!

Med hjälp av alla era tips har vi äntligen återfunnit vår container. Den har nu lastats på skeppet OOCL Montréal och beräknas komma in i Montréals hamn den 3 november. Vi håller tummarna hårt för att allt går som det ska och att vi inte får en container med 67 lådor bananer och 3 illegala immigranter istället =)

Tack alla!

Vi skulle också vilja tacka rederiet Hapag-Lloyd för våra sömnlösa nätter och psykologiska skador. Vi ser framemot fler spännande äventyr när vi fraktar hem sakerna igen!

Skeppet OOCL Montréal - ser ni vår blåa container?

Bilkul?

I söndags råkade vi hamna på Nordamerikas största bilmässa. Som 2 av mer än 60.000 besökare strosade vi bland pimpade vrålåk, halvnakna tjejer och blänkande krom. Många bilar var riktigt smaklösa med säten i päls, navkapslar i guld och galen utsmyckad lack. Men, ok, en och annan schysst bil fanns det faktiskt, bland annat min lilla "IKEA-favorit", Fiat 500. Jon njöt och tog cirka 7 miljoner bilder på bilarna så här har ni några smakprov.

Jag hoppas vi hittar på något roligare i helgen som kommer. Kanske vi kan ta vårt vrålåk till IKEA? Det är Jons tur att lida lite =)
/Emma

Fin-Jon