Nu ska jag erkänna en sak som jag nästan skäms lite för. Och jag ska erkänna det för att jag vill sprida min nyfunna kunskap om vitlökens helande men ganska illaluktande kraft. Som ni vet har jag och Jon legat hemma och varit dåliga i några dagar. Jag har haft ont i ett öra som inte velat sluta värka. Jag har försökt bekämpa värken med sömn, echinea och värktabletter, men inget ville fungera. Så i ren desperation bestämde jag mig för att prova en sista utväg innan doktorn, nämligen en gammal huskur. Så jag hackade en vitlöksklyfta, lade lite av "hacket" i lite gasväv, snörde om och stoppade in i örat. Och så gick jag omkring så hela dagen här hemma. Det var inte speciellt snyggt och gjorde att jag fick hörsel som en gammal pensionär (förlåt alla pensionärer där ute). "Va? Vad sa du?" var mina mest använda uttryck igår. Jon tyckte det mest förvirrande var att det luktade vitlök ur mitt öra och inte ur min mun. Och frågan är hur lång tid det kommer ta innan den öronlukten försvinner...
Vad jag i alla fall skulle komma till var att när jag vaknade i morse var min öronvärk helt borta. Puts väck tillsammans med min ömmande hals. Det är nästan ett litet mini-mirakel!
Mer vitlök i örat åt folket!
Emma
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja gamla huskurer ska man inte förakta!
Du får ge Jon en rejäl dos av garlic så borde han också vara på bena snart :-)
Krya på er!
Skicka en kommentar