Konsert i sommarkväll

När vi anlänt till den lilla staden Tadoussac längs med St. Laurents norra sida hade vi tur. Det var visfestival den veckan. Närmast på schemat var ett kanadensiskt folkmusikband som vunnit pris för bästa folkmusikskiva 2009. Efter att ha gått upp tidigt för att åka på valskådning så lät en musikafton som en strålande ide´.

Sjävla konserten skulle hållas på den centralt belägna och arkitektoniskt sett ganska intressanta kyrkan. Bygget har en futurisktisk touch och påminner om något en james bond-skurk skulle kunna husera i. Efter en smaskig triangia-middag vid tältet tog vi oss ner till byn.



Till vår förvåning så hade inte just några personer dykt upp inför konserten. Vi kikade in genom kyrkans glasdörrar och det såg tämligen nedsläkt och livlöst ut där. Efter viss lokalorienterade så hittade vi något som påminde om en redskaps bod (modell friggestorlek) längs kyrkans ena långsida. Tydligen skulle man gå in där. Vi stegade in och nedför en liten trapp som ledde oss in under själva kyrkans golv. Där stod en scen riggad, lokalbefolkning som gled runt, och hör och häpna: En bardisk!

Vi fann oss snabbt i denna ovanliga inramning och Emma gick till baren och beställde vin.


Kyrka med bardisk - Dom är inte dumma kanadensarna!


Sagapool

Efter att de kyrkliga katakomberna fyllts till bredden med musiktörstande Taudossacianer så äntade bandet scenen. Ensemblen bestod av 6 spelglada instrumentalister (eller igentligen 7 eftersom violinisten var höggravid) som lekfullt och samspelt lät salen fyllas av färgsprakande musik. Sagapool lät en salig blandning av arabiska toner, inhemsk folkmusik, kletzmer, jazz, ska, och allt annat man kan tänkas hitta i smältdegeln Kanada flyta ut över publiken. Energin var total. Redan efter andra låten höll bandet på att spela taket (eller ska man säga golvet) av den väderbitna kyrkan.

Vi gick ifrån konserten med varmt hjärta och fascination över Quebecarnas uppfinningsrikedom.

- Jon