Jag har, som tidigare nämnt, börjat jobba lite smått för ett ganska nyöppnat galleri här i staden. Galleriet, vid namn
Monde Ruelle, ställer ut och säljer möbler och accessoarer som alla är gjorda av lokala designers i återvunnet material, även kallad eco-design. Jag träffade kvinnan som äger galleriet, M-C, genom en svensk bekant till Jon som numer bor här i Montréal. Vad får jag då syssla med? Jo, det jag är utbildad till, PR och marknadsföring. Känns väldigt roligt att få vara med i uppbyggnadsfasen av galleriet även om jag stundvis tvivlar på att jag tillför något. M-C är otroligt kunnig, entusiasmerande och med sin erfarenhet som creative director så vet hon vad hon vill ha, även om hon ger mig fria tyglar och alltid frågar vad jag tycker. Om inte annat är det en otrolig bra erfarenhet och ger mig den jobbstimulans jag har saknat. Just nu pluggar jag på samma gång vilket känns lite tungt. Helst av allt skulle jag vilja ägna all tid åt galleriet, men jag med bara några veckor kvar av den här nivån försöker jag hålla ut.
Jag tycker att Monde Ruelle har otroligt många saker och häromdagen skickade M-C med mig den här hem. Kan ha varit menad som muta, men det bryr jag mig inte om för visst är den vacker?
Kan ni se vad ljuslyktan har varit förut? Fundera ett tag, svaret hittar du längst ner i inlägget.För övrigt så går jag just nu i väntans tider. Nej, det är ingen bebis på g, men däremot 4 Björkebäckare och en Aljered. Ryktet säger att de landade för ca 30 minuter sen, så jag ska ta och förbereda lite kvällsmat till dem. De stannar här till nästa lördag så vi kommer nog hinna hitta på mycket roligt på den tiden!
Emma
Svar: Glasdelen i ljuslyktan har tidigare varit en isolator på en elstolpe (se bild under). Fiffgt sätt att åternvända va? (Knopparna som på de horizontala pinnarna är isoatorerna.)
4 kommentarer:
Men guuuud vad kul, då måste jag komma in och titta , kan du ge mig adressen?
Hej Emma!
Det är kul att följa dig via bloggen. Nu har Annica berättat för mig tre gånger hur man gör när man lämnar en kommenatr så jag kanske lyckas...
Tack för alla fina kort, kul för Vigor att få kort från andra sidan världen! Här hemma är det som vanligt fast jag numera är en gift kvinna, känns roligt och vuxet och har ett nytt efternamn som jag inte lärt mig. Och nästa vecka flyttar vi till huset, oj, oj det är full fart.
Ha det gott, vi tänker på er här hemma!
Kramar
moster Ullis
Är det så här Québecarna gör reklam alltså.. http://www.resume.se//nyheter/2009/06/05/snabbmatskedja-styckmordar/
verkar farligt..;)
Oj va dålig jag är på att svara på kommentarer! Sorry!
Viktoria: 2205, rue Parthenais, vid Metro Frontenac. Kom och hälsa på när jag jobbar!
Ullis: Kul att du tittar in på bloggen och kommenterar! Ja, tänk vad mycket som hände rnär jag är borta. Hörde från mor att huset var jättefint i alla fall. Ser framemot att få bli ditbjuden när jag kommer hem ;)
Äsa: Hahaha! Underbart! Tänk att det finns en clownorganisation här i Quebec!
Skicka en kommentar