Den 1 juli var det Kanadas nationaldag eller Canada day som man säger här. Ni som följer bloggen har säkert redan anat att Quebec och dess innevånare helst av allt inte vill erkänna att de tillhör resten av Kanada. Så hur har de sett till att de ska slippa fira landets nationaldag? Jo, den 1 juli är också den årliga flyttdagen här i Montréal. Majoriteten av alla lägenhetslease går från 1 juli till 30 juni vilket också betyder att alla som ska flytta gör det på samma dag. Kaotiskt är det och behöver man en flyttbil måste man boka den redan i januari. Tydligen så brukar det även vara försäljningsrekord på öl och pizza det datumet, fast inte för att de firar, utan för att det är "flyttmat". Ja, vad ska man säga.. De är ganska finurliga ibland quebeckarna.
Så till skillnad från den quebeckiska nationaldagen som firades rejält, smög Canada day förbi relativt obemärkt. Det var lite aktiviteter nere i gamla hamnen för barnfamiljer och så lite fyrverkerier på kvällen men det var också allt.
Jon och jag spenderade dagen promenerandes efter kanalen i solen och på kvällen lyssnade vi på en konsert på jazzfestivalen. Mycket avslappnande semesterdag!
Emma
Barfota i gräset
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar