Dan före dopparedan

I morse sov vi ut ordentligt. Kl. 11.20 slog vi upp ögonen. Jon hade nämligen fått tips om att han skulle se till att sova ut ordentligt den natten, för att natten innan själva marathonet brukar man sällan sova bra. Att man måste gå upp i ottan gör kanske inte saken bättre. Ja, inte mig emot.

När vi väl fått i oss lite frukost satte vi oss på bussen för att åka och hämta nummerlapp, timer-chip och diverse andra attiraljer. Vi hann också med att inspektera banan, få våra fötter utvärderade, köpa svettband och ta en titt omkring på startområdet. Det var en härlig stämning där bland alla löpare, nästa så vi icke-löpare blir lite sugna på att också springa (bara nästan alltså..).

Vi avslutade kvällen på Ottawas enda roterande restaurang som bjöd på en underbar utsikt i kvällssolen. Där njöt vi av god mat och några glas öl, för det var väl kolhydratsladdning som gällde?


Roterande matintag

Nu har vi ställt alarmet på kl.5.00. Tror nog att vi kommer att sätta några fler larm för säkerhetsskull. Jon har spenderat den senaste halvtimmen med att fixa iordning inför morgondagen, satt fast nummerlappen, lagt fram kläderna, packat en väska till efteråt etc. Fast det roliaste är nog att han har satt fast en plastficka med lite toalettpapper under sin nummerlapp. Han har läst att det är bra att ha om han mot förmodan skulle behöva gå på en baja-maja och göra sig av med lite ballast. Det är min alltid så praktiska pojkvän i ett nötskal!


Praktisk och peppad inför morgondagen

Nu ska jag packa ner den svenska flaggan i min cheerleader-väska, sen tror jag vi båda är redo inför morgondagens utmaningar.

Emma