Emigranterna

Jon och hans bilar

2010-04-22T17:57:00.006-04:00

Att Jons hjärta slår lite extra för motordrivna fordon av olika slag tror jag många vet. Han har bland annat en fin samling hos sina föräldrar på Hovid som består av två skotrar, en Volvo Amazon, en Volvo 940, en Scout och ett 6-hjuligt terrängfordon. Ungefär 1/5 av dessa fordon är i dagsläget kördugliga, de andra är mer som rostiga trädgårdstomtar bland Ulf och Birgittas blomstrande rabatter. Därför tror jag de sistnämnda kommer att bli väldigt glada när Jon nu ska skeppa hem SAABen som han köpte i Montreal förra året. Eller kanske inte...?

Att frakta hem bilen har varit ett myller av byråkrati, papper, tullbestämelser och logistik. Efter mycket research bestämde Jon sig för att frakta hem bilen via Baltimore med s.k. RollOn-RollOff, dvs. bilen rullas upp på ett fartyg i Baltimore och rullas av i Göteborg. Första stora vägguppet i bilens resa mot Sverige var när vi skulle ta oss över gräsen från Kanada till USA. För att bilen skulle få skeppas från USA behövde vi få ett införselbevis och en stämpel i registreringsbeviset för att visa att vi inte smugglat in bilen. Tror ni tullen kunde ge oss det? Icke. De ansåg inte att det behövdes för att kunna skeppa bilen. Det spelade ingen roll hur många tullofficerar vi pratade med, ingen kunde förstå vad vi ville ha. Det tog 5h, 5 olika tullofficerare och ett samtal till tullstationen från vår skeppare innan de tog fram rätt blanketter och gav oss stämpeln. Vid det laget var vi genomfrusna och dygnblöta av att ha sprungit mellan bil-tullstation-bil-en annan tullstation-bil osv. i stormblåst, 5 grader och ösregn.

H-vetes, j-vla tullstation!

Det kan tilläggas att det var samma tullstation där Jon en gång blev nekad återinträde till Kanada för många år sen. Vi tycker inte om den tullstationen speciellt mycket nu.

Idag har vi i alla fall kört upp bilen till Baltimore, fått den godkänd för export och lämnat av den för skeppning. Så nu är den äntligen på väg till Sverige även den. Nu har vi bara importeringsbyråkratin att se framemot!

Emma

Segs in the city

2010-04-21T11:00:00.000-04:00

Eftersom Washington är en stor stad med mycket att se hade Jon och jag pratat om att ta en guidad tur av något slag för att få lite historia bakom alla byggnader och monument. Och jag tror vi hittade den ultimata touren, nämligen guidad tour på Segways. Så igår morse mötte vi vår guide för 3 minuters genomgång innan vi begav oss ut i trafiken. Det var både knepigt och läskigt i början, eftersom det är olikt något annat fordon jag någonsin kört förut. Det är ett eldrivet, tvåhjuligt fordon utan gaspedal och broms. Istället kör man framåt och bakåt med hjälp av sin egen kroppsvikt. Vill man åka framåt lutar man sig framåt och tvärtom. Ju fortare man vill åka, desto mera lutar man sig. Vill man stanna ska man stå rakt upp och ner. Men när man väl kommit in i det så gick var det riktigt roligt! Och så här såg det ut:

Jag och min "Seg" utanför Vita huset

Cruisandes genom Washington D.C.

Emma

Washington by night

2010-04-20T23:16:00.004-04:00

Igår tog vår bästa guide Sven med oss in till Georgetown i Washington för lite eftermiddagsstrosning. I äkta turistanda tog vi en båttur längst Potomac floden i eftermiddagssolen och fick höra historierna kring några av de 3 627 miljoner (svag överdrift) olika minnesmonument som finns i den amerikanska huvudstaden.

Sven och jag med Kennedy Center i bakgrunden

Efter mycket strosning förvandlades eftermiddagen till kväll och mörkret la sig över Washington D.C. Ett perfekt tillfälle köra runt och se de pampiga byggnaderna upplysta mot den mörka natthimlen. Och perfekt fototillfälle för Jon såklart.

Kapitolium

Vita huset. I det andra fönstret från vänster på andra våningen, dvs. presidentfamiljens våning, såg vi tv:n stå på. Undra vad familjen Obama tittade på? Idol?

Emma

Roadtripping i USA

2010-04-18T17:51:00.002-04:00

Så i fredags vinkade vi sorgsna farväl av Montreal för den här gången och begav oss över gränsen till USA. Mer om vår problemtiska gränsövergång i ett annat inlägg. Eftersom bilen ska skeppas till Sverige har vi nu rattat oss hela vägen ner till Sven som bor straxt utanför Washington. Det var en lång resa som halverades med en välbehövlig hotellövernattning i lilla Haskell eftersom tröttman efter en veckas flyttande blev för mycket.

Saabarun, Jon och jag på vår färd mot Washington.

I lördags eftermiddag kom vi äntligen fram och fick vår belöning - middag och margaritas på en solig uteservering med trevligt sällskap. Underbart!

Jon och Sven på Uncle Julios.

Emma

Ps. Jag nås nu för tiden på mitt gamla svenska mobilnummer.

Au revoir Montreal!

2010-04-16T07:47:00.002-04:00

Igår tömde flyttfirman vår lägenhet. Nu beger vi oss av mot USA, därefter styr vi kosan återigen mot gamla Svea. Ses snart!

Ciao! (eller som man skriver här i Montreal: Chau!)

- Jon o Emma

En snabb uppdatering bland flyttkartongerna

2010-04-14T08:49:00.007-04:00

Nu har vi kommit hem från San Andrés, utvilade, rödbrända och välfödda. Var en underbar paus från all flyttstress vi känt av den senaste tiden. Mer om vår resa får det bli i ett annat inlägg, för just nu har vi 3 killar i lägenheten som håller på och packar ner alla våra saker inför morgondagens flytt. Känns konstigt och sorligt men samtidigt skönt att dagen vi planerat för i 2 månader äntligen är här, det är nu det gäller.

Emma

Tiden flyger och snart även vi

2010-04-01T12:51:00.003-04:00

Oj, nu har det varit tyst på bloggen ett tag allt pga våra flyttbestyr. Jons sista dag på jobbet är officiellt idag så ikväll ska vi ut på vår sista after work. Sorgligt!

Vi har i alla fall bokat en resa till San Andres, en liten ö utanför Nicaraguas kust men som tillhör Colombia. Vi far på måndag och där ska vi spendera en vecka för att ladda om våra batterier inför hemflytten. När vi kommer tillbaka är det packning av vårt bohag innan vi flyger ner till Washington den 16e. Resan till Sverige bokade vi igår och vi kommer att landa på Arlanda den 28 april.

Nu försöker vi njuta av Montreal så mycket vi kan och hinna träffa alla vi vill. Att det sedan ska bli 25 grader i morgon och på lördag här i Montreal är ju bara bonusnjutning.

Glad påsk på er alla!

Jons födelsedag

2010-03-26T11:34:00.003-04:00

I onsdags fyllde Jon 33 år. En lagom ojämn ålder och enligt födelsedagsbarnet själv inte speciellt olikt att vara 32 år. Utöver den traditionsenliga frukostuppvakningen i sängen med skrovlig morgonsång och sockerkaka, så bjöd jag Jon på restaurang på kvällen. Temat för hans födelsedag var Quebec/Montreal så därför bokade jag bord på "Le pied de cochon" (översatt: grisfoten) som är drivs av en känd Montrealkock och serverar traditionell quebeckisk/fransk mat. Som det kanske hörs på namnet fanns det mycket gris på menyn. Vi började med att dela på två förrätter, nämligen inlagd bisontunga och foie gras. Till huvudrätt åt jag grisfot glaserad i lönnsirap med potatismos. Jag har aldrig ätit grisfot förut och förväntade mig några små fötter att få gnaga på. Men oj så jag bedrog mig. En gigantisk grisfot var vad jag fick. Det måste vara monstergrisar de föder upp i Quebec. Och från samma monstergris måste de ha tagit Jons huvudrätt, nämligen en enorm bit griskött serverad med svamp, lök och rödkål. Det var kött för minst 4 personer. Och gott var det!

Jon vs köttet - vem ska vinna? (ja, det var nog köttet, eftersom Jon orkade ungefär 1/3)

2 1/2 timmar senare rullade vi hem övermätta och nöjda. Vilken underbar restaurang, både maten och atmosfären. Dagen efter var vi nästan lite småbakis av allt griskött, men det var det värt!
Emma

Man vet vem som fyller år...

2010-03-24T08:26:00.003-04:00

... när Emma bakar sockerkaka. Och dagen till ära gjorde jag igår 2 stycken till min sambo som fyller år idag. Hela 33 år! Hipp hipp huurra!

Nu ska jag smyga in med frukost på sängen.

Emma

Sköna skor

2010-03-21T23:31:00.002-04:00

... eller snarare: icke-skor! :-)

Det har blivit dags för ett litet blogginlägg om min absoluta favoritfotbeklädnad. Har nu tillbringat ett år tillsammans med mina Vibram Fivefingers och kan bara konstatera, om någon uppfunnit dessa tidigare hade världen varit en bättre plats att bo på!

Fivefingers kan liknas vid en typ av handskar, fast för fötterna. De består av en tunn gummisula och en tygovansida, och så den mest geniala biten: Fem stycken tår!

Skorna ger inget stöd, innehåller inget stötdämpande specialskum, har inga avancerade hålfotsfunktioner eller vridstyva stabilitetsattiraljer som skoförsäljare så gärna vill övertala folk att man behöver. Kort och gott, de låter den mänskliga foten fungera såsom evolutionen format den.

Känn marken under dina fötter.

När jag började använda mina fivefingers så upptäckte att gäng nya muskler - helt plötsligt började jag få träningsverk på ställen i fötterna jag inte visste fanns. Muskler, ligament och senor som legat i ide under många år under sin fångenskap i moderna skor vaknade plötsligt upp ur sin slummer.

Förutom att jag löptränar i dem, och använder dem på gymmet så kan jag varmt rekommendera dem för trekking / fjällvandring. Att vandra i naturen och känna marken (bokstavligt talat) under sina fötter är en sällsamt skön upplevelse. Eller varför inte bara slänga på sig dem när man promenerar bort till affären? Jag har upptäckt att dessa "skor" är ett eminent sätt att lära känna nytt folk, det är inte ovanligt (ibland till Emmas förtret) att okända personer kommer fram för att prata om de "spännande sakerna" jag har på fötterna.

Jag vid Ekvatoriallinjen utanför Quito, Ecuador. En fot på norra och en fot på södra halvklotet.

När jag var i Ecuador förra våren for jag upp till ekvatorn som ligger bara några km norr om huvudstaden Quito. Bäst medans jag strosade runt så känner jag hur någon knackar på min axel. Jag vänder mig om och ser en ung man som sträcker fram handen för att hälsa, något konfunderad räcker jag fram min hand och hälsar. Jag står som bäst och funderar ifall han är någon jobbig slags försäljare då han på klockren brittisk engelska utbrister "I see we two have the same good taste in footwear!" samtidigt som han spretar lite med sina fivefinger-beklädda tår. :-)

Nu när vi som bäst håller på och planerar vår semestertripp till Colombia så utbrister Emma att hon läst att det finns vassa koraller i vattnet och att hon minsann måste ha ett par hon också. Sagt och gjort, efter en tripp till MEC var den saken avklarad och Emma har nu anslutit sig till de upplysta fötternas skara.

Nöjd och glad.

Nyfiken? Kika in på http://www.vibramfivefingers.com/ ,

Ciao!

"Fivefinger gospel"-Jon

ps: Lättvättade är de också - bara att slänga in i tvättmaskin :-)

Voulez-vous crochet avec moi?

2010-03-19T22:06:00.004-04:00

Nu är vi sjuka igen och har varit nästan hela veckan. Onda halsar, host och snörvel. Det är aldrig roligt att vara sjuk men det känns om än lite jobbigare att ligga inne och snörvla när man bara har några veckor kvar i stan att njuta. Lite stressande...

Igår var jag så trött på att bara sova och äta så jag i alla fall stickade klart puffen som jag haft som sidoprojekt. Allt detta jobb för att jag inte hade råd med en sån här puff.

Puff Daddy

Jag virkade också färdigt OS-mössan för några veckor sen. Tanken var att den skulle bli lite längre men garnet tog slut.

Ojoj, verkar nästan som om vår emigrantblogg håller på att förvandlas till en pysselblogg. Ska försöka fokusera mer på annat i veckan som kommer, jag lovar! Nu ska jag gå och göra lite te till min onda hals.
Snörvel 'n' out!
Emma

Teknikens under

2010-03-18T20:38:00.004-04:00

Idag har jag provat på något nytt, nämligen att göra en jobbintervju i Sverige med hjälp av en dator och en webbkamera. Det var nämligen så att jag, i mitt jobbletande inför hemflytten, skickade in en ansökan till ett jobb hos Landstinget Västernorrland. Efter några veckor hörde de av sig och ville veta mer. Vi bestämde att vi skulle ha en intervju över det stora internätet eftersom jag inte kunde vara på plats fysiskt. Efter tekniska genomgångar tog intervjun plats idag vid mitt eget matbord. Jag hade mina farhågor om svårigheterna med att försöka förmedla sin personlighet genom en skärm och nackdelen att inte kunna ta ögonkontakt med sin intervjuare. Trots det tyckte jag det gick förvånansvärt bra. Visst kändes det konstigt att inte kunna ta i hand när man hälsade men de som intervjuade var så avslappnade så det gick bra. En spännande ny erfarenhet helt enkelt. Om jag fick jobbet eller inte får vi veta de närmaste veckorna!

Emma

Nej, jag har ångrat mig!

2010-03-16T22:22:00.002-04:00

15 grader i skuggan och ljust fram till kl 19 på kvällen. Tulpaner och krokus i rabatterna och inte en droppe snö så långt ögat kan nå. Jag tänker stanna här. Jag vill inte återvända till Sveriges och, mer specifikt, Norrlands mörker. Jag vill bara inte.

Emma

Grönt är skönt, men tungt dagen efter...

2010-03-15T18:28:00.005-04:00

Igår firade vi St Paddys och precis som förra året hade vi riktigt kul. Idag är vi sega och tunga i huvudet, men det var det värt!

Kal, Louis och Jon - stolta irländare för en dag.

Och så en liten film för att fånga stämningen:

OBS! Det är inte någon utav bloggförfattarna som dansar på bordet.

Emma

Nu börjar det hända saker!

2010-03-13T16:41:00.003-05:00

Nu när vi börjar närma oss den 1 april, Jons sista dag på jobbet, så känns det som tiden galopperar iväg. Det är svårt att förstå att vi ska flytta tillbaka, men nu börjar pusselbitarna så smått falla på plats. Vi har fortfarande inte fått tag i lägenhet i Sverige utan får hoppas på familj och vänners gästvänlighet de första veckorna. Jag skriver jobbansökningar för fullt medan Jon ställer intressanta jobberbjudanden mot sin egna önskan om lite ledig tid när vi kommer hem. Så här ser i alla fall den preliminära planen ut: 2-12 april - resa runt på Kuba med varsin ryggsäck på ryggen. 15 april- packning och flyttning av vårt bohag. 16 april- flyga till Washington och hälsa på Sven. 19-25 april- Fritt resande i Amerikat. 26 april- Resa till Sverige. 1 maj - Emma börjar sitt drömjobb (hon ska bara få det först...).
Vi får se hur planen håller, det vi bokat hittills är flytten av vårt bohag.

Nu försöker vi njuta för fullt av vår tid i Montreal. Imorgon är det St Patricks day-firande med stor parad och troligtvis en guiness eller två. Vi ska börja dagen med brunch med ett gäng vänner för att sedan ta oss ut i vimlet av firande montrealare. Jag har lyckats prata mig till 2 VIP-biljetter till Hurley's så i år slipper vi i alla fall stå och köa för det svarta flytande guldet. Jag tror inte jag behöver lägga till att Jon blev överlycklig.

Emma

Den magiska vitlöken

2010-03-11T12:08:00.002-05:00

Nu ska jag erkänna en sak som jag nästan skäms lite för. Och jag ska erkänna det för att jag vill sprida min nyfunna kunskap om vitlökens helande men ganska illaluktande kraft. Som ni vet har jag och Jon legat hemma och varit dåliga i några dagar. Jag har haft ont i ett öra som inte velat sluta värka. Jag har försökt bekämpa värken med sömn, echinea och värktabletter, men inget ville fungera. Så i ren desperation bestämde jag mig för att prova en sista utväg innan doktorn, nämligen en gammal huskur. Så jag hackade en vitlöksklyfta, lade lite av "hacket" i lite gasväv, snörde om och stoppade in i örat. Och så gick jag omkring så hela dagen här hemma. Det var inte speciellt snyggt och gjorde att jag fick hörsel som en gammal pensionär (förlåt alla pensionärer där ute). "Va? Vad sa du?" var mina mest använda uttryck igår. Jon tyckte det mest förvirrande var att det luktade vitlök ur mitt öra och inte ur min mun. Och frågan är hur lång tid det kommer ta innan den öronlukten försvinner...

Vad jag i alla fall skulle komma till var att när jag vaknade i morse var min öronvärk helt borta. Puts väck tillsammans med min ömmande hals. Det är nästan ett litet mini-mirakel!

Mer vitlök i örat åt folket!
Emma

Krassliga klubben

2010-03-10T10:24:00.002-05:00

Som den generösa sambo jag är, har jag nu delat med mig av mina krämpor till Jon som nu också är hemma och är sjuk. Jon hostar sig blå medan jag fightas med ett värkande högeröra och en ond hals och kropp. Är det ingen som har några tips på huskurer för att bli av med öronont och hosta? Läste någonstans att man skulle stoppa in en vitlök i örat, tror ni det kan funka?

Sjuklingarna

Februari på Monde Ruelle

2010-03-08T18:40:00.007-05:00

Idag är jag lite krasslig så istället för att skriva ett milslångt inlägg tänkte jag bjuda er på bilder från galleriet Monde Ruelle som jag jobbar för. Under februarimånad har besökare kunnat njuta av en ytterst upplyst utställning, nämligen the Highlight Ball. Galleriet har spridit ett välbehövligt sken i vintermörkret med hjälp av lokala talanger som ställt ut sina lysande skapelser under parollen ecodesign. En skimrande utställning helt enkelt och här har ni de utlovade bilderna:

Alla kreatör i galleriet har en otrolig innovationsförmåga...

... det är därför svårt att välja en favorit...

.. men jag måste erkänna att jag gärna skulle vilja ha en av Laurent Sasielas taklampor som är gjorda av gamla persienner och oranget plaststaket (hänger upptill i bild, här gul och vit). Om jag ändå hade pengar...

En annan av mina favoriter är Cynthia Bellemare som gör lampor av diabilder. Här ser ni hennes "Bambi" (stående på träkuben på golvet).

Emma
Ps. Blir ni sugen på att se mer så hittar ni alla produkter till försäljning på monderuelle.com.

Söndagsbrunch

2010-03-07T10:24:00.003-05:00

Något jag kommer sakna med Montreal är den helgbrunch-kultur som finns. Staden kryllar av frukostrestauranger som serverar allt från en " full English breakfast" till fyllda crepes och färsk frukt, mellan kl.6 på morgonen till kl.15 på eftermiddagen. Som den frukostälskare jag är passar det här mig perfekt. Sen är det ett bra sätt att träffa vänner som man inte hinner träffa på vardagarna. Vi ska faktiskt iväg nu på brunch, så fort Jon kommer ur duschen det vill säga. Vi tar nog en promenad dit i det fina vårvädret. Åh, härliga söndag!

Emma

Släpp fångarne loss, det är vår!

2010-03-04T09:39:00.002-05:00

Jag skriver inte det här inlägget för att göra våra svenska insnöade läsare avundsjuka. Inte alls. Men jag ville bara berätta att våren har kommit till Montreal. Våren. Plusgrader, fågelsång och sol. Ja, jag vet att det bara är 4 mars vilket betyder att det fortfarande kan komma mer snö men just nu är det vårväder här. Ett säkert vårtecken är att Dairy Queen, den nordamerikanska glasskedjan, har öppnat upp sina portar efter att ha hållit stängt över vintern. Att snön smällt till små brungråa sandhögar på trottoarkanterna är ett annat vårtecken. Tecken på att våren är påväg! Plötsligt känns det lite lättare att leva.

Så denna soliga dag ska jag hämta ut våran bil som varit inne på lagning efter att den varit i närkontakt med fru Ws bil. Under tiden har vi haft en stor, fet Jeep Cherokee som är fullt utrustad. Den har till och med kamera i bakluckan som filmar ut genom bakrutan när man backar. Så föraren ser backningsvyn på en skräm fram. En kul gizmo, men samtidigt måste man ju fråga sig: hur lat är man bli om man inte orkar vrida på huvudet när man ska backa?

Nu ska jag ut och skotta fram bilen. Nej men vänta, det behöver jag inte göra för här i Montreal är det ju vår..

Vår vare med er!
Emma

Vem var det som tog OS-guld i hockey nu igen?

2010-03-02T21:35:00.003-05:00

Jo, men det var ju Kanada om någon mot förmodan missat det. I söndags lyckades kanadensarna med bragden att slå USA i denna nordamerikanska nationalsport (vintertid i alla fall). Dagen efter pryddes alla tidningar av hockeylaget och rubriker som "Oh Canada!" och "14 guld". I långa hyllningsrepotage kunde man läsa om målskytten Crosby som är hjälten i vad de nu kallar "den viktigaste hockeymatchen någonsin". Det är nämligen så att Kanada, som inte hade tagit en enda guldmedalj på hemmamark innan dessa olympiska spel, lyckades slå rekordet för antal vunna OS-guld under en olympiad någonsin. Att de är stolta är bara förnamnet. I mittuppslaget på en av de engelska tidningarna här kunde man t.ex. hitta en idolaffisch med det guldprydda hockeylaget. Till och med quebeckarna, som tidigare klagade på att invigningscermonin exkluderade dem både språkligt och kulturellt, verkade glädjas av landets olympiska framgång. De erkände till och med att avslutningscermonin faktiskt inte var så dum eftersom det faktiskt talades "lite mer franska" där.

Vi spenderade största delen av söndagen framför tv:n och OS...

... fast vi var nog mest intresserade av femmilen.

Själv virkade jag färdigt mitt provex av OS-mössan som är så populär i Sverige. När garnet som jag beställt kommer ska jag försöka virka en riktig Sverige-mössa (även om jag tycker att färgerna mer liknar Vattenfalls logo). Vill du fortfarande ha en, Daniel?

Emma

La nuit blanche

2010-02-28T20:10:00.002-05:00

Igår kulminerade Montreal High Lights festival, en 10-dagars festival som ska lysa upp i montrealarnas tillvaro i vintermörkret. Kulmen bestod av en Nuit Blanche, dvs en helkväll/natt med aktiviteter fram till de tidiga morgontimmarna. Hela staden kommer till liv och överallt är det en folkfest. Under nattens gång kan man njuta av det mesta, allt från museum och gallerier, till gastronomiska inslag, kareoke-opera, glasblåsning, danskurser med mera, ja med mycket mera faktiskt. Jon och jag var inte sena att få uppleva en sån här festival. Det var mycket folk och långa köer till det mesta. Vi hann med 2 museum, fika och en promenad i gamla hamnen innan vi gav upp vid halv 2.

Jon tyckte den här professor Baltazar-maskinen var bland det roligaste. Han sa att han hade älskat den när han var liten, men det verkade som om han tyckte den var lika häftig nu.

Håll ut, han sjunger i slutet! =)

Det är utan tvekan en rolig festival att bjuda sina medborgare på. Det lyfter moralen lite i vintermörkret. Och ännu mer lyftes den nog av dagens OS-guld i hockey.

Emma

Semlebak

2010-02-24T10:08:00.004-05:00

Att det var fettisdag häromveckan i Sverige är svårt att missa även i Kanada. Svenska tidningar fylls med artiklar som "Bäst i test - vi har hittat godaste semlan" och "Så här bakar du dina egna semlor" och på facebook uppdaterar alla sina statusar med hur många semlor de ätit och beskriver utförligt hur förbaskat gott det var. Jättekul tycker vi som inte kan få tag på semlor här borta (var det någon som missade ironin?).

Så i söndagskväll, inför hockeymatchen mellan Sverige och Finland, satte jag på ugnen och bestämde mig för att göra egna semlor och mandelmassa. Jon dök upp när själva konstruktionsarbetet av semlorna skulle börja och hjälpte till med vispgrädden och dokumenterandet av bakningen. Så här såg det ut:

- Hej och välkomna till matrutan!

The king of vispgrädde

Voilà - resultatet blev inte så dumt!

Jon tyckte det var bland de godaste semlor han ätit. Om inte annat hjälpte sockret oss att hålla oss vakna genom hela hockeymatchen. Heja Sverige!

Emma

Pyssel å Papp

2010-02-21T19:11:00.003-05:00

Vad är det som sker här?

Under den senaste tiden har min bättre hälvt förvantlats till en hundraprocentig pysslare. Är det inte sömnad och stickning så är det tråckling (vad det nu är för någonting?) eller virkning. Lägenheten börjar sakta fyllas till randen med nålar, böcker, korsstygnsmönster och underliga attiraljer som jag inte vet namnet på.

Det allra senaste utsvävningen på agendan är tryck.

Det färdiga resultatet, en stämpel med Montreal Stads tecken.

På det hela taget glädjer det mig att Emma hittat en hobby, något som hon flertalet gånger sagt sig sakna. Det skall bli spännande att se vad det är för kreation som hon designat härnäst!

-Jon

Fåfängan och Emma

2010-02-18T21:37:00.004-05:00

I helgen som var tog Viktoria med mig till den nagelsalong där hon brukar göra sina nagelförlängningar. Efter att ha gått och tittat på hennes naglar i ca ett år tänkte jag göra ett försök med långa naglar. Om man inte gör det när man jobbar deltid som hemmafru, när ska man då våga göra det? För er som inte känner mig kan jag också berätta att jag aldrig haft långa naglar eftersom det verkar vara så opraktiskt (okej, egentligen är det för att de alltid går av).

Men sagt och gjort, efter 30 min på nagelsalongen kom jag ut med nya långa, fina, franskmanikyrade naglar. Vilken skillnad! Jag gick hela första och andra dagen och bara tittade på naglarna. Efter det var smekmånaden slut. Jag ville ha tillbaka mina vanliga naglar. För med långa plastnaglar kan jag inte knäppa knappar, jag kan inte ta upp papper från bordet, jag kan inte klia mig ordentligt, jag kan inte skriva sms etc. Allt för att naglarna, som är runda, långa och tjocka, är i vägen. Jag har liksom blivit lite mer pimpinett med naglarna. Det känns faktiskt som om det borde ingå en liten knähund när man skaffar såna här naglar.

Ibland brukar jag låtsas att jag är Paris Hilton för att ekonomiplugget ska bli lite roligare. Problemet är bara att jag då brukar känna mig ännu mer blåst.

Vad är då sensmoralen: Jo, vill du leva ett liv av handinvaliditet så skaffa långa, vita plastnaglar.

Tur är det väl att man lär så länge man lever!
Fröken Fåfänga

Vårliga vindar

2010-02-12T13:54:00.003-05:00

Här känns det mer och mer som om våren är på väg. Vi har inte haft något ordentligt snöfall på länge och har bara kunnat åka längdskidor en gång sedan vi kom hem från Sverige pga snöbrist. Solen skiner och vårvindar blåser. Bruna gräsmattor och torr barmark tittar fram och i träden sjunger fåglarna. Jag blir så sotis när jag hör rapporter från Sverige om metertjocka snötäcken. Var är den kalla och hårda Quebec-vintern som alla varnade oss för när vi flyttade hit?

Ikväll ska vi i alla fall hem till familjen Walterstad och kolla på OS-invigningen. Annars har vi inte många fasta planer för helgen. Lördag blir det nog lång sovmorgon och på söndagkväll ska vi gå på brasiliansk karneval i kärlekens tecken. Ha en bra helg!

Emma

Stitch 'n' bitch

2010-02-10T12:12:00.002-05:00

Med hjälp av era tips på blogg och via mail har jag nu fått till symaskinen så undertråden ser okej ut igen. Och tack vare det har jag nu lyckats sy färdigt två projekt som jag har haft liggande. Jag blir nästan larvigt stolt när jag sytt klart något efter att ha svurit över undertråd, konstiga mönsterinstruktioner, nålar som stuckit mig i fingrarna etc. Bara därför är jag tvungen att lägga upp mina färdiga verk här på bloggen.

Liten väska

Förkläde à la IKEA

Den enda nackdelen med mitt tvångsmässiga syende är att jag glömmer bort att plugga, så nu ska jag ställa undan symaskinen för resten av dagen innan jag kommer på något nytt jag bara MÅSTE sy.

Emma

Super Bowl

2010-02-09T10:19:00.002-05:00

I söndags for vi alltså iväg till Megan för att titta på Super Bowl som mest bestod av reklam, reklam, lite fotboll och så lite mer reklam. Vi hade blivit förvarnade att det skulle bli en frosseri i reklam eftersom Super Bowl är den sändning i Amerika som har flest tittare. En 30 sekunders reklamsnutt kostar runt 2.8 miljoner dollar och reklamsnuttarna ska vara så extravaganta och kreativa just under denna sändning att vissa tittar på Super Bowl bara för reklamen. Det fanns inget som inte var sponsrat, det var Doritos halftime talk, Intel aftertalk, McDonalds kisspaus etc.

Det var i alla fall att New Orleans Saints tog hem segern med 31-17. Det var första gången de spelade i en Super Bowl final och var otippade segrare. Det var en välförtjänt seger för ett laget och deras hemstad.

Lite mer rolig information är att Super Bowl Sunday räknas som en helgdag i Amerika och är den dag då det amerikanska folket konsumerar näst mest mat i genomsnitt per år. Dagen då man konsumerar mest är Thanksgiving. Vi försökte dra vårt strå till stacken för den kanadensiska matkonsumptionen och hade ett bord uppdukat med pizza, kycklingvingar, pommes frites, chips, nachos, guacamole, salsa, kakor och någon enstaka öl. Jag behöver nog inte lägga till att vi såg ut som amerikanska fotbollar när vi gick hemåt...

Emma

Lugn helg

2010-02-07T11:32:00.003-05:00

Hittills har vi haft en ganska lugn helg här på Avenue Northcliffe. Vi har laddat krafterna efter en vecka som bestått av hårt arbete, plugg, vernissage och bilbestyr. Igår hann hann vi i alla fall med hårklippning, kiropraktor och en promenad i solen uppe på Mont-Royal.

Hungriga köpte vi sedan stans största hamburgare på pizzerian intill. Inte ens Jon orkade äta upp hela.

Bauta-burgare

I eftermiddag är vi bortbjudna på Superbowl i sann nordamerikansk anda. Jon har pluggat reglerna och ska få ha en snabbgenomgång med mig på metron bort. Varken Jon eller jag har sett på Superbowl förut så det ska bli spännande att se evenemanget som alltid lyckas skapa uppståndelse här borta.

Emma

Ett rop på hjälp!

2010-02-04T13:07:00.006-05:00

Som deltidshemmafru har jag tagit till mig lite nya hobbies och för tillfället är det sömnad som jag tycker är roligast. Jag botaniserar i tygaffärer efter tyger, knappar, band mm till mina mönster jag har härhemma. Jag känner, måttar och klipper och blir överlycklig när jag lyckas hitta just det jag söker i denna franska värld. Ibland är det svårt när jag inte ens vet vad namnet på det jag söker är på svenska. Hursomhelst hade jag egentligen aldrig tänkt att erkänna mina nya husliga myspysfixidéer eftersom det lägger en viss press på mig att prestera (och möjligtvis även en töntstämpel) men jag har stött på problem som jag måste ha hjälp med och därför vänder jag mig till er där ute. Ni är mitt sista hopp!

Det är nämligen så att jag har problem med undertråden som bara blir knölig och ful på undersidan. Samtidigt fastnar ibland undertråden nästan på samma sätt som när man glömmer att sätta ner pressarfoten. Så här ser den ut vid raksömn och sicksack:

Klicka på bilden för förstoring

Åtgärder jag redan har provat:
- jag har bytt synål
- hålet/ringen på undertrådsspolen är utåt när jag sätter in den i metallkapseln
- undertrådsspolen går åt samma håll som klockan

Jag har en Husqvarna Classica 90 som jag ärvt av min mormor. Problemet är att jag inte har någon manual och inte hittar någon ny på nätet så jag vet inte vilka inställningar jag skulle kunna ändra.

Såhär ser min osammarbetsvillige partner ut. Vilka inställningshjul ska jag snurra på för att lösa problemet? Det sitter även en på vänster kortsida högst upp.

Är det trådspänning eller pressarfotsstryck som måste ställas om? Vilken av hjulen är det i så fall? Tycker jag har snurrat på alla hjul men inte märkt någon skillnad.. Eller kan det vara så enkelt som dålig sytråd? Åh, jag blir galen!

Och när ni ändå är igång får ni gärna berätta vad det här är för något:

Har för mig att pressarfötterna är för fållning och "skrynkel"-sömnad, men är osäker. Vad den gråa manicken är till för har jag ingen aning..

Tacksam för svar,
Eder desperata och okunniga hobbysömmerska

Fotboll Nordamerikansk style

2010-01-31T23:57:00.006-05:00

Häromveckan kom en kollega förbi och undrade ifall jag spelade fotboll. Först var jag på väg att fråga ifall han menade europeisk fotboll men ångrade mig när jag insåg att jag lika gärna kunde svara nej på direkten eftersom jag varken spelar "Football" eller "Soccer". Jag förklarade att jag inte hade en aning om vad det gick ut på. Han lät sig dock inte nedslås utan frågade "Well, can you catch a ball?" "Yeah I guess" svarade jag (med en viss aning att jag skulle få äta upp orden) och vips var jag inbokad på en match amerikans fotboll.

Så idag samlades vi ett gäng spelsugna i Westmount parc, satte upp koner och delade upp oss i lag. Jag fick en snabb genomgång vad dit gick ut på efter det så gällde "Learning by doing".

Vi hade 2 fysikt utpumpade men roliga timmar.

- Jon (som kommer att somna gott ikväll!)

Afterwork för hillbillies

2010-01-31T12:58:00.003-05:00

I fredags skulle vi bara ta en afterwork med Shasha och Andreas. Det slutade med att vi kom hem tjugo över 3 på natten. Vi har försökt fylla i varandras minnesluckor och så här tror vi kvällen fortskred.
Efter att ha ätit middag i Chinatown tog vi oss ner till Gamla stan nere vid hamnen. Vi hittade en bar/klubb med traditionella quebeckiska liveband där vi sökte skydd från kylan. Först kändes det som om vi kommit till någon liten byhålsbar i amerikanska södern, förutom att alla pratade franska. Det var cowboyhattar, linedance och stamp i golvet. Men efter några öl och när banden gått över till att även spela låtar på engelska lossande det även för oss. Kanske lite för mycket, men det kommer vi inte ihåg. Vi låter bilderna tala för sig själva...

Man vet att det är bra stämning när spontan "dans på rad" uppstår.

Shasha, Andreas och jag. (Jag kan tyvärr inte förklara varför jag har en förkärlek till att sticka ut tungan och göra peace-tecken när jag fått mig några öl innanför västen. Jag ber om ursäkt för detta.)

Hillbillies är vi allihopa, allihopa, allihopa...

En sak var i alla fall Jon och jag överens om; vi hade väldigt kul och det var värt varenda skallebank vi hade i igår.

Andreas har nu åkte hem till Sverige igen. Vi hoppas innerligt att han har slutat nynna på sin favoritlåt vid det här laget.
Emma

Wohoo!

2010-01-28T13:48:00.002-05:00

Det snöar ute! Äntligen har snön återvänt till ett grått och trist Montréal! Minusgraderna börjar krypa sig på och ska ligga mellan -10 och -20 den närmsta veckan enligt väderleksrapporten. Då kanske vi äntligen kan få åka lite mer längdskidor.

Annars är allt som vanligt. Jag har skrivit in mig på en distanskurs i Ekonomistyrning. Det är ungefär lika sexigt som det låter kan jag meddela. Dessutom är boken sådär avskräckande tjock att det känns både fysiskt och psykiskt jobbigt att slå upp den. Och finns det då något bättre att göra än att skriva ett blogginlägg istället? Ni kan nog förvänta er många inlägg framöver...
Nä, nu ska jag gå och prata med migsjälv i tredje person för att se om jag inte kan bli lite mer peppad på ekonomi. Kom igen nu Emma, mot böckerna!

Emma

Vad är det för dag idag..?

2010-01-27T10:29:00.002-05:00

Idag är det 3 år sedan Jon och jag frågade chans på varandra (dvs blev ihop). Det känns som en evighet! Tänk så mycket vi hunnit med att uppleva, se och göra tillsammans. Och ännu mer har vi framför oss. Underbara framtid!

Emma

Vart tog vintern vägen?

2010-01-25T23:55:00.001-05:00

Idag har det regnat hela dagen. +10 grader visar termometern. Den lilla snö vi hade smälter sakta och försvinner ner i vägbrunnar eller i marken. Om det här är vinter i klimatförändringars tecken så kanske det var dumt att investera i Canada Goose jackor häromdagen.

Emma

Parc Omega

2010-01-25T15:12:00.005-05:00

I lördags var vi i Parc Omega på vildmarkssafari. I bil och till fots fick vi se och mata bland annat vildsvin, kronhjort, wapitihjort (också känd som Elk), vitsvanshjort, bisonoxar, renar och stenbockar. Vi fick också se polarvarg och prärievarg. Här kommer lite bilder:

Wapitihjorten på bilden ovan (även kallad elk på engelska) är ett av världens största hjortdjur och ett av de största däggdjuren här i Nordamerika. Bland hjortdjuren är endast älgen större. Vi blev lite fascinerade av hornen som hannarna har. Hur kan de hinna bli så stora när de börjar växa på våren och sedan tappas varje vinter? Men tydligen så kan hornen (som är gjorda av ben) växa med en hastighet av 2,5 cm per dag. Galet!

4 kg morötter senare åkte vi nöjda hemåt.
Emma

Kanada Gås

2010-01-16T17:11:00.004-05:00

Idag har vi investerat i en livstid av värme och dun. Vi har nämligen köpt varsinn Canada Goose-jacka. Jon har funderat på att köpa en länge men efter att ha hittat en affär där de hade rea på jackorna så slog vi till båda två. Är ju trots allt hälften så dyrt som i Sverige. Är vi inte snygga?

Redo för nästa istid

Emma och Jon

Veckan så här långt...

2010-01-14T23:06:00.003-05:00

I söndags var vi och såg Mamma Mia. Bättre än filmen tyckte både jag och Jon som också blev impade av hur de använde sig av den lilla fasta rekvisita de hade. Jag hade på något magiskt sätt lyckats komma över biljetter till två kanonplatser vilket gjorde hela upplevelsen ännu bättre.

Det är lustigt hur man plötsligt blir väldigt stolt svensk när man sitter där i publiken. När man börjar förstå hur populär Abbas musik verkligen är börjar man med detsamma sträcka lite extra på ryggen och prata svenska extra högt så de runt omkring en förstår att man bär på Abba-gener. "Vi svenskar kan allt göra bra musik!" tänker man. Eller ja, Björn och Benny kan det i alla fall. Jag får även en släng av patriotism kring stora tävlingar som OS, VM och EM där svenskar presterar bra, speciellt när man är utomlands.

Nu i veckan har både jag och Jon jobbat mycket. Vi har även tränat en hel del tillsammans. Jag har några gäst-pass på mitt gym så vi har faktiskt varit där och tränat tillsammans. För mig har det underlättat att ha någon som drar mig till gymmet. Ikväll t.ex. gick vi för att simma även om det bara var jag som gjorde det i slutändan. Jon fick tyvärr lära sig den hårda vägen att man måste ta med sig sina badbyxor för att kunna simma.

Emma

Längdskidåkning på Mont Royal

2010-01-11T20:53:00.004-05:00

I lördags lyste solen från klarblå himmel och temperaturen låg runt -10 (feels like -18). Perfekt väder för att åka lite längdskidor! Så vi packade lite matsäck, dammade av skidorna och satte på oss merinounderställen. Nu skulle det bli åka av! Vi tog bilen upp till Mont Royal där det finns totalt 22 km dragna skidspår. Eftersom vi inte hade åkte skidor sen förrförra vintern tog vi det ganska lugnt i spåren. Ja, överallt utom i nedförsbackarna lyckades vi hålla den strategin. Jag vet inte vad det är med längdskidor, men plötsligt känner jag mig som bambi på hal is, vilket ni också kan se på bilden här under... Att lyckas stå på skidorna i utförsbackar är en bragd för mig.

Jag orkade inte längre än 5,5 km medan Jon tappert skidade några kilometer till. Efteråt hittade vi en parkbänk i solen där vi kunde fylla på våra energidepåer med varmchoklad och mackor.

Jag kanske har sagt det förut men på Mont Royal finns det något för alla. Det finns längdspår, skridskois, snöskoleder, pulkabackar och innerdäcksåkning, för att bara nämna några saker. Har man inte utrustning så finns allt att hyra. När vi var ute i längdspåret kändes det inte alls som om man var kvar i storstaden Montréal utan snarare att vi hade hamnat på landet. Wunderbar!

Emma

Fredag i 3D

2010-01-10T10:43:00.002-05:00

I fredags var vi alltså och såg nya filmen Avatar i 3D. För er som inte hört talas om den så är det James Camerons senaste film. Den handlar om ett gäng blåa varelser, kallade Avatars, som försöker skydda sin värld mot människans intrång.

Till min glädje har 3D-tekniken utvecklats betydligt sen jag var lite. Jag kommer ihåg glasögonen i papper med en röd lins och en blå/grön lins som man fick i sin Kalle-tidning för att kunna titta på 3D-bilder. Så här ser istället dagens glasögon ut:

Jon och Andreas

Filmen var väldigt bra, vi rekommenderar den varmt! Att den var i 3D gjorde den bara ännu bättre. Även om vi fysiskt satt i en biosalong kändes det mer som om man var inne i Avatarernas värld och med bara en handsträckning kunde man röra vid dem. Häftigt!

Emma

Borta bra...

2010-01-08T16:59:00.002-05:00

... men nu är vi hemma igen. Och vi har haft det jättebra. Tänk att en månad hemma kan gå så fort. En liten uppdatering om vad vi hade för oss i Svea kommer i helgen.

Nu är vi i alla fall tillbaka i vardagen. Onsdagen bestod av snöskottning och framgrävning av bilen som hamnat under ett 10-meters tjockt täcke (varning för möjlig överdrift). Trots det startade den utan problem så vi kunde åka till mataffären för att fylla på kylen.
Vad har annars hänt? Igår och idag har Jon jobbat. Eftersom han ska åka till Hong Kong någongång i slutet av januari försöker han övertyga mig om att det bara är onödigt att packa upp resväskan. Vet inte riktigt om jag köper det.

Nu ska vi i alla fall iväg på after work för att senare se nya filmen Avatar 3D. På söndag ska vi gå på Mamma Mia vilket jag verkligen ser framemot.

Trevlig helg!
Emma

Taskig tajming

2009-12-09T10:20:00.003-05:00

Idag ska vi fara hem till Sverige. Några mörka moln dök dock upp på vår högflygande horisont för ett par dagar sedan när väderexperterna förutspådde 15 cm snö på onsdagen.

Prognosen justerades efter någon dag till 25 cm, därefter 35 cm och tillslut 40 cm snö.

Efter att ha rullat upp rullgardinen i morse verkar det som om metereologerna träffade rätt. Det inte bara snöar. Det kamekaze snöar! Illvilliga snöflingor som i hetsiga bombvågor störtar mot marken för att sprida kaos och inställning av flygningar. Som det heter på pistvaktsjargong - det spysnöer!

Håll tummarna för oss!!

- Jon

Handgjort

2009-12-08T22:12:00.005-05:00

Jag har haft lite utav en hantverksmani den senaste månaden. Min nya favoritsida på internet är Etsy.com där jag kan sitta i timmar för att på inspiration. Hittills har jag bestämt mig för att börja sy allt från förkläden till väskor, att göra stämplar och textiltryck och att börja sticka. Hur det gått återkommer jag till i ett annat inlägg. Istället vill jag slå ett slag för alla otroligt talangfulla quebeckiska kreatörer. Häromdagen var jag nämligen på den stora årliga hantverksmässan som hålls innan jul där alla hantverkare samlas för att visa sina kreationer. Här blandas keramik med hattar, smycken med fårskinnstofflor, tvålar med kläder, ja ni förstår kanske vad jag menar. Här finns allt och lite till.
Här är mina två största favoriter bland de lokala hantverkarna:

A.J Creation - Handblåst glas och keramik i underbar kombination

Vackra mortelar - vill ha!

Vaser/vattenbehållare
Foton: A.J Creation

Anne Marie Chagnon - Smycken i alla färger och former

Hennes smycken är ofta lite "chunky" och otroligt coola

Och så är de färgglada. Att hon har sin bakgrund i Cirque de Soleil märks.

Vad tycker ni?
Emma

Vilsen själ söker

2009-12-08T18:28:00.003-05:00

Idag har mormoner från Jesus Kristi-kyrka kommit fram och pratat med mig vid två olika tillfällen. Vad är det med idag? Har jag verkat i extra stort behov av vägledning och av frälsning? Tydligen. Måste ha stått "vilsen själ" skrivet i pannan på mig. Jag visste att jag skulle ha tagit på mig en mössa när jag gick ut..! På sin höjd tycker jag att jag är en "virrig själ" så här 24h innan avfärd mot Sverige.
Herregud!

Heliga Emma

Söndagkväll

2009-12-06T22:39:00.002-05:00

Klockan är halv elva på söndag kväll. För ungefär 1h sen började det snöa stora fina snöflingor. Det verkar som om vintern äntligen har kommit till Montreal. Jon blev helt till sig och bestämde sig för att bege sig ut på en springtur. Åh, va fint det är ute, var det sista jag hörde honom säga innan han begav sig ut i den vitklädda staden. Själv njuter jag av söndagkvällen i soffan med en kopp te och min nya favoritbok A Confederacy of dunces av John Kennedy Toole. Inte så dumt det heller.

Igår tog Pontus med oss på konsert. Vi var och såg det danska bandet MEW, ett band vi aldrig hört talas om förut. Ändå tyckte vi att det var en riktigt bra konsert i en ganska liten, intim lokal. Vi tackar Pontus för hans musikaliska inflytande på oss =)
Kändes som om det var längesen vi var på konsert, det måste bli mer sånt efter det nya året.

Nu åter till min bok.
Gokväll!

Ericsson visar sin uppskattning New York-style

2009-12-04T20:07:00.005-05:00

I onsdags bjöds Jon avdelning på stor fest - New York style. Festen var för att visa sin uppskattning för att de anställda gjort ett bra jobb och det gjorde de verkligen. En lokal på nordöstra sidan stan hade för kvällen förvandlats till the Big Apple. Det fanns Little Italy, Broadway, Central park, Pretzels-stånd, barer, pubar, gatuartister, skoputsare ja, allt som man associerar med NY. Som kronan på verket fanns det också ett casino och alla fick marker att spela med.

Jon i Central park

Jag försöker lära mig roulette.

Det var en väldigt trevlig och påkosta fest med inslag av So you think you can dance på dansgolvet. Det var ca 500 anställda på plats och Ericsson bjöd på all mat och dryck. Förutom det så de delade ut Wii-konsoler, plasma tvs, blue-ray spelare, dimamantörhängen, klockoroch iPhones i obestämt antal, för att bara nämna några saker. Som lagom-svensk blev man nästan lite chockad, aldrig har jag varit med om något liknande. Vilken upplevelse! Även om Jon har rätt när han säger att det bara är småpotatis för Ericsson så kan jag inte låta bli att tänka på hur mycket Jon och hans kolleger fick kämpa i Sundsvall bara för att få julgröten varje år. Ja, jag är nog för svensk..

December - redan?

2009-12-01T21:23:00.004-05:00

Oj, är det redan december? Var tog hösten vägen? Imorgon är det en vecka kvar tills vi sätter oss på flyget till Sverige för att fira jul.

I söndags firade vi min födelsedag, och ja, Jon kom så klart med frukost på sängen på morgonen. På eftermiddagen fylldes lägenheten av svenskar eftersom vi bjudit in till traditionellt svenskt adventsfika. Vi bjöd på glögg, pepparkakor och saffransbakverk av olika slag. Var väldigt mysigt. Det är nog alla människor som man aldrig skulle ha umgåtts med om man inte hade varit i den här situationen, men det är otroligt trevliga människor och jag är glad att vi får lära känna varandra. Tyckte mest synd om alla barn (8 stycken) som försökte hitta något att underhålla sig med i våra 3 rum och kök.

Just nu är Jon på hockey med en svensk kille från Ericsson. Kan det vara Montreal vs. Toronto kanske? Jag har dålig koll... Imorgon ska vi på en New York-kväll som anordnas av Jons avdelning där de bjuder på mat och dryck. Så nu måste vi fundera på vad vi har för NY-utstyrsel..? Några tips?

Emma

Dagen för dopparedan

2009-11-28T22:18:00.002-05:00

Om 1h och 40 minuter slår den kanadensiska klockan tolv och välkomnar en ny dag, söndagen den 29 november, också känd som min födelsedag.

När jag och Jon började dejta för 3 år sen så ville Jon visa lite extra att han kom ihåg mig på min födelsedag. Efter att ha sovit över hos mig på kvällen innan (vi låg självklart skavfötters) så ringde hans larm kl 06.00 på morgonen och han var uppe som ett spjut. Känner man Jon vet man att det är en bragd, han går ogärna upp innan 09.00 och även då snoozar han helst larmet i minst 1 h. Han sa att han hade ett tidigt möte och försvann ut genom dörren. Jag tänkte inte så mycket på det utan somnade snabbt om. Ca 30 minuter senare kom han tillbaka med lussebullar och en bakelse med min initial på. Med levande ljus och skönsång väckte han mig med ett stort leende på läpparna.
- Åh Jon, va gullig du är.... men jag fyller inte förrän imorgon..
Jag kommer ihåg att jag tyckte så synd om honom, han ville ju så väl. Tror i alla fall att den händelsen lärde honom mitt riktiga födelsedatum och eftersom han inte kom med födelsedagsfrukost på sängen i morse så hoppas jag att han kommer ihåg mig imorgon. Håll tummarna!

Emma

A och O i influensatider

2009-11-24T18:01:00.001-05:00

Så här i influensatider gör vi allt för att skydda oss från att bli smittade. Alkogel och munskydd är de nya sätten att försöka undvika den sviniga influensan. För att minska spridningen här i Kanada har det kanadensiska hälsoministeriet gjort den här instruktionsfilmen som just nu går för fullt på tv. Titta på den - den ger en helt ny bild av smittspridning!

Flyg till Sverige i jul - CHECK!

2009-11-24T11:00:00.000-05:00

Nu har vi bokat resa till kära Svea i jul, tjihoo! Vi kommer att resa från Montréal redan den 9 december och resa tillbaka den 5e januari. Förhoppningsvis ska det ge oss tid att hälsa på familj och vänner som vi inte sett på länge. Planen är att göra en roadtrip från Eskilstuna till Sundsvall via Stockholm och Uppsala, men än så länge finns inga fasta datum förutom att jag ska fira jul i Eskilstuna och Jon i Sundsvall.

Nu vill vi ha lite önskelistor från våra respektive familjer så vi hinner köpa julklappar. Vad önskar ni er?

Klicka på bilden och längta efter oss

Tomtehemmafrun

Kära bloggen

2009-11-23T21:11:00.003-05:00

I helgen var jag, Viktoria och några andra tjejer i Mont-Tremblant och gick på spa. Vi började lördag morgon med lite shopping i St-Saveur innan vi fortsatte norrut till hotellet i den lilla skidorten Mont-Tremblant. Där uppe myste vi med vin och god mat.

Mont-Tremblant by day

Vi bodde i huset med rött tak till höger i bild, i rummet med balkong

På söndagen var det svensk massage och spa som gällde för hela slanten på det skandinaviska spa:et. Underbart var det! 2 varma bubbelpooler, 1 torrbastu, 1 ångbastu, 1 eldstad med tillhörande eld, flera relaxrum, 2 kalla pooler och så den ännu kallare Diable-floden. Allt var självklart utomhus vilket gjorde det ännu mysigare. Jag skulle dessutom bevisa att jag var en riktig viking och badade i det 4-gradiga vattnet. Undra om det är därför som jag känner mig lite krasslig idag? Tyvärr har jag inga bilder från spa:et, utan väntar fortfarande på att få dem så de kommer senare. Tror i alla fall att jag ska försöka få med mig Jon till spa:et i slutet av januari när vi "firar" 3 år tillsammans.

Tack och hej, leverpastej.
Emma

Fredag natt

2009-11-21T01:18:00.002-05:00

Fredag natt och jag har precis kommit hem från en mexikansk klasskamrats födelsedagsfest. Spanskan ringer fortfarande i mina öron, men kul var det. Sen så har vi fått finfrämmande av Sven som ska bo hos oss i helgen. Han och Jon är och "röjer loss" (deras egna ord) till Dropkick Murphys på Metropolis. Imorgon åker jag till Mont Tremblant med Viktoria och några av hennes kompisar. Vi ska bo på hotell och gå på spa, ska bli underbart skönt! Ser redan framemot hotellfrukosten. Är dock lite orolig över att lämna grabbsen ensamma hemma. Med tanke på den blick som Jon fick när han förstod att de två skulle ha lägenheten för sig själva i helgen så tror jag definitivt att han har något bus på gång. Kanske är bäst att inte fråga...

Vad ska ni göra i helgen?
Emma

Branden

2009-11-19T21:21:00.002-05:00

Branden är nu släkt, i fönstrena sitter det nu plankor och polisen utreder brandorsaken. En sak är i alla fall säkert - det var läskigt, väldigt läskigt.

Precis som Jon skrev förut så exploderade en ruta ovanför mitt huvud (andra våningen) och eldflammor sprutade ut. Jag började slå 112 innan jag kom på att det var 911 man skulle ringa här i Kanada. Redan när jag pratade med 911 förstod jag att det skulle bli en ordentlig brand. Eldtungorna slickade fasaden och det började ryka ur lägenheten ovanför. När jag lade på luren hörde jag äntligen brandkåren. Det bisarra var att det enda jag kunde tänka på var att jag skulle flytta bilen. Jag förbannade mig själv för att jag hunnit parkera den och jag såg framför mig hur brinnande husdelar skulle falla ner på den. Det är nämligen så att vi delar bakgård med det eldhärjade huset. Det är ca 12 m mellan våra hus och där parkerar vi bilen. Men innan jag hann agera kom brandkåren och spärrade av. Det enda jag kunde göra var att ringa hem Jon för att få lite tröst och sätta mig på sängen och se brandutvecklingen genom fönstret.

Men vilket fantastiskt jobb brandmännen gjorde. Tidningarna säger att det var ett 130-tal brandmän på plats för att bekämpa elden och det märktes. De var överrallt och kämpade med slangar och yxor. De är utan tvekan våra nya hjältar. Tyvärr var det 1 man som dog i elden och ett 30-tal blev hemlösa pga den. Samtidigt som jag lättnad tackade högre makter för att det inte var vår lägenhet som brann så fick jag skuldkänslor för att jag kände lättnad. Det var ju trots allt så många som inte kunde återvända hem den natten och som kanske inte skulle kunna göra det överhuvudtaget. Tungt.
Emma

Brandmännen bröt upp taket för att kunna låta vattnet rinna igenom hela huset och släcka elden ordentligt. Teglet som rasat var det brandmännen som rev.

När det hela var över var det bara brandlukt och skalet av ett tegelhus kvar. Bilden är tagen från vår balkong.

Elden är lös!

2009-11-18T02:32:00.005-05:00

Denna dag kom med en otrevlig överraskning. När Emma parkerat bilen efter jobbet så exploderade en ruta ovanför hennes huvud och stora eldsflammor slog ut. Det brann för fullt i grannhuset. Hon ringde 911 och fick veta att brandkåren var på väg.

Så här såg det ut från vårat sovrumsfönster

Gatan utamfär var avspärrad av branskåren (Tack! De gjorde ett kanonjobb!)

Vi mår bra om än något omskakade.

- Jon

Hur man får sin partner att packa upp sin resväska på ett kick..

2009-11-16T23:16:00.002-05:00

1. Köp en ny hårdrocksskiva (alt. skiva i enlighet med partnerns musiksmak som är bra uppackningsmusik).
2. Droppa en omärkbar kommentar (kan också ses som förklätt tjat) om att partnern kanske bör packa upp sina väskor.
3. Sätt på hårdrocksskivan på hög volym.
4. Vips så är plötsligt resväskorna upppackade.

Tänk att det kan vara så enkelt ibland! Enda nackdelen är att det kan bli dyrt i längden om den andra hälften reser väldigt mycket.

/Partnern som inte reser mycket

En regnig lördag

2009-11-14T11:47:00.002-05:00

Jon kom äntligen hem igår efter 2 veckor i Mexiko. Jag har saknat honom. Som tecken på hans hemkomst ligger nu två öppnade resväskor och en massa kläder på vardagsrumsgolvet. Jon själv, han är ute och springer ett 10km terränglopp på Île-Bizard. Att spendera en mysig lördagsmorgon med mig var inte lika lockande. Ja, ni märker hur mycket han saknat mig. =)

Appropå resande så tänkte jag passa på att flagga för våra syskon som också är ute på resande fot. Min bror, Philip, är just nu i Australien där han backpackar tillsammans med en kompis. Deras äventyr kan man läsa om här. Jons syster, Kristin, har mönstrat på S/Y Candela som är ute på världsomsegling och deras seglats kan man läsa om här.

Vad jag ska göra idag vet jag inte riktigt. Det regnar ute, så egentligen skulle jag bara vilja krypa upp i soffan med en bra bok och en kopp te. Tror faktiskt jag ska göra det, pronto.
Ha en trevlig helg!
Emma

Bixi - sommaralternativet till kollektivtrafiken

2009-11-11T10:01:00.001-05:00

Eftersom jag för någon månad sedan skrev ett oootroligt intressant inlägg om kollektivtrafiken tänkte jag fortsätta den spännande följetången med att berätta om Montréals alternativ till metro och buss, nämligen BIXI.

BIXIs är cyklar som man abonnerar sig på årligen. Sen får man en liten nyckel (ser ut ungefär som ett usb-minne) som man måste ha med sig för att kunna utnyttja cyklarna. Cyklarna finns strategiskt utplacerade på stationer i nästan hela stan (se här), man tar en cykel på en station och lämnar den på en annan. Det är alltså inte meningen att man ska hyra cyklarna en hel dag, även om det också går, utan tanken är att man ska ta sig från punkt A till punkt B på ett miljövänligt sätt. Jag har använt BIXIs hela sommaren för att ta mig till galleriet.

BIXI-stationen utanför Berri-UQAM

Det var första sommaren BIXI provades i Montréal och eftersom det blev en succé här ska de nu exporteras till London och Boston. Jag tycker att det är en underbart bra idé, något vi kanske kan exportera till Sverige?
Emma

Sol, sol, sol!

2009-11-10T21:49:00.003-05:00

I söndags var en sån frikyrkligt underbar dag (inget ont mot våra frireligösa läsare) som svenska språkets mest storslagna adjektiv knappt kan beskriva. Det var en sån perfekt dag som gör att man blir kär i livet och verkligen uppskattar det man har. Med andra ord var det en solig dag, temperaturen låg mellan 15-20 grader, marken var klädd av röd-gul-orangea löv och jag var ledig. En svårslagen kombination. Så jag och Nina Simone tog en långpromenad upp, runt och nedför Mont Royal. Och vi var inte ensamma. Fler montrealare dyrkade solguden på stadens älskade berg men det gjorde inget eftersom alla var på så bra humör. Det var musik, folk skrattade, barnen lekte och ekorrarna samlade mat för vintern.

Tänk att det ska krävas en sån dag för att man ska kunna stanna upp och njuta. Det enda jag saknade (ja, något är det ju alltid..) var Jons hand i min. Som tur är kommer han hem på fredag igen och stannar förhoppningsvis lite längre än bara helgen.

Så, må solens strålar skina över er alla på er väg i vardagen (hellre det än det j-vliga höstrusket, eller hur?)

Armen.
Emma

Söndagens theme song: Nina Simone - Ain't Got No (I Got Life)

Det händer...

2009-11-05T21:27:00.003-05:00

... utanför fönstret. Okej, vill bara börja det här inlägget med att säga att jag tycker lastbilschafförer är bra människor och jag menar inget illa med det jag ska till att skriva. Men ibland undrar jag vad dem tänker med.

Tittar vi ut genom vårt vardagsrumsfönster kan vi se en liten viadukt dom går över en av vägarna. Mycket trafik passerar under denna viadukt, varav en del är lastbilar, och på viadukten går pendeltågen. Det återkommande problemet är att vissa lastbilar verkar ha svårt att beräkna sin höjd för sedan i maj har jag sett 2 lastbilar som inte kommit under med lastbilen intakt (och då är vi ändå inte hemma och spanar lastbilar så ofta). En kurs i huvudräkning kanske skulle behövas för de förarna?

Så här såg det ut i maj...

Hippie Halloween

2009-11-05T20:19:00.003-05:00

Förra helgen var det halloween, som här firas med megapack godis och utklädnader i äkta nylon. Jon och jag var bjudna på Marie-Claudes 40års-fest som gick i 60-talets tecken (eftersom MC är född 69), så med andra ord var det en fest med hippies och hasch. Okej, det sista kanske inte var sant, men annars var det en epoksenlig fest på alla vis. Lavalampor, peace-märken, runda solglasagon à la John Lennon samt en och annan uppblåsbar Barbara. Det bästa var nog ändå den tidsenliga maten, dvs plockmat. Kyparna kom regelbundet med brickor fyllda av färgglada godheter och allt fick man lägga på det lilla fat man fått som ring runt lillfingret. Det var verkligen finger food!

Fingerfat med neonturkost tilltugg

Det var en underbart rolig fest även om vi fick utstå skallebank dagen efter!

Jon, födelsedagsbarnet och Yves

Fussball-fight

Sen måste jag bara få slå ett slag för min frisyr som tog 1h att resa. Till min hjälp hade jag 3627 hårnålar, 2 hårnät, löshår, en duschsvamp i nät (en sån som ser ut som en blomma) och en stor burk med spray. Den satt som berget hela kvällen men var inte den lättaste frisyren att ta ur sådär framåt småtimmarna. Ska man vara fin så får man skylla sig själv när man hittar hårnålar i håret 1 vecka efteråt!

Ståndaktig frisyr

Helgen i Austin - Söndag

2009-10-29T11:41:00.003-04:00

Söndag bjöd på sol så vi rustade oss kvickt med kängor, mössor och halsdukar. Här skulle ut och njutas av den friska luften.

Först blev det en tur i pedalbåten som hörde till stugan...

..sen blev det promenad på skogsvägarna..

..innan vi på eftermiddagen tog bilen till Mont Orford för en skogspromenad.

Utsikten över l'Étang-Fer-de-Lance

Behöver jag lägga till att vi sov väldigt gott på söndagskvällen? Tänk vad lite friskluft kan göra!
Emma

Helgen i Austin - Lördag

2009-10-29T11:36:00.002-04:00

På lördagen vaknade vädergudarna på fel sida och vi fick njuta av regn, regn och mer regn. Vi vågade oss ut på en liten tur in till närmaste lilla stad, Magog, men återvände snart hem till värmen. Lördagen spenderades alltså i största del i vertikal position tittandes på Axels tecknade filmer eller läsandes en bok. Mysigt men slött!

Bakis-Jon

Pontus, Viktoria och Axel

Emma

Helgen i Austin - Fredag

2009-10-29T11:19:00.002-04:00

I helgen tog vi oss alltså iväg på en liten minisemester tillsammans med Familjen W. Eftersom "i tid" är ett begrepp som vi inte riktigt förstår så panikletade vi stugor att spendera helgen i på onsdagen före. När vi väl kunde komma överens om stuga var det torsdag lunch men tur nog hittade vi en stuga mitt ute i ingenstans men ändå nära nationalpark Mont Orfordsom. Viktoria, jag och lilla Axel åkte dit efter lunch på fredag och fick sällskap av killarna senare på kvällen. Det var en mysig liten stuga som låg precis vid en liten flod.

Det var otroligt vackert med snön som låg kvar på träden, men samtidigt en jobbig påminnelse om att vintern väntar runt hörnet. Jag förstår fortfarande inte riktigt att det är höst...

På kvällen myste vi i stugan med god mat och ett oräkneligt antal omgångar Sekvens.

Jag och Viktoria tackade för oss vid kl.1 medan killarna fortsatte ända fram till småtimmarna och skyllde allt på att "det var djävulen som flög i oss". Säga vad man vill om den ursäkten men de fick i alla fall varsinn djävulsk huvudvärk dagen efter.

Djävulsdricka!

Emma

Snabb uppdatering

2009-10-22T21:30:00.003-04:00

Nu var det ett tag sedan det skrevs något på bloggen, här kommer ett kort inlägg bara för att visa att vi lever. För det gör vi, lite för mycket kanske eftersom vi inte hinner med att skriva här.

Den här veckan har det varit franskaprov och jobb för hela slanten för min del. Sista nivån (nr.6) för min del, vad som händer efter denna vecka är fortfarande ganska oklart. Hade tänkt fortsätta med två skrivnivåer men kanadensiska regeringen vill inte betala för det tyvärr. Den här veckan har också någon vänlig själ delat med sig av sina baciller så just nu har jag en härlig förkylning och ett huvud som känns som bly. Tack och bock!

Jon har kommit hem från Tyskland. Väskan står fortfarande ouppackad vilket var ganska passande då han fått veta att han ska åka till Mexico i början av November.

I helgen har vi hyrt en stuga tillsammans med Pontus och Viktoria öster om Montréal, i en liten stad som heter Magog. Hoppas kunna sitta ihopkrupen på soffan och läsa hela helgen, i alla fall om det ska regna som väderleksrapporten säger. Appropå väder så kom första riktiga snön idag. Tjihoo, fram med kälkarna! (observera att detta skrivs med stor dos av ironi).

Nu ska här packas!
Emma

Tandläkare à la Canada

2009-10-15T13:25:00.000-04:00

Nu har både Jon och jag äntligen vågat!! - Gå till tandläkaren alltså.

För mig som har en onaturlig dos tandläkarskräck så är det faktiskt en stor prestation. Ungefär så här ser ett vanligt besök ut hos vår tandläkare Dando:

Man kommer in i en liten reception där man möts av en receptionist med en sån där mjuk röst som liksom lugnar men samtidigt irriterar eftersom den saknar känsloyttringar. Man fyller i en form med ca 3652 frågor och lovar på hedersord att man inte är gravid. Så visas man in i undersökningsrummet där hygienisten ger en ett par solglasögon av sorten cykelglasögon. Ursäkten är att man inte ska bländas av det starka skenet från lampan ovanför, men den riktiga anledningen är att patienten inte ska kunna skadas om ett verktyg tappas under undersökningen. Jon, som sin vana trogen gick mot strömmen och vägrade ha på sig glasögonen fick reda på sanningen, medan Emma-som-gör-allt-vad-en-aukoritetsperson-med-borr-säger snällt hade på sig dem. Hygienisten börjar sedan att undersöka, pilla och rengöra innan tandläkaren gör entré för att undersöka lite mer. Som tack för att man är en duktig patient får man tandborste, tandkräm och tandtråd som man måste lova dyrt och heligt att använda det varje dag. Väl färdig står man i väntrummet igen med en ny tid för att borra och en lugnande tablett som man ska ta 1h innan borrningen äger rum. Tanken på att ha fått tabletten lugnar samtidigt som man blir stressad av behovet av att ta en tablett innan borrningen, hur ont kan det inte göra i så fall?!

Men det mest positiva med hela upplevelsen var det som hände efteråt. Och nej, det var inte att jag fick gå därifrån även om det var underbart, utan det var att jag fick välja en affär där jag skulle få ett presentkort på 25$. Tydligen får den person som hänvisar en patient till tandis Dando ett presentkort. Eftersom pappa hade varit där i våras gav jag honom som "hänvisare" och fick jag presentkortet istället eftersom pappa bor i "fel" land. Tack pappsen!

Emma

Biltokig?

2009-10-14T12:30:00.001-04:00

Om det är någon som mot förmodan har missat hur mycket Jon tycker om sin nya bil så finns det bildbevis här. Med fin kamera och fin bil så blev det många timmars fotande från många olika vinklar, med många olika skärpedjup, ISO, zoom, perspektiv och allt vad fototermer heter. Det måste ju vara ett bra köp helt enkelt!

Fotograf Jon

Min ihärdige fotograf åkte i måndags kväll till Düsseldorf för att jobba. Går allt som det ska kommer han hem på söndag. Tills dess har jag bilen alldeles för mig själv. Undra hur många turer till IKEA jag kan hinna med innan söndag? Ska du med mamma?

Gräsänkan

När blev det höst?

2009-10-13T21:23:00.003-04:00

I söndags tog vi första road-tripen med nybilen. Destinationen var Mont Sutton för lite friskluft och vandring. Det var en underbar dag, solen lyste på träden som skimrade i rött, gult och oranget. Blev lite chockad över att hösten var så långt gången, hur kunde jag missa att det blivit höst?

Hur som helst, Jon tycker jag skriver för långa inlägg. Han tror att ingen läser allt och med tanke på att antalet kommentarer har minskat till ett genomsnitt av 0 st i veckan så kommer här ett inlägg utan så många ord och med desto fler bilder. Vad tycker ni om det?

Vi tog liften upp för berget.

Vandrade sedan 1h ytterligare uppför för att mötas av den här utsikten.

Vi njöt av solen...

...och naturen...

...innan vi vandrade ner til bilen igen.

Uppe på toppen hölls en tam-tam session som varade i över 4h. Här är ett klipp som är något kortare än så.

Over 'n' out!
Emma

U-sväng

2009-10-12T15:12:00.003-04:00

- Fråga: Vad är detta för skönhet?

Jag har på något outgrundligt vis alltid tagit mig fram i en Volvo. I min "kollektion" ingår f.n. 3 stycken, en Volvo Amazon, en C303 samt en 940. Inte för att jag är någon stor volvo-fanatiker, det har liksom bara blivit så automatiskt på någe vis, därför är det nu extra roligt att vår nya bil är en SAAB!

Inte vilken saab som helst heller utan något så ovanligt som en fyrhjulsdriven saab med boxermotor. GM's ledning kom på att man behövde en sportig fyrhjulsdriven bil för att konkurrera bättre i det nordamerikanska övre mellanbilssegmentet. Man tog DNA't från Subaru Impreza WRX och korsade det med saab's genuppsättning och vips var denna skönhet en faktum.

- Svar: Saab 9-2x

Återkommer inom kort med rapport från våran första roadtrip, ses i trafiken!

- Jon

Hur ser det egentligen ut?

2009-10-09T16:27:00.002-04:00

Om det är någon som vill se huset där vi bor så har ni en jättefin bild HÄR. Hur det ser ut där Jon jobbar hittar ni HÄR och galleriet där jag jobbar, det ser ut som så HÄR. Skolan jag går i har det HÄR utseendet. Nu ska jag och Jon åka HIT och köpa vår bil, tjihoo!

Google Street View är ju underbart roligt, eller vad tycker ni?

Emma

Att åka buss

2009-10-06T10:04:00.007-04:00

Det är nog ingen nyhet för er som känner mig att jag längtar efter en bil. Även om vi har klarat oss väldigt bra utan är Montréal, och Kanada i helhet, ett sådant ställe där man behöver bil. Kollektivtrafiken är inte så utvecklad, vill man till exempel till IKEA (och vem vill inte dit??) så tar det minst 1h och och 2 byten. Inte så kul. Sen är avstånden i det här landet enorma så det underlättar om man har en bil.

Trots denna negativa beskrivning av kollektivtrafiken är jag (och Jon) frekventa kollektivåkare. Jon tar alltid metron till jobbet om det inte är cykelväder. Själv pendlar jag till kiropraktorn som jag går hos 2 gånger i veckan. Det tar 1h enkelresa varav 2 byten, sen är det 10 minuters knäckande innan jag påbörjar min 1h hemresa med ytterligare 2 byten. Hade det bara varit metro så hade det gått smidigare men ca 25 minuter är buss vilket inte är lika kul eftersom de alltid är fulla. Men för att se det positiva så är det ganska lätt att ta reda på vilka tider bussen går om man saknar en tidtabell. Varje busshållsplats har en egen kod. Så man ringer numret som står på skylten, matar in koden och så berättar en inspelad röst vilka de 3 nästa avgångarna är. Ganska finurligt tycker jag.
Emma

Busshållsplatsen utanför benknäckaren

1årsjubileum och ändå 6 månader kvar i Montreal

2009-10-01T14:06:00.008-04:00

Ja, nu är det nog officiellt. Jon har fått sitt kontrakt förlängt med 6 månader vilket vi har tackat ja till. Det betyder att han nu har kontrakt fram till sista mars. Som vanligt kom förfrågan i sista minuten, vi hade redan sagt upp lägenhet och höll på att organisera hemflytt när E-son kom på att de inte ville släppa Jon riktigt än. Det var inte lätt att ställa om sig mentalt trots att vi helst ville stanna i Montreal. Hur som haver känns det nu bra att stanna ett litet tag till, om inte annat kanske det är lättare att lämna staden när det är -30 och snöslask ute (ja den kombinationen är vanlig i Montreal).

Nu har vi varit i Montreal i precis ett år men det känns som så mycket längre. Tänk vad mycket vi gjort och varit med om. Nu börjar kalenderåret om för oss. Den här helgen är det kanadensisk Thanksgiving och i slutet av oktober Halloween. Sen är det ju praktiskt taget jul igen, fast denna jul kommer vi att spendera i Sverige hos nära och kära. En liten nyhet i alla fall är att vi håller på och letar efter en bil. Det lutar åt en SAAB 9-2X, men mer info om det kommer i ett annat blogginlägg.

Emma

Vernissage och poutine

2009-10-01T13:06:00.005-04:00

Igår var det vernissage på galleriet. Det som skulle ställas ut och säljas var de gamla, restaurerade möbler som jobbats med under hela helgen innan. Vi hade 9 olika graffitimålare som målade eller, som det heter på graffitispråk, "taggade" allt från stolar till byråer, till bord och skolbänkar. De jobbade hårt under helgen för att hinna klart. I motsatts till vad jag trodde så tog det ganska lång tid för dem, men många jobbade med penslar istället för sprejburkar vilket förklarar saken. Så här såg det i alla fall ut i helgen:

Fredag: Aishaa, Shalak, Guko och Peet Massé.

Lördag: El-Seed, Peet Massé, Near, Dawsr och S3.

Och slutresultaten blev ännu bättre. Alla möbler fick helt olika stil tack vare den individuelle graffitimålaren. Ska försöka ta några Efter-kort så ni kan jämföra med dessa kort. Men så igår var det då vernissage mellan 17 och 21. Trots det lite kyliga vädret var det en bra ström med folk som sippade äppelcider samtidigt som de tittade på föremålen. När vi väl stängde igen för kvällen var vi vrålhungriga så vi besökte en av Montréals bästa poutinerestaurang, La Banquise.

För er som inte vet vad poutine är så kan jag berätta att det är en maträtt som ursprungligen kommer härifrån Quebéc och består ursprungligen av pommes frites, ostkvarg och lite pepprigare brunsås. Jag har aldrig känt mig speciellt lockad att prova denna fettbomb, men efter att MC berättat att de hade en oändlig variant av poutine så kunde vi inte tacka nej. Man måste ju prova det innan man åker hem. Och hon ljög inte, många varianter fanns det. Det blev en poutine som, förutom original ingredienserna, innehöll köttfärs, paprika, svamp och lök. Den var väldigt god men å så mättande. Som nybörjarna vi är orkade jag 1/3, Jon 1/2 medan MC och Anders åt upp sina. Jon, som alltid brukar äta mycket, gick därifrån lite besviken och svor att han skulle ta revansch en annan gång. Vi var fortfarande mätta i morse när vi vaknade ;)

Emma

Audition, träning och galleri

2009-09-20T19:11:00.004-04:00

Återigen har det gått så där lång tid sen vi skrev senast. Vad händer då här borta?

Jo, förra veckan var jag på en audition för att läsa in den svenska rösten till några e-learning filmer som skulle göras. Jag hittade annonsen för jobbet på internet och tog efter några dagar mod till mig och ringde för att få lite mer information. När jag lade på luren 3 minuter senare hade jag tackat ja till en audition där jag skulle läsa olika svenska texter dagen efter. När tiden för auditionen kom tryckte de upp en mick i ansiktet på mig och gav mig en svensk text. Snacka om att jag hamnade utanför min bekvämlighetszon! Jag har ingen aning om hur det gick, de skulle höra av sig om drygt 1 månad. Om inte annat så är jag en erfarenhet rikare!

Jon har ägnat den här veckan åt att träna. Han har provat-på-tränat med en triathlonklubb här i stan nästan varje kväll och har på övrig ledig tid läst på om allt som finns att veta om triathlon. 2 böcker är redan inhandlade. När han väl ger sig in i något är det helhjärtat och det här med träning har verkligen fått honom på kroken verkar det som. Han har till och med nämnt att han skulle kunna tänka sig att gå en kurs för kunna undervisa i ämnet. Jag vet inte riktigt vad som hänt med honom med honom...

Själv har jag haft skola och galleri hela veckan. Det är kulturdagar här fredag till söndag så vi har ett event där graffitimålare ska dekorera återvunna möbler. tror det kommer bli väldigt snyggt! Ska bli kul att äntligen få vara med på ett event som jag varit med på hela vägen och skött hela PRen till. Återkommer med bilder så fort jag kan.

Nu ska jag krypa i säng så jag hinner få lite sömn innan helgen.
Emma

Fotofynd på Icebreaker

2009-09-16T21:34:00.004-04:00

Vi är precis hemkomna från Icebreakers releasekväll av deras nya höstkollektion. Icebreaker är affären med enbart merinoullskläder, och en av Jons få favoritaffärer. Vi hade osat att vi skulle gå dit och kika men var båda ganska trötta och velade in i det sista om vi verkligen hade ork att ta oss dit. Men efter att ha insett att vi legat på sofflocket de senaste 2 kvällarna bestämde vi oss för att bege oss. Och tur var väl det, för när vi väl kom innanför dörren möttes vi av en vägg med bilder varav 1 bild verkade väldigt bekant. Vänta, det var ju bilden som Jon skickade in till deras fototävling för 1 månad sen. Tydligen hade bilderna hängt där sedan i augusti utan att vi vetat om det. Och med det så förvandlades kvällen nästan till ett vernissage iställe, speciellt när Jon, precis som de andra fotograferna innan honom, fick signera sitt foto. Vilken lycka och stolthet! Tror han tyckte det var värt varenda dollar han lagt ner på kameran.

Jon och hans bild på mig när jag tittar ut över stupet i Parc National des Hautes-Gorges.

Emma

Spice up vardagen

2009-09-15T20:34:00.002-04:00

Hittills har vi inte mycket att rapportera om den här veckan. Den har mest involverat jobb och skola. Ja, jag har börjat plugga franska igen på nivå 6. Känns onekligen bra med lite hjärnstimuli efter en sommars uppehåll.

För att fylla ut det här inlägget tänkte jag istället bjuda på en gammal goding som vissa av er redan sett. Tidigare i somras fick ni lyssna på Jons inblandning i KirklanCrew-låten. Men det är abslout inte det första bandet som Jon varit med i. Visste ni att han var med i Spice Girls, nej jag menar Spice Guys..? Så här såg dem ut då.

Emma

Den här helgen

2009-09-13T18:17:00.005-04:00

Taggade efter allt förra helgens cyklande gjorde vi i lördags en favorit i repris. Fast den här gången styrde vi styret mot Parc Jean-Drapeau och den gamla Formula 1-banan som nu också är racingbana för cyklar. Vi tog vägen över Pont Jaques-Cartier och fick en fantastisk vy av Montréal.

Hela bron skakade av bilarna som körde, som tur var var det bara vatten under oss...

När vi kom fram till Formula 1-banan var den avstängd för ett triatlon vilket jag trodde skulle göra Jon lite besviken. Han hade nämligen pratat om att cykla på banan hela sommaren. Tvärtom blev han alldeles extatisk. Jon har nämligen pratat om att göra ett triatlon ända sedan han sprang marathonet i Ottawa. Vi han dock bara se slutet på loppet men det verkar helt klart ha givit honom blodad tand.

Ser ni lyckan (och önskan att delta) i hans ansikte?

Efter några timmar vände vi hemåt igen och när vi kom innanför dörren visade Jons cykeldator att vi suttit på sadeln i 2.30h. Lite ömma var vi.

Hemåt!

På kvällens var det svensk musik som hägrade. Vi tog med oss Anders och gick till Metropolis för att se The Sounds. Trots att vi inte hade lyssnat speciellt mycket på dem kunde vi över 60% av låtarna. Tror de har spelats flitigt på radio i Sverige. Bra stämning och bra musik var det i alla fall!

The Sounds

Kvällen avslutades med en öl på en pub som låg gömd långt in i en gränd. Hade det inte varit för önskan att få dricka en efter-konsert-öl hade vi aldrig gått in där. Det visade sig vara ett helmysigt ställe med en grönskande uteservering.

Emma

Förra helgen

2009-09-13T17:00:00.006-04:00

Här har det varit dåligt med skriverier på sistone. Ber om ursäkt för det, har varit lite ockuperade med annat. Med det ska bli ändring på det nu (hoppas jag)! Vi börjar helt sonika med vad vi gjorde förra helgen.

Efter att ha kommit hem från ett Sverige där hösten stod på tröskeln känns det bra att vara tillbaka i Montreal där vi fortfarande njuter av temperaturer runt 25 grader. Förra helgen drog vi nytta av det och bestämde oss för att ta en cykeltur i solskenet.

Tar man rätt väg kan man ta sig från oss ända till Olympiastadion på andra sidan stan på cykelbanor. Cykelbanor är annars väldigt ovanliga.

Några rassel och lite pling senare så kom vi fram till MC och Anders som hade bjudit in oss på kräftskiva. Anders hade till sin stora lycka hittat kräftor på IKEA, äkta turkiska sådana! Efter lite socialiserande runt poolen slog vi oss ner till bords och satt där till långt efter mörkrets intrång. Omotiverade att ta cyklarna hem i mörkret erbjöds vi att stanna över vilket vi glada tackade ja till.

Dagen därpå bjöd solen återigen på värme och efter en härlig frukost utomhus blev det ytterligare pooldopp och soldyrkning.

Alltid lika underbara - Anders och MC

När eftermiddagen kom krypande tackade vi för oss, tog våra trogna rullare och cyklade till den stora utomhusmarknaden Jean-Talon. Vilken upplevelse! Färska grönsaker och frukt i överflöd, och 99% odlat i Québec. Och billigt var det. Eftersom det är skördesäsong nu är det extra billigt och gott! Nästan allt säljs i korgform, dvs man köper en korg med exempelvis apelsiner eller tomater. Vi köpte en korg med avokado för $2,50 (ca 16 SEK) och en korg med rödbetor för samma pris. Mer fanns det inte plats för i våra ryggsäckar. Titta så underbart:

Den enda nackdelen med att köpa frukt och grönt i så stora mängder är att vi sen förra helgen inte har ätit annat än rödbetor och avokado. Men det var de sötaste rödbetorna vi någonsin ätit!

Vi avslutade helgen på marknaden med lite glass i solen.

Emma

Bröllopet i Smögen

2009-09-05T13:13:00.009-04:00

Det var en sån stor händelse (och den egentliga anledningen till att vi åkte till Sverige) att det förtjänar ett eget inlägg på bloggen - Petter och Majas bröllop i Smögen.

Vi packade bilen och begav oss med kartan i högsta hugg från Eskilstuna kl.06.30 fredag morgon. Det var nästan lite overkligt. Den helg vi hade väntat på, som vi planerat för logistiskt och som givit mig våndor över klänningsval sedan vi fick inbjudan skulle plötsligt gå av stapeln. Men först var vi inbjudna till lunch på Evert Taubes väg (gränd?) där de blivande brudparets två familjer för första gången skulle introduceras. Metrologerna hade spått att det skulle bli storm den dagen, och mycket riktigt så blev det. Utomhus förstås! Inomhus i värmen bjöds det bl.a. på Skagenrökt lax och Hållö-limpa. Det pratades, mystes och umgicks som om alla var gamla vänner. När vi väl bröt upp var det mer av tvång än vilja. Blommor skulle hämtas, toastmastrar skulle inkvarteras, nycklar skulle överlämnas och väderleksrapporter skulle följas. Måtte det bli sol imorgon, måtte det bli sol imorgon - var mantrat som alla gick och mumlade.

Om det var mantrat eller Kristins soldans som hjälpte divideras det fortfarande om, men faktum är att det var soligt och lite mindre blåsigt när bröllopet på lördagen skulle stånda. Själva vigseln hölls ute på Hållö, en klippö och naturreservat, i ett kapell där kortsidan bestod av en glasvägg och altartavlan därför ersattes av utsikten, dvs. klippor och ett mäktigt, vågigt hav.

Hållö

Gästerna anländer med båten

Altartavlan/utsikten

När alla gäster fraktats över det vågiga havet och besegrat vinden i sin vandring till kapellet var det bara brudparet som fattades. Skulle inte de ha varit på samma båt som gästerna? Var det någon som visste? Eller skulle de komma nerklättrandes från den intilliggande fyren? Ingen verkade veta. Plötsligt klingade tonerna av Salem Al Fakirs It's only you part 2 ur högtalarna och gåendes över klipporna skymtades brudparet. Vilken entré! Jag tror det var där de första fuktiga ögonen sågs i församligen.

De kom hand i hand i medvind

Cermonin var fylld av musik, fuktiga näsdukar och kärlek. Majas syster Linda sjöng vackert ackompanjerad av piano och nyckelharpa och Jon spelade sina psalmer felfritt. När Petter sedan levererade ett starkt och självklart JA på frågan om han tog Maja till sin äkta maka brast hela den tårögda församlingen också ut i skratt. Det hela knöts ihop väldigt fint med att brudparet, helt oväntat, accapella framförde sången Jag har gått inunder stjärnor vars text är tagen från Pär Lagerkvists dikt med samma namn. (Ni kan lyssna på låten här, men den håller inte alls samma klass!).

Sången de sjöng till varandra

När brudparet skred ut ur kyrkan som man och hustru torkades rinnande tårar, det utdelades kramar i massor och det kastades ris, innan båten tog oss tillbaka till fastlandet. Väl i hamn fick alla ett glas bubbel i handen att höja i en brudskål, men återigen verkade det som om brudparet hade missat båten, ända tills någon skådade en mindre träbåt som var på insegling. Och visst, balanserandes i fören stod det nyblivna paret Björkebäck och sken ikapp med solen. Med stora leenden som lyste upp deras ansikten gick de i land och skålade med oss andra. Och de där leendena, de försvann inte på resten av kvällen.

Båtkyss

Herr och fru Björkebäck

Eftermiddagen och kvällen fortsattes på Smögengården där det bjöds på mat och dryck i överflöd. Det hölls tal, sjöngs och skrattades åt gamla historier från brudparets yngre dagar. De underbara toastmastrarna såg verkligen till att stämningen var på topp och där höll den sig ändra fram till småtimmarna då de sista gästerna tog sina dansanta fötter och styrde dem hemåt.

Hur ska jag kunna avsluta ett sånt här inlägg då? Ja, jag kan egentligen inte säga mer än att det kändes som bästa tänkbara start på vad som utan tvekan kommer att bli ett långt och lyckligt liv tillsammans för Petter och Maja. Tack för att vi fick dela den här dagen med er!

Emma

Ps. Fler bilder hittar ni här.

E-town

2009-09-03T20:19:00.009-04:00

Efter ca 2 veckor i Sverige är vi nu tillbaka i Kanada-land. Här kommer en liten återblick på vad som hände hos mig i Eskilstuna.

Jag låg mest på bryggan vid sjön och njöt av att vara ledig.

Vi badade badtunna..

och åkte flotte (Obs! Det är inte tjejen i bloggen som äger huset, utan det är hennes föräldrar).

Det ska erkännas att när jag satt på planet till Sverige såg jag inte direkt framemot att vara hemma hela 2 veckor. Det kändes mer som tid förlorad i Montréal än vunnen tid i Sverige, nu när det är bestämt att vi ska återvända till Sverige i höst. Så här i efterhand kan jag dock konstatera att det var en bra resa. Det fick mig att inse att vi inte flyttade ifrån Sverige för att vi inte trivdes, utan för att vi skulle få prova på något nytt. Hur mycket vi än trivs här i Montréal är det något speciellt att vara i samma land som sin familj och sina vänner. Det är trots allt svårt (och tar tid) att hitta lika goda vänner som dem man har hemma. Plötsligt är det inte speciellt långt till Sundsvall och man kan uttrycka sina känslor (läs vara ironisk/sarkastisk) utan att det blir missförstånd (är svårt på franska..). Tänk att det ska kräva en flytt till en annan kontinent för att inse att man tycker om det land man är född i.

Om inte annat hjälpte det i alla fall mig att minska lite av den ångest som en hemflytt har inneburit för mig. Nu ska jag försöka se positivt och bara ha ångest över att försöka skaffa jobb och boende, tjihoo! =)

Emma

Den här är till dig Viktoria

2009-08-23T05:15:00.008-04:00

Efter att ha mottagit tjat, hotbrev och konstiga samtal där någon väser i luren "skriv på bloggen, skriiiiv på bloggen!" från söta Viktoria i Montreal så kommer här en liten uppdatering på vad som händer hos oss i Sverige. Förlåt, jag glömde bort att vi hade en bloggläsare som inte var vår egna släkt!

Vad har då hänt sedan jag landade? Det har varit jetlag blandat med släkt, vänner och konserter.

I torsdags kväll åkte jag upp till Stockholm för att träffa Sanna. Vi avnjöt en mysig middag på en uteservering innan vi gick till Mosebacke för att se Timbuktu och Damn! Var så underbart kul att få träffas när vi inte setts på så länge!

Bästa Sanna

Timbuktu (eller var det Timbukte?)

Igår hägrade ännu en konsertupplevelse i Stockholm, nämligen Coldplay på Stadion med mor och far. Jag hade redan sett samma konsert i Montreal, men när det finns en biljett över tackar man inte nej. Måste säga att stämningen var nog snäppet bättre på Stadion där alla var på plats för att se just Coldplay. På Osheaga-festivalen i Montreal var det andra band som också lockade och alla åskådare var kanske inte riktiga Coldplayfans. Om inte annat var svenskarna betydligt bättre på att sjunga.

Mor och far på Coldplay

Coldplay + konfetti = masshysteri

Idag står familjemiddag på schemat med mormor, morfar och Philips Sandra. Det vankas lammstek, kan det bli bättre? Och just nu sitter jag här på altanen och har den här utsikten. Livet är rätt bra ibland.

Sjön Bjälken

Emma
(Uppdatering på vad Jon gör överlåter jag till honom. *Peak peak*)

La Suède

2009-08-17T11:43:00.004-04:00

Oj vad tiden går fort när man har roligt. Jag tyckte det var igår som jag bokade min resa till Sverige och nu är det redan dags att åka. Jag flyger mot Svedala om några timmar och Jon på torsdag. Huvudanledningen till att vi åker är Jons bror Petter och hans käresta Majas bröllop som går av stapeln sista lördagen i augusti. Jon har fått äran att vara marsalk och ska spela 2 psalmer i kyrkan. Han har tränat varje dag de senaste månaderna och hävdar nu att han kan spela dem både framlänges och baklänges. Jag hoppas han spelar dem framlänges på bröllopet.

Familjen Björkebäck Englund (blivande äkta makarna sitter längst till höger i bild)

Jon kommer att husera i Sundsvall innan bröllopet (som är nere i Smögen) och själv ska jag spendera min tid i Eskilstuna (och möjligtvis lite i Stockholm). Det är med blandade känslor jag lämnar Montreal i 2 veckor, skulle gärna vara kvar och njuta av staden och värmen. Samtidigt ska det bli jättekul att få lite kvalitetstid med familjen.

Philip

Mamma och pappa

För er som undrar så verkar det i alla fall som om att vi kommer att flytta tillbaka i höst. Det finns inga pengar för att förlänga Jons kontrakt så det är med sorg i hjärtat som vi nu har sagt upp lägenheten och försöker ställa in oss på att inte stanna kvar här. Planerna för framtiden efter Montreal är fortfarande ovissa. Vi har pratat om att resa och volontärjobba i Afrika, men idén är fortfarande i research-stadiet. Vi får se helt enkelt. Så se upp framtiden, för här kommer vi!
Emma

Varm, varmare, Montreal?

2009-08-16T11:10:00.006-04:00

I veckan som gått har det varit riktigt varmt. Så varmt att det nästan inte går att vara ute. AC:n har gått på full kapacitet och när man väl tvingas ut så är man dyngsur innan man ens hunnit till tunnelbanan. Och värmen verkar hålla i sig. Nu är klockan 11 och det är redan 33 grader ute. Phew!

I denna värmebölja hade vi inget val i lördags än att gatecrasha hemma hos Viktoria och Pontus. De har ju en pool, så ni kan förstå hur mycket vi tycker om dem. ;) Det blev poolhäng och solning ända till solen gick ner. När mörkret kom krypande började det rycka i spelnerverna och det blev 2 partin poker, som Jon vann båda två. Synd att han insisterade på att insatsen bara skulle vara 5 dollar. Tack P & V för en mysig lördag!
Emma

Strandade vitvalar finns även i Kirkland

Och här kommer RÄTT version av låten..

2009-08-12T10:14:00.007-04:00

Stoppa pressarna! Äntligen är den här! Årets dunderhit och sommarplåga!
KirklanCrew - Fredagsnatt

Det här är alltså låten som Jon och Pontus satt och komponerade i fredags mellan 01.30 och 06.00. Imponerande vad man kan göra med bara en dator, öl och lite whiskey!

Lyssna här och säg vad ni tycker!
Emma

Grillning, poolparty och AC/DC

2009-08-09T19:25:00.005-04:00

I helgen har det nästan känts som om vi har semester igen. Det kan bero på att vi inte har varit hemma mer än kanske 1h totalt, fast det är nog mest för att vi haft det så mysigt.

På fredag kväll fick vi skjuts ut till Kirkland i Pontus nedcabbade Mustang. Ett toppensätt att börja helgen! Väl hemma hos familjen W grillade vi och myste hela natten lång. Eller rättare sagt, jag och Viktoria gick och la oss vid 1.30 medan Jon och Pontus, a.k.a. The Kirkland crew, satt uppe och komponerade musik till 06.00. Resultatet var faktiskt ganska imponerande med tanke på att det konsumerades whiskey samtidigt. Håll utkik efter deras singel i en musikaffär nära dig!

The Kirkland crew!

På lördagen hägrade AC/DC-konsert i Olympia-stadion, men innan det var alla vi svenskar som skulle gå inbjudna till Anders och Marie-Claude pool/grill/majsparty.

Anders och M-Cs underbara pool.

Innan grillningen drog igång svalkade vi oss länge i poolen. Det var en härligt avslappnad eftermiddag i goda vänners lag. När hungern började komma krypandes kokade M-C nyplockad quebeckisk majs åt oss. Det var de godaste majskolvarna vi alla någonsin ätit!

Först var det kokt färsk majs på menyn. Vi lärde oss att det är stor skillnad i smak mellan tvåfärgad och enfärgad majs.

Behövs inga ord för att förklara att vi tyckte det var gott.

Till bords

Proppmätta rullade vi sedan till Olympia stadion för att tillsammans med 53 000 människor avnjuta lite riktig rock från våra platser högst upp och längst bak. Utsiktsmässigt var det toppen, ljudmässigt inte lika bra. Tydligen låg ljudnivån runt 110-118 decibel under konserten, vilket är samma ljudvolym som från en tryckluftsborr. Jon och jag hade för första gången lyckats glömma våra öronproppar vilket resulterade i att jag körde pekfinger-i-örat-lösningen. Inte speciellt "hårdrockigt" tyvärr. Stämningen var i alla fall på topp i stadion som nästan vibrerade av alla fans skrikande. En upplevelse vi sent kommer glömma!

De gamla rockrävarna kunde fortfarande bjuda på en riktig show med pyroteknik, evighetslånga gitarrsolon och storbystade, halvnakna, uppblåsta tjejer.

Idag, söndag, åt Viktoria och jag en snabb frukost innan vi begav oss ut på en mysig tjejdag på stan. Jag agerade guide åt Viktoria som inte brukar vara inne i stan och shoppa så mycket. Vi började uppe på Sherbrooke och fortsatte nere i downtown. Vid kl.15 fick vi dock avbryta eftersom vi kände att vi skulle överskrida vår "budget". Fortsättning följer om några veckor istället!

Så, Q.E.D., en väldigt bra helg!
Emma

Ps. Appropå AC/DC så måste ni bara lyssna på detta radioklipp. Mycket roande!

Québecs nationalparker

2009-08-07T09:42:00.004-04:00

Jag måste bara få slå ett slag för de Quebeckiska nationalparkerna, varav några vi har besökt i sommar. Precis som nationalparker världen över har de etablerats för att skydda naturen och för att ge allmänheten tillgång till naturen. Och det är det sista som jag tycker quebeckarna lyckas så bra med. Det finns alltid flera olika aktiviteter man som besökande kan delta i för att lära sig mer om flora och fauna i parken, allt från hur svartbjörnen lever, till hur deras förfäder överlevde i vildmarken. I parkerna jobbar också många parkguider som hela tiden är ute och rör sig på stigarna för att finnas tillgängliga för besökande som har frågor eller som vill ha en liten föreläsning. Parkguiderna är väldigt hjälpsamma och engagerade i naturfrågor, vilket definitivt smittar av sig.

Ser ni parkguiden nedanför trappan?
Hon går upp till toppen av Mont-du-lac-des-Cygnes 2 gånger i veckan för att se till att allt är i ordning och för att hålla små föreläsningar. När vi väl kom upp till toppen hade hon en liten föreläsning om det meteornedslag som bildade sjön vi tyvärr inte kunde se från toppen just den dagen.

Men vänta, är vi i Canada eller i Norrland?

Jag har inte varit i speciellt många nationalparker på andra platser i världen, men jag var riktigt imponerad av allt nationalparkerna här hade att erbjuda. Det enda minuset var att parkguiderna inte pratade speciellt mycket engelska, så jag fick översätta allt för Jon. Men tänk vilket underbart sommarjobb, att få vara ute i naturen hela dagarna (på vintern är det kanske inte lika roligt.. ).

Wohoo! Äntligen kom vi upp till toppen, vart är nu utsikten som alla pratat om?

Emma

Ps. Jag vet att jag låter snudd på frireligiöst upplyft i de flesta av våra blogginlägg, men det är så svårt att förmedla en positiv känsla i bara några få ord. Därav detta missbruk av adjektiv.

Les FrancoFolies

2009-08-06T23:18:00.008-04:00

Jag har tidigare skrivit om hur stolta Quebecarna är över sin kultur och språk och nu har vi fått ännu ett bevis på det, nämligen festivalen Les FrancoFolies. Är det några som kommer ut och firar när det är festival helt på franska så är det dem. Helt otroligt! I måndags var vi nere och bland annat såg det populära quebeckiska bandet Les Colocs. Ja, det var vi och många tusen andra alltså..

Det var tjockt med folk framför scenen.

Vi hann också med att på de mindre scenerna njuta av ett band från Madagascar som fick hela sin publik att dansa, en visgrupp som fick alla gamla hippies att dansa och en singersongwriter som tyvärr inte fick någon att dansa. Självklart sjöng alla på franska.

HAJAmadagascar

Ikväll var jag ner på festivalen igen, men den här gången för att se ett specifikt band, nämligen Mes Aïeux. Det är ytterligare ett quebeckiskt band som är otroligt populära. Jag har t.o.m. fått höra deras låtar i skolan som en del av den quebeckiska allmänbildningen. Fantastiskt bra var det och lika mycket folk som i måndags dök upp. Underbar stämning, se själva:

Mes Aïeux - Dégénérations

Det jag tycker är bäst med de stora festivalerna här är att de är anpassade för alla, oavsett ålder och ursprung. Då menar jag inte bara musiken utan, utan allt som är runt omkring. Ett bra exempel är det här tältet där man som förälder kan byta blöja i lugn och ro på ditt barn. Är det inte ganska smart? Om inte annat blir det mycket enklare att ta med sig barne på festival.

Nu ska jag lägga mig och drömma om kvällens konsert. God natt!
Emma

Osheaga-festivalen

2009-08-04T11:58:00.007-04:00

I lördags tog vi oss ut på till parc Jean Drapeau som ligger på en ö här i Montréal för att spendera en heldag på festival Osheaga. Lite mer vuxenförberedda var vi till skillnad från när man som ung hängde på Hultsfredsfestivalen. Med filt, vattenflaskor och solkräm (vuxenpoäng?) satte vi oss i gräset och njöt av musiken och den gassande solen. Vi njöt av Caracol, Eagles of Death metal och Elbow innan det var dags vika ihop filten och ta sig lite närmare scenen i upprätt position. Vår festivalupplevelse fortsatte med Jason Mraz, vår svenska Lykke Li och avslutades med Coldplay.

Coldplay - Viva La Vida

Behöver nog inte skriva att det var en underbar, om än lång dag. Kändes lite som om att ha semester igen.

Två av...

..många som var på festivalen.

Äntligen fick vi se Lykke Li!

Under Lykke Lis konsert fick jag höra intressanta fakta om svenskar. Råkade tjyvlyssna på några kanadensare som pratade om Lykke och Sverige. De tyckte att all bra musik kom från Sverige och det måste man väl hålla med om. Att de också tyckte att alla är så otroligt snygga i Sverige var väl inte heller någon nyhet. En av tjejerna hade t.o.m. varit i Sverige 1 dag och hade därför stor erfarenhet i ämnet. Hon sa att eftersom det är så svårt att få tag på alkohol i Sverige super sig svenskar alltid fulla så fort de kommer i närheten av alkohol. När de går ut dricker de bara shots för att se till att bli ordentligt fulla. Tydligen så finns det även speciella bilar med chaufför i Sverige som man hyr för att köra runt en till så många barer som möjligt under en kväll för att uppnå samma mål: den totala fyllan. Ja, den här sista känns ju inte speciellt smickrande, eller hur? Och förresten, vet någon var man får tag på en sådan bil?

Emma

Ps. jag ber om ursäkt för att de flesta inlägg nuförtiden har minst 5 bilder. Är bara så svårt att välja nu när Jon tar så fina bilder med sin nya kamera..

Valskådning

2009-08-02T16:54:00.008-04:00

Floden St Laurent är välkänt för sin vackra kust norr om Québec city men också för att floden är födoplats åt tusentals valar varje år. Anledningen till att valarna väljer att husera just här är de nästan obegränsade antal plankton som också har floden som sitt hem. Valskådning har därför blivit en stor turistattraktion i regionen, en attraktion två svenskar som vi knappast kunde missa. Första utflykten skedde 06.30 på morgon. Trots att det nästan var okristet tidigt kom både Jon och jag upp utan större problem. Efter en snabb frukost tog vi oss ner till hamnen i Tadoussac där vi utrustades med vattentäta kläder och flytväst.

På väg ut på floden - mössa på!

Vi hade bokat en tur med en sk. Zodiac, en mindre uppblåsbar båt som tog max 8 personer. Vattnet låg kavlugnt, det enda vi kunde höra när vi kom ut från hamnen var valarna som blåste ur sina andningshål när de kom upp till ytan. Magiskt!

Vatten var alldeles stilla...

...förutom när valarna dök upp.

Under vår första tur valskådarturer så såg vi bland annat vikvalar, sillvalar, tumlare och vitvalar. Och mer ville vi se, fast på närmare håll. Därför bestämde vi oss för att köra några mil norrut, dit floden övergår till ett estuarium och för att kayaka med valarna. Det blev en tur i en tvåmannakayak på ett inte lika lugnt vatten. Det blåste kraftigt och vi fick paddla mycket för att komma över vågorna. Det var svårare att se valarna när man var så nära den vågiga vattenytan. Men vi fick se några vikvalar, sälar, tumlare och vitvalar. 3h senare var det dag att vända hemåt igen. Det var då det hände. Plötsligt dök det upp en sillval bara 5 m från kayaken. Otroligt! Det var ett fantastiskt mäktigt ögonblick, både Jon och jag satt alldeles tysta och bara iakttog det majestätiska djuret. Värt varenda peng!

Kayak ohoj!

Emma

Livet på vägen

2009-07-30T22:51:00.004-04:00

Vi hade till början av semestern högtflygande planer om att hinna med en massa utflyktsmål på vår semester, Niagara, Quebec och Gaspésie, New Brunswik, Nova Scotia och Prince Edward Island och med lite medvind även Cape Breton. Vad vi dock inte riktigt räknat med var hur enormt stort Kanada är. (Bara Quebec är tre gånger så stort som frankrike!).

Trots att allt är så stort här borta så verkar det dock med lätthet bli tämligen trångt på vägarna.

Köer - bilsemestern basingrediens ?

Efter att ha tillbringat större delen av Niagara Falls-resan i bilen så insåg vi att det bästa var nog att minska ner på våra ambitioner. I makligt tempo tog vi oss upp nordväst längs St. Laurent och stannade till där vi trivdes.

Väg 138 längs St. Laurent

Vid tillfälle tog vi in på småvägar för att uppleva lite mer sceniska rutter. Ett oväntat stopp på en åsnefarm försåg oss med oumbärlig exklusiv åsnemjökstvål.

Glad åsna - Åsnans ägare som just krängt tvål med kilopris i klass med saffran var nog också glad

Jag slogs hela tiden av likheten mellan Höga Kusten och Quebec's kustland. Vackert och pampigt! Hade det inte varit för avsaknaden av röda stugor så hade man lätt kunnat tro att man semestrade i Sverige. :-)

/J

Att bestiga ett berg

2009-07-29T10:29:00.004-04:00

Sista dagen i nationalparken Hautes-Gorges-de-la-Rivière-Malbaie knöt vi på oss vandringskängorna och begav oss ut på den mest utmanande trail som parken kunde erbjuda, L'Acropole-des-Draveurs. Jag har inte vandrat sedan barnsben utan har lärt mig allteftersom med Jon. Men vad är det egentligen att lära sig, det är väl bara att gå? Trodde jag ja. Här är vad jag lärt mig:

I början. Humöret på topp, vattenflaskor fulla och energinivåer påfyllda till max. Man ska inte ta för stora kliv när det går uppför, det blir jobbigare för benen. Framåt och uppåt!

Man måste ta sig tid att njuta av den underbara naturen (om inte annat måste man ta kort på den). Vattenfallen är också perfekta för att fylla på det snabbt försvinnande vattnet.

Hälften avklarad. 2,5 km med 20% lutning. Känns i benen och ger fina svettpärlor i pannan. Dags att njuta lite av utsikten och fylla på med energi. Rutinerad som han är har Jon har alltid med sig energibars, torkad frukt och lite choklad till oss. Pedagogiskt som till ett barn säger han "Vi tar en energibar-paus om 20 min" när han ser att jag börjar gå med tyngre steg. Jag jobbar tydligen bättre om jag har ett mål i sikte. (Maja: Observera flätförsöket!)

Man måste alltid vara förberedd på oförutsedda hinder på sin färd. Man vet aldrig vad naturen har i bakfickan.

Lycka, vi tog oss upp!

Har man vandrat 2,5h för att komma upp kan man vara lite våghalsig för ett foto. Det var på floden nedanför som vi paddlade kanot dagen innan.

Mer energi. Varm mat värmer när svetten kyler ner och vinden blåser.

En jobbig vandring upp men utsikten var helt klart värt möden. Det kändes nästan som om man stod på toppen av världen. Och ja, ner kom vi också, fast det gick lite snabbare.
Emma

Kanotande i nationalpark Hautes-Gorges

2009-07-28T10:45:00.004-04:00

Vi spenderade två nätter i natinoalparken Hautes-Gorges-de-la-Rivière-Malbaie (möjligtvis världens längsta namn på en park) på semestern. Vi fick sällskap av familjen Walterstad, dvs Pontus som Jon jobbar med, hans fru Viktoria och deras lilla Axel. På kvällarna myste vi tillsammans framför elden vid tälten och på dagarna utforskade vi vad parken hade att erbjuda. En av dagarna hyrde vi varsin kanot och begav oss ut på floden Malbaie som rinner genom parken. Det var alldeles spegelblankt när vi sakta flöt fram i dalen omslutna av de höga bergen reste sig där floden slutade. Parken har de högsta klipporna öster om Rocky Mountains, med andra ord var det väldigt mäktigt.

Emma paddlar och Jon fotar

Familjen Walterstad

Efter 2h av paddlande var det dags för matpaus. Efter lite letande hittade vi några stenar där vi kunde docka kanoten och ställa upp triangia-köket. Aldrig förr har frystorkad mat smakat så bra!

Låg energi...

Campingliv

2009-07-27T13:45:00.005-04:00

När vi bestämde oss för att tälta oss runt i Québec på vår semester var det för mig mer ett sätt att spara pengar på än ett mysigt sätt att uppleva Kanadas natur. Sedan mina år i scouterna har jag nog alltid förknippat tältning med kyla, regn och småkryp. Jag har hemska minnen av översvämmad tält, halvkokta nudlar och lägereldar som man aldrig fick fjutt på. Jon å andra sidan njuter av att få fara och tälta med allt vad det innebär. Ju mer primitivare desto bättre.

Det jag har lärt mig under den här resan är att Jon är naturens MacGyver. Ge honom ett tuggummi och 2 gummisnoddar och han bygger en hydda med tillhörande regnskydd och matchande stolar och bord med sin hjälp av sin Leatherman. Kanske en liten överdrift men inte långt ifrån. Fick jag bara välja en person att ta med mig ut i vildmarken skulle det vara Jon, inte så mycket av kärlek som av säkerhets- och praktiska skäl. Tack vare honom gick vår semester så smidigt att jag till och med kan tänka mig att göra det igen och det trodde jag aldrig att jag skulle erkänna!
Emma

Utsikten från vår campingplats i Tadoussac. De flesta campingar låg längst St Lawrence så vi spenderade ofta våra kvällar blickandes ut över vattnet och lyssnandes efter valar.

I nationalparkerna där vi campade var platserna helt täckta av skog runt om. Man varken såg eller hörde grannen. Fridfullt!

Jag har fått ärvt Jons gamla pannlampa när han nu har köpt en ny, mer hightech variant. Den blev min bästa vän när mörkret kom krypande efter 21.

Vi träffade många nya vänner ute i skogen.

Sista kvällen regnade det rejält. Inte så kul...

Vi fuskade 2 kvällar under semestern då vi tog in på motell. Var skönt att få sova i ordentliga sängar efter att ha vandrat några dagar i streck.

Konsert i sommarkväll

2009-07-24T01:21:00.006-04:00

När vi anlänt till den lilla staden Tadoussac längs med St. Laurents norra sida hade vi tur. Det var visfestival den veckan. Närmast på schemat var ett kanadensiskt folkmusikband som vunnit pris för bästa folkmusikskiva 2009. Efter att ha gått upp tidigt för att åka på valskådning så lät en musikafton som en strålande ide´.

Sjävla konserten skulle hållas på den centralt belägna och arkitektoniskt sett ganska intressanta kyrkan. Bygget har en futurisktisk touch och påminner om något en james bond-skurk skulle kunna husera i. Efter en smaskig triangia-middag vid tältet tog vi oss ner till byn.

Till vår förvåning så hade inte just några personer dykt upp inför konserten. Vi kikade in genom kyrkans glasdörrar och det såg tämligen nedsläkt och livlöst ut där. Efter viss lokalorienterade så hittade vi något som påminde om en redskaps bod (modell friggestorlek) längs kyrkans ena långsida. Tydligen skulle man gå in där. Vi stegade in och nedför en liten trapp som ledde oss in under själva kyrkans golv. Där stod en scen riggad, lokalbefolkning som gled runt, och hör och häpna: En bardisk!

Vi fann oss snabbt i denna ovanliga inramning och Emma gick till baren och beställde vin.

Kyrka med bardisk - Dom är inte dumma kanadensarna!

Sagapool

Efter att de kyrkliga katakomberna fyllts till bredden med musiktörstande Taudossacianer så äntade bandet scenen. Ensemblen bestod av 6 spelglada instrumentalister (eller igentligen 7 eftersom violinisten var höggravid) som lekfullt och samspelt lät salen fyllas av färgsprakande musik. Sagapool lät en salig blandning av arabiska toner, inhemsk folkmusik, kletzmer, jazz, ska, och allt annat man kan tänkas hitta i smältdegeln Kanada flyta ut över publiken. Energin var total. Redan efter andra låten höll bandet på att spela taket (eller ska man säga golvet) av den väderbitna kyrkan.

Vi gick ifrån konserten med varmt hjärta och fascination över Quebecarnas uppfinningsrikedom.

- Jon

Semester - Le följétông

2009-07-22T14:45:00.008-04:00

För 2 veckor sedan packade hyrbilen full med mat, tält, sovsäckar, triangia-kök och Jons oumbärliga Leatherman. Vi skulle ut på en tiodagars "roadtripp" i Québec för att upptäcka vad vår delstat hade att erbjuda. I vårt eget tempo tog vi oss dit näsan pekade och semesterkropparna orkade köra:

Totalt körde vi ca 1500 km. Det kanske inte ser mycket ut på kartan men om man tänker på att Sverige är 1572 km långt så får man lite perspektiv.

Vi hann se och uppleva massor på vår tur och har självklart en massa bilder och händelser vi vill berätta om. För att undvika att skriva världens längsta blogginlägg tänker istället vi bjuda er läsare på en högintressant och spännande sommarföljetong istället (observera det säljande formuleringen). För att inte tråka ut er för mycket kommer vi att dela upp semestern efter vad vi gjort och skippa dag-för-dag beskrivningarna (hoppas ni märker hur mycket tankekraft vi lagt på att klura ut detta upplägg).

Så välkomna till sommarens mest intressanta och narcissistiska bloggföljetong. Missa inte den spännande fortsättningen!

Våra blogginlägg är som berättelser kring lägerelden, fast istället för att mysa av eldens sken, får ni njuta av datorskärmens ljus. ;)

Emma & Jon

Niagarafallen

2009-07-08T00:34:00.005-04:00

Det har blivit mycket firande av olika nationaldagar de senaste månaderna oh oplanerat var vi nu också med och firade amerikanernas 4th of July i Niagarafallen.

Vi började vår resa söderut redan den den 3e med siktet inställt på Toront men på grund av förseningar, vägarbeten och ett ihärdigt regn kom vi inte mer än halvvägs. Vi reste istället tältet på Mohawk Bay camping ute på kanadensiska vischan och fortsatte vår färd dagen efter.

Jon var tvungen att provligga marken...

... innan han kunde resa tältet.

Jag vet inte riktigt vad i hade förväntat oss av Niagarafallen, de stora vattenfall som man hört talas om sedan man var liten. Tror vi hade föreställt oss en naturupplevelse över det vanliga ute i vildmarken. Oj så fel vi hade! Visst är fallen väldigt kraftfullt vackra när man ser dem i verkligheten, men det som slog oss som mest häpnadsväckande var de otrolig kommersiella och turistiga omgivningarna. Mitt i ingenstans reste sig stor maffiga höghus och affärer med blinkande skyltar och fantasifulla fasader. För att försöka beskriva det så var det ungefär så som jag trodde det skulle vara i Las Vegas, om än lite mindre.

Höjdpunkten på resan var båturen med Maid of the Mist ut till mitten av fallen. Väldigt mäktigt!
Emma

Niagarafallen

Jon mitt i vattenyran från kandensiska fallen

Ps. Jon har mycket finare bilder från sin kamera men de kommer senare för nu håller vi på och packar för en ny roadtrip norrut i Quebec.

Jons nya leksak(er)

2009-07-03T12:54:00.005-04:00

Jon har köpt sig en ny leksak! Är det möjlgtvis:

A. En laptop i miniformat
B. En digital systemkamera
C. En pulsklocka

Och svaret är... A, B & C! Fast A och C köpte han för några månader sen. Det senaste inköpet är en digital systemkamera, en Canon 40D närmare bestämt, med 2 olika objektiv. Det är tydligen en semi-professionell kamera som har allt man kan önska sig. Sen han köpte den igår har han knappt släppt den utan suttit lekt med med alla finesser. Det enda han kommunicerar mellan varven är kommentarer som "jäklar vilken bra ljuskänslighet den har" och "jäklar vad den knäpper". När jag väl lyckas få honom att släppa kameran för lite mat så får jag en utläggning om alla fördelar med kameran. Jag vill inte verka dum så jag bara nickar, säger "wow" och försöker komma ihåg det jag lärde mig på fotokursen i gymnasiet.

Jon och hans nya favorit

Tycker ni jag låter bitter? Det är bara för att jag inte får tillräckligt med uppmärksamhet just nu. Egentligen tycker jag att det är ett bra köp.. eller jag kommer tycka det snart i alla fall ;)

Emma - uttråkad och utan uppmärksamhet..

Canada day eller officiella flyttdagen

2009-07-03T12:29:00.005-04:00

Den 1 juli var det Kanadas nationaldag eller Canada day som man säger här. Ni som följer bloggen har säkert redan anat att Quebec och dess innevånare helst av allt inte vill erkänna att de tillhör resten av Kanada. Så hur har de sett till att de ska slippa fira landets nationaldag? Jo, den 1 juli är också den årliga flyttdagen här i Montréal. Majoriteten av alla lägenhetslease går från 1 juli till 30 juni vilket också betyder att alla som ska flytta gör det på samma dag. Kaotiskt är det och behöver man en flyttbil måste man boka den redan i januari. Tydligen så brukar det även vara försäljningsrekord på öl och pizza det datumet, fast inte för att de firar, utan för att det är "flyttmat". Ja, vad ska man säga.. De är ganska finurliga ibland quebeckarna.

Så till skillnad från den quebeckiska nationaldagen som firades rejält, smög Canada day förbi relativt obemärkt. Det var lite aktiviteter nere i gamla hamnen för barnfamiljer och så lite fyrverkerier på kvällen men det var också allt.

Jon och jag spenderade dagen promenerandes efter kanalen i solen och på kvällen lyssnade vi på en konsert på jazzfestivalen. Mycket avslappnande semesterdag!
Emma

Barfota i gräset

Stevie Wow

2009-07-02T21:50:00.008-04:00

I tisdags drog Montréals internationella jazzfestival igång. I år firar festivalen sitt 30-års jubileum med ett späckat, 13-dagar långt program med kända jazzkatter. 5 scener har riggats på gatorna kring Place des Arts tillsammans med ett oräkneligt antal öltält, souvenirtält och matstånd. Det är verkligen en folkfest!

Det stora öppningsnumret för året var Stevie Wonder som hade tagit med hela sitt 14-mannaband för att få stan att gunga. Och gunga gjorde det verkligen. Över 150.000 personer hade tagit sig ut i regnet för att få se denne legend. Det var folk så långt ögat kunde nå. Första halvan av konserten var relativt lugn musikmässigt även om publiken flera gånger bjöds in att sjunga. Men det var först när han i andra halvan framförde gamla sväninga klassiker som Signed, Sealed, Delivered I'm Yours, Uptight (Everything's Allright), Once in My Life, Superstition och Isn't she lovely som magin verkligen skapades. Folk började dansa och sjunga med med sån lycka och energi att man kunde tro att de hade laddat hela vintern inför just det här ögonblicket. Det är svårt att sätta ord på hur bra konserten var, man måste nog ha varit där för att förstå.

PS av Jon: Att höra åttiotalsdängan "I just call (to say I love you)" live kändes overkligt!

Fête national du Québec

2009-06-25T21:36:00.003-04:00

Igår firades Québecs nationaldag (också känd som Saint-Jean-Baptiste day) med pompa och ståt. Den 24 juni är en röd dag i vår delstat vilket gör att quebecarna ser till att börja firande redan kvällen den 23 juni. Inför årets firande, som också var den 175e i ordningen, var det mycket diskussioner eftersom 2 band som sjöng på engelska ströks från programmet på grund av språket. Det var alltså personer födda och uppvuxna i delstaten men som valt att göra sina sånger på engelska, inte populärt. Återigen blossade ordkriget mellan de fransk- och engelsktalande quebeckarna, med argument så som "i Quebec talar vi franska" vs. "diskriminering av en minoritet". Tillslut återfördes banden i alla fall på programmet men de fick bara spela i 20 min och inte 1 h som de andra banden.

Firandet var i alla fall väldigt stort. Över 250 000 glada människor var med och firade i parc Maisonneuve, nästan alla stolt bärandes Quebecs färger, blått och vitt.

Om ni tittar riktigt noga kanske ni ser alla blå-vita flaggor framför scenen.

Jon och jag var nog de enda som inte stoltserade med de quebeckiska färgerna. Istället bar vi Kanadas färger, vitt och rött, fast inte av eget val. Vi hade nämligen spenderat dagen på en filt i solen och lyckades bränna oss rejält och dekorerade därför våra vinterbleka kroppar med härligt knallröda (och onda) spår av solen.

Vi tycker ganska synd om oss själva,

.. men det kanske ni redan förstod?

Emma och Jon

Midsommarsfirande i Montréal

2009-06-24T18:31:00.003-04:00

Svenska högtider känns om än mer högtidliga när de infaller dagar man spenderar på icke-svensk mark. Plötsligt blir även den minst traditionsälskade svensk väldigt patriotisk och traditionsbunden. Midsommar är inget undantag, även om jag tror det är mest snapsen som lockar till firande.

Vi firade midsommar i lördags här i Montréal. Firandet började klockan 12 uppe på Mont Royal där svenska klubben hade ordnat firande. Vi tog med en picnickorg fylld med IKEA-inhandlad sill, svensk-insmugglad snaps, Björkebäcks-gravad lax, Emma-gjord paj och självklart jordgubbar. Dagen till ära var det traditionellt svenskt väder, nämligen grått och på gränsen till regn, perfekt! Det blev lite dans runt klädd midsommarstång och mycket ätandes tillsammans med de andra svenskarna. Vi hade också Jons gamla kompis Sven på visit och några kanadensiska vänner för att visa dem våra traditioner.

Svensk mat...

och svensk dans.

Senare på kvällen fortsatte vi sedan firandet på stadens barer och klubbar. Återigen hamnade vi på baren som serverar drinkar i stora glasburkar. Farligt men underbart svalkande! Efter att ha dansat ännu mer, fast den här gången utan stång, begav vi oss hemåt framåt småtimmarna och kunde konstatera att det inte alls var så dumt att fira midsommar här.

Kal, jag och Sven

Jons nya favoritdrink: Whiskey serverad i ett champagneglas med en bit stekt bacon hängades i. Mmm (?).

Det bästa med att fira midsommar i Kanada var nog i alla fall att man slapp all stress och köande dagarna innan när det ska inhandlas mat, jordgubbar och alkohol.
Emma