Lite rassel och lite pling...

Denna underbara Victoria-dag har vi spenderat på varsinn cykel. I förmiddags packade vi en picnic, satte på oss störtkrukorna och begav oss iväg längst med kanalen. Det var inte speciellt varmt men solen lyste från klarblå himmel och det var underart att få prova cykeln för första gången det här året. Vi cyklade till parken René Lévesque på västra delen av Montréal-ön där vi pausade i gröngräset innan vi vände hemåt igen. 25 kilometer blev det tur och retur så nu är både Jon och jag lite ömma om våra bakdelar. Jag ska försöka bryta min vana att skriva milslånga inlägg så här kommer istället lite bilder:


Kaffesuget behövde tillfredsställas. Dags för lite paus!


Vi slog oss ner på gräset omringade av underbart doftande och blommande träd.


Solen sken hela tiden och nog blev vi lite solbrända. Eller vi, Jons näsa i alla fall som nu är sådär fint röd.


På vägen hem bytte vi cykel med förhoppningen om att få lite omväxling för våra ömmande kroppsdelar.

Nu har vi duschat, ätit middag och strechat efter dagens äventyr. På bordet står en vas med syrener som jag "råkade" knycka på vägen hem. Och var är Jon? Jo, han sitter (sedan 1h tillbaka) framför datorn och analyserar den data som hans nya pulsmätare samlat ihop under dagens tur. Fast vi behöver nog ingen pulsmätare för att konstatera att det var en bra dag för både för kropp och själ.


Jons nya favoritleksak kan analysera allt från brända kalorier till meningen med livet. I alla fall Jons mening med livet såhär inför ett marathon.

Emma