All makt åt tullen?

Vi har fått många reaktioner på vårt terrorist-inlägg och det med all rätt tycker jag. I samma anda måste jag berätta om tulltjänstemannen som mötte oss när vi kom till Kanada för drygt 6 månader sen nu. Han hade också förutfattade meningar men om Mexikaner.

Jag hade kryssat i tull-formuläret att vi hade skeppat möbler som var på väg så vi blev bryskt inskickade till tullen. Där möttes vi av en yngre man som tittade på våra pass och snabbt konstaterade att vi blivit inskickade i onödan. Istället började han prata om allt från IKEA, hans kompis resa dit, till vilka pubar vi borde gå på i Montréal. Han skrev till och med ner namnen åt oss. Jon och jag som båda var ganska trötta och jetlaggade stod mest och nickade och försökte se oskyldiga ut. Att säga att vi inte brydde oss om hans historier utan bara ville hitta varsin säng kändes som en dålig idé och han bara fortsatte prata. Plötsligt säger han att det varit en långtråkig kväll, men att snart landar ett flyg från Mexico, då kommer det bli action! Mexikanarna har alltid med sig en massa droger och blir agressiva av att vi går igenom deras bagage, menade han. Då är det bara att visa vem som bestämmer, sätta på handklovar och så får de sitta minst över natten, sa han stolt. Det är alltid kul!
Jon och jag tittade på varandra lite chockade men vågade inget annat än nicka förstående åt den tulltjänstemannen. En sådan auktoritetsmissbrukare var det dumt att säga emot. Vi ville ju inte spendera natten i en cell, utan på vårt hotellrum.

Det är svårt att ord för ord komma ihåg vad tullmannen sa, men det var väldigt fördomsfullt och hemskt när man märkte vilken glädje han tog i att få bunta ihop mexarna. Det var med delade känslor vi gick därifrån. Ena delan av oss var otroligt arga och upprörda, medan den andra delen var lättad och glad över att vi var svenskar den kvällen. Hade vi varit födda någon annanstans kanske vi aldrig suttit där vi gör idag.

Emma