Uppkörd byråkrati

I tisdags kom vinterns första snöstorm. Det snöade oavbrutet hela dagen, för att sedan växla över till regn natten till onsdag och sen tillbaka till snö igen på onsdag morgon. Inte en så stor grej egentligen, om det inte hade varit för att vi skulle köra upp på onsdagen..

Allt började lite kaosartat när Jon körde hem från jobbet på tisdag kväll. Det tog över en timma att köra och när han väl kom hem gick det inte att komma in på vår parkeringsplats. Bilen bara gled förbi. Nervositeten började krypa sig på.



På onsdagsmorgonen när vi gick ut till bilen var den täckt av 1 cm isbark. Det hängde stora istappar under hela bilen och vi fick bara upp förardörren. Tyvärr (för Jon) så hade vi bara en isskrapa så det tog ca 20 min innan bilen var körduglig. Nervositeten byttes mot frustration och en oro för att vi inte ens skulle kunna ta oss till uppkörningen.

När vi väl hittade platsen för uppkörning hade snön äntligen slutat falla och vi hoppades att vår tur äntligen vänt, men icke. Förutom det extra pappersarbetet som alltid krävs för att vi är utlänningar, så började personalen på uppkörningen krångla med vår hyrbil. Här i Kanada kan man nämligen köra upp med sin egen bil men då måste den vara försäkrad, registrerad etc. Tjejen i luckan tittade konstigt på oss och undrade varför vi hyrt en bil som var "reggad" i Nova Scotia när vi skulle köra upp i Quebec. Ännu mera pappersarbete och en massa förvirring bland personalen. Frustrationsnivå: hög, nervositet: bortglömd.

2h senare fick Jon äntligen köra upp, men inte utan lite mer frågor och funderingar kring hyrbilen. Tillslut fick han ta en övingskörningsskylt, fästa den på taken på hyrbilen och bege sig iväg. Under tiden satt jag på en pinnstol och blev mer och mer nervös. Jon kom tillbaka 30 min senare, godkänd! Emma: stigande nervositet, Jon: lättnad.

När Jon väl hade kommit tillbaka började processen med alla bilpapper om eftersom jag skulle köra samma bil. Men det visade sig efter många om och men att jag inte fick köra samma bil, eftersom jag bara var co-driver på bilen, inte den som stod högst upp på kontraktet. Jag fick snällt gå till en biluthyrningsfirma 3 dörrar bort och hyra en uppkörningsbil. Och sen tillslut, efter ytterligare 2 h, när min nervositet var som störst, fick också jag köra upp. Resultat: godkänd.

Lättade tog vi oss tillbaka in mot stan i snömodd och trakfikkaos, men nu som legitimerade förare i byråkratins högborg, Quebec.