Vardagen

Det här är nog ett av de mindre intressanta inläggen för alla andra än vår närmaste familj, men jag vill bara ge en liten uppdatering på vårt vardagsliv. För det kommer en viss punkt i ens nya liv då allt som man engång känts så nytt och spännande börjar kännas som vardag. Jag tror vi har kommit dit nu. Jon jobbar för tillfället mycket med något system nere i Ecuador (för detaljer vänd er till Jon) och brukar knappt hinna träna på dagarna. Inte bra för maraton-formen. Han kommer hem sent på kvällarna, äter det jag ställer fram på bordet och brukar sedan hamna i soffan där han läser på om alla tänkbara aspekter av löpning. Troligtvis kommer han att behöva åka ner till Ecuador senare i vår, men vi inväntar fortfarand ett datum.

Jag traskar till skolan varje morgon och försöker lära mig nya ord och grammatik. Ibland känns det som om man står och trampar på samma ställe, att man inte utvecklas lika mycket som man gjorde i början när allt var nytt. Jag läser fortfarande böcker för förskolebarn 1 gång i veckan. Det brukar alltid kännas lite jobbigt innan, men man känner sig alltid stolt när man väl klart av det. Nästa vecka har vi prov för att se vilka som går vidare till nästa nivå, så denna helg blir det plugg trots att de förutspår 25 graders värme. Jag känner mig väldigt trött men tror det har med pollen att göra, tydligen finns det även i Kanada.

Men visst är det väl skönt med lite vardag? Hur ska man annars kunna uppskatta det nya och spännande? Till exempel så sa vi gå och titta på lite rugby på lördag. Vi träffade ett par i kön till puben på St Patricks day och de har bjudit med oss på rugby och de obligatoriska ölen efteråt. Vi utökar sakta men säkert vår umgängeskrets! Sen har vi också beställt biljetter till Diana Kralls konsert den 6 maj, något vi verkligen ser framemot!
Nej, nu kallar vardagslivet. Hej på er!
Emma