Vi packade bilen och begav oss med kartan i högsta hugg från Eskilstuna kl.06.30 fredag morgon. Det var nästan lite overkligt. Den helg vi hade väntat på, som vi planerat för logistiskt och som givit mig våndor över klänningsval sedan vi fick inbjudan skulle plötsligt gå av stapeln. Men först var vi inbjudna till lunch på Evert Taubes väg (gränd?) där de blivande brudparets två familjer för första gången skulle introduceras. Metrologerna hade spått att det skulle bli storm den dagen, och mycket riktigt så blev det. Utomhus förstås! Inomhus i värmen bjöds det bl.a. på Skagenrökt lax och Hållö-limpa. Det pratades, mystes och umgicks som om alla var gamla vänner. När vi väl bröt upp var det mer av tvång än vilja. Blommor skulle hämtas, toastmastrar skulle inkvarteras, nycklar skulle överlämnas och väderleksrapporter skulle följas. Måtte det bli sol imorgon, måtte det bli sol imorgon - var mantrat som alla gick och mumlade.
Om det var mantrat eller Kristins soldans som hjälpte divideras det fortfarande om, men faktum är att det var soligt och lite mindre blåsigt när bröllopet på lördagen skulle stånda. Själva vigseln hölls ute på Hållö, en klippö och naturreservat, i ett kapell där kortsidan bestod av en glasvägg och altartavlan därför ersattes av utsikten, dvs. klippor och ett mäktigt, vågigt hav.
Hållö
Gästerna anländer med båten
Altartavlan/utsikten
När alla gäster fraktats över det vågiga havet och besegrat vinden i sin vandring till kapellet var det bara brudparet som fattades. Skulle inte de ha varit på samma båt som gästerna? Var det någon som visste? Eller skulle de komma nerklättrandes från den intilliggande fyren? Ingen verkade veta. Plötsligt klingade tonerna av Salem Al Fakirs It's only you part 2 ur högtalarna och gåendes över klipporna skymtades brudparet. Vilken entré! Jag tror det var där de första fuktiga ögonen sågs i församligen.
De kom hand i hand i medvind
Cermonin var fylld av musik, fuktiga näsdukar och kärlek. Majas syster Linda sjöng vackert ackompanjerad av piano och nyckelharpa och Jon spelade sina psalmer felfritt. När Petter sedan levererade ett starkt och självklart JA på frågan om han tog Maja till sin äkta maka brast hela den tårögda församlingen också ut i skratt. Det hela knöts ihop väldigt fint med att brudparet, helt oväntat, accapella framförde sången Jag har gått inunder stjärnor vars text är tagen från Pär Lagerkvists dikt med samma namn. (Ni kan lyssna på låten här, men den håller inte alls samma klass!).
Sången de sjöng till varandra
När brudparet skred ut ur kyrkan som man och hustru torkades rinnande tårar, det utdelades kramar i massor och det kastades ris, innan båten tog oss tillbaka till fastlandet. Väl i hamn fick alla ett glas bubbel i handen att höja i en brudskål, men återigen verkade det som om brudparet hade missat båten, ända tills någon skådade en mindre träbåt som var på insegling. Och visst, balanserandes i fören stod det nyblivna paret Björkebäck och sken ikapp med solen. Med stora leenden som lyste upp deras ansikten gick de i land och skålade med oss andra. Och de där leendena, de försvann inte på resten av kvällen.
Båtkyss
Herr och fru Björkebäck
Eftermiddagen och kvällen fortsattes på Smögengården där det bjöds på mat och dryck i överflöd. Det hölls tal, sjöngs och skrattades åt gamla historier från brudparets yngre dagar. De underbara toastmastrarna såg verkligen till att stämningen var på topp och där höll den sig ändra fram till småtimmarna då de sista gästerna tog sina dansanta fötter och styrde dem hemåt.
Hur ska jag kunna avsluta ett sånt här inlägg då? Ja, jag kan egentligen inte säga mer än att det kändes som bästa tänkbara start på vad som utan tvekan kommer att bli ett långt och lyckligt liv tillsammans för Petter och Maja. Tack för att vi fick dela den här dagen med er!
Emma
Ps. Fler bilder hittar ni här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar