I morse klev jag upp tidigt och vräkte i min en försvarlig portion havregrynsgröt. Anledningen till detta står att finna i det faktum att det datumet för Ottawa marathon börjar närma sig med stormsteg.
För att få lite koll på logistiken kring en löpningstävling och för att kolla att jag är på rätt spår gällande min paceing-strategi (Vettig motsvarande svensk fras sökes) så anmälde jag mig till 21K de Montréal, ett lopp som går ute i parken Jean Deapeau. Starten går på ön St. Helene där man efter 1½ varv springer över en bro till ön Notre Dame där man först kutar runt Formel 1-banan sedan den kring gamla olympiska roddbassängen och därefter tillbaks till mål på st. Helene.
Luften var kall och stundtals blåsig men solen strålade från en klarblå himmel och det hela var en mkt trevlig upplevelse med glada organisatörer och löpare. Förutom att mina 2 veckor gamla skor ger mig ont i fötterna (så Emma fick komma med mina backup-skor) så gick allt enligt planerna. Efter loppet smoffade vi i oss bananer och chips på en filt i parken och somnade i solen.
söndag 19 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
micket brah! klarar du 21 k så fixar du de sista två milen med ditt välutvecklade pannben.
//bror
"våga tights!"
Hörrö! Knasbollen bredvid dig fuskar ju!??! Han kör ju med hjul! Usch och fy för alla dessa fuskare!!
Bror #2 tillika Petter #2
Petter:
Haha, våga vägra menar du? Nä, Jag tycker snarare att det skulle vara schysst att ha ett par såna där ljusblåa stuprörsbyxor man hade i lumpen. (+ det vita linnet)
Kickin´it old school!
Petter:
Ja! Den kanaljen. Han försökte ursäkta sig med att han var organisatör. Jag köpte givetvis inte denna illa påhittade historia utan passade istället på att "lufta" hans däck vid första bästa vätskekontroll.
:-)
/Jon
Skicka en kommentar